Hej!
Min man har varit nykter och drogfri i sju år (vi har varit tillsammans i 12 så jag har varit med ganska länge på den här resan), han har dock tagit återfall två gånger tidigare som han klarat av att bryta relativt snabbt. Senast för två år sedan. Nu är det dags igen. I helgen bjöd jobbet alla anställda på en resa utomlands med hotell och restaurangbesök. Även de två tidigare återfallen har startat på jobbfester, men han har också de senaste åren deltagit varit med på dessa tillställningar, nykter. Nu befinner han sig alltså utomlands och beräknas komma hem sent ikväll. Jag har självklart varit orolig inför resan och vi har pratat om det, men han verkade lugn och både han och jag är nöjda med våra liv tillsammans med barnen och jag trodde nog egentligen att det skulle gå bra.
Men jag hörde ju redan igår kväll när vi pratade i telefon att han att han druckit men valde att inte gå in i en diskussion där och då. Dock har jag inte sovit inatt utan haft mycket ångest och oro. Jag funderar mycket på hur jag som anhörig ska agera i den här situationen och vet att jag först måste tänka på mig och barnen (även om jag inte är klar över hur jag ska frigöra mig från den jag älskar och inget hellre vill än leva tillsammans med), men samtidigt vill jag ju göra det jag kan för att få stopp på det här vansinnet. Jag vet att jag inte ska borde gå igång och fundera på hur JAG kan göra för att häva återfallet, men samtidigt vill jag ju inget annat än att få tillbaka min man nykter och som vanligt och just nu snurrar mest tankarna på hur jag ska agera när han kommer hem. Jag vet att jag inte orkar med den här karusellen igen om han fortsätter dricka och det vet han också. Då lämnar jag. Samtidigt så är jag ju inte beredd att ta barnen och flytta imorgon. Och min stora förhoppning är ju givetvis att han kommer kunna återgå till sin nykterhet och vi kan fortsätta vårt liv igen.
Jag är just nu inte arg utan känner mig märkligt lugn men också trött och såklart oerhört ledsen och sviken. Kan inte riktigt fokusera på något vettigt nu. Jag kunde inte låta bli att ringa nu på morgonen för jag kände att jag behövde veta att han lever men gick inte heller då in i en diskussion. Han vet ju att jag vet att han druckit, det var ju inget han förnekade och jag sa väl egentligen bara att det inte fanns något att diskutera nu men att det var hans ansvar att se till att komma hem nykter ikväll så vi kan ta det från där. Att vi finns här om han vill ha sin familj, men att han då inte kan fortsätta dricka. Punkt.
Jag ville mest skriva av mig men också få råd om hur jag bäst ska agera utan att förvärra saker, både när det gäller hans beroende och mitt eget medberoende. Tacksam för svar.