Jag är vuxen, har en egen familj med snart tonåriga barn. Ett eget liv med jobb, lägenhet, barn varannan vecka, en ny man i mitt liv, fritidsintressen.
Jag var hemma hos mina föräldrar på en kort visit igår. Pappa har varit dålig i sommar, jag ville se hur det var med honom. Min mamma var full. Aspackad.
Jag har sett henne sån förut, ofta under semestrar när vi är på landet tillsammans börjar hon med ett glas vin efter lunch, och sen kommer malandet igång. Snacket, det bladiga snacket om ditt och datt. Sluddrar, kan ibland inte gå rak. Igår var det för jävligt, jag blev lite chockad. Och ledsen. det är ju min mamma. Och pappa som nu visserligen mår bättre, han stod och fick inte en syl i vädret när hon gick på om sitt och ditten och datten. Hon upprepade samma saker om och om igen, höll sig i för att inte ramla, sluddrade, fnissade. Och lukten. Den där vindoften som stod som en aura omkring henne. Jag gjorde som vi brukar i familjen. jag spelade med, sade inget om det uppenbara, svarade på frågor, försökte prata med pappa.
Men det markerade mig, det jag såg igår.
Messade min syster på morgonen om min upplevelse. Då berättade hon att sedan i våras hälsar hon inte längre på mamma o pappa med sina barn. För hennes yngsta dotter sade till henne att hon var rädd för mormor, detta efter en fyllekväll. Vi är båda två handfallna. Vi vet inte vad vi ska göra eller om vi ska göra någonting. Det här är inget nytt, vi har diskuterat det förut, vi syskon (vi är fyra) skämtar ibland om "mamma när hon druckit ett glas för mycket". Vi kan sucka lite över det, hur mammas beteende förändras när hon druckit. Men vi har inte gjort något. Efter igår tänker jag mycket på pappa. Vi barn kan åka därifrån, vi stänger dörren bakom oss och åker hem till vårt eget. Men vad ska pappa göra? Var ska han ta vägen? Vad ska vi göra? Ska vi göra något alls?
Jag och min syster är både ledsna och handfallna, vi vet inte om eller hur vi ska tackla det här. Vi kanske ska låta allting bero? Å andra sidan har mamma barnbarnen, hon har oss, hon har pappa. Hur gör man?
Jag var gift i många år med en man som drack (enligt mig) för mycket. Nu är vi skilda och min inställning till alkohol har säkert också komplicerats pga hans förhållande till vinflaskan. Jag dricker extremt sällan, hör säkert också till att min nya man sällan dricker heller. Vi har kul och trivs utan alkohol, helt enkelt. Vilket är jätteskönt.
Men min inställning till alkohol vill jag ju inte ska färga andras, vill man ta ett glas vin ska man ju få det - det har inte jag med att göra. Men - återigen - mammas beteende påverkar fler än henne själv.
Hur ska jag och min syster göra?