Styrkan i en socialanmälan

Profile picture for user HI

När min man envisades med att ta med sonen på dryga 2 år ut trots att han var fruktansvärt berusad. Det tog inte lång stund innan de kom hem med poliser i sällskap som var oroade.
Poliserna valde att göra en orosanmälan på händelsen och det är det bästa som hänt oss.
Jag hade inte styrkan och modet att själv göra den trots att jag själv känner oro för att lämna sonen själv med sin pappa.
I och med orosanmälan så är inte alkoholkonsumtionen något som finns som "elefanten i rummet" utan något som vi kan prata om dom två vuxna.
Jag säger inte att min mans alkoholvanor har förändrats nämnvärt eller att han tagit hjälp.
Men jag har fått en annan insikt och styrka. Och det är det bästa som hänt mig. Jag tar mitt ansvar på mycket större allvar och vet var jag kan hitta hjälp.
Att vara här på forumet och läsa om er andra är en sak. Att se till att jag får en promenad varje dag är en annan. Jag har bjudit in grannar och familj i vår problematik för att kunna säkra för sonens säkerhet för att jag ska kunna komma ut och rensa hjärnan med min promenad.
Gott nytt alla starka människor som finns här på forumet och vågar sätta ord på känslor och händelser.

Profile picture for user gros19

Jättebra! Skönt när det fungerar, du verkar ha gjort något konstruktivt av en förfärlig händelse. Fortsätt med det och lycka till med det nya året och de nya möjligheterna ❤

Profile picture for user HI

Som svar på av gros19

Gros19 tack!

Jo. Jag känner styrka i det här nya året av någon anledning.
För några timmar sedan skickade jag detta (nu lite redigerat här) till min mans föräldrar och kopia till min man.

"Hej!
Gott nytt 2020!
Vi har en bra början på första dagen på nya året men jag vet att ni känner oro för hur vi alla tre mår.
Jag delar er oro kring min mans mående och antar att han kommer bli upprörd, besviken och känna svek när jag skriver till er.
Vi hade en bra kväll igår med god mat och bra samtal. Ett riktigt bra slut på ett turbulent år. ❤️
Jag frågade min man hur vi skulle kunna hjälpas åt att stoppa upp att han hamnat i en period av alkoholintag då jag vet att han druckit sedan sin födelsedag (5 dagar). .
Han var då ärlig och berättade att han druckit 11 dagar i rad.
Idag är det den tolfte dagen i rad och jag frågade för en stund sedan hur jag kan hjälpa honom att bromsa upp. Hans svar var "skjut mig".

Jag skriver till er för att jag är ledsen och förtvivlad över hur fast X är i detta. Jag älskar verkligen den X som finns där inne. Den man som jag lärde känna. Den mannen han blir med mycket alkohol i kroppen är vidrig. Personlighetsförändrad. Aggressiv. Lättretad. Pratar högt. Skäller. Vinglar. Lynnig.

Jag känner oro över att jag missat att han druckit i en vecka utan att jag märkt det. I synnerhet eftersom vi valt att skriva oss här (vi är mitt i en flytt mellan två olika kommuner där den nya är hans hemkommun) för att X sagt till mig att han mår bättre i X och inte dricker i samma utsträckning här. Och när vi var på avslutningssamtalet på socialtjänsten i december (X har sagt till mig att han berättat allt för er så det borde inte komma som en överraskning att vi haft en orosanmälan kring vår son och X bedömning när han dricker alkohol) berättade X för dem att han känner sig trygg ned mig och att han inte kan dricka i hemlighet för mig eftersom jag alltid konfronterar honom när han druckit.
Nu förstår jag att jag inte alls har någon aning om när han dricker och det gör mig maktlös och rädd. Vår son ska inte behöva vara ensam med en människa som druckit. Även fast denna människa är hans pappa.

Jag älskar X och jag gör vad jag kan för att vi ska ha så bra vi kan tillsammans. Jag har sorterat vad som händer med psykolog som har utbildning och erfarenhet kring alkoholmissbruk. Han har fått mig att förstå att X gått från riskbruk till alkoholist.
Jag har gått på alanonmöten, läser litteratur, deltar i forum och läser om hur andra har det som är i liknande situation samt deltar i en forskningsstudie för anhöriga som har barn tillsammans med någon som har problematik kring alkohol.

Jag önskar att X hittar tillbaka till sig själv och finner mening med något annat än att dricka alkohol.
"Ta det lugnt. Det rättar till sig." Så svarar X mig. Jag vill verkligen att det ska bli så. ❤️

Nytt år och jag har bestämt att vår son inte ska vara något av de barn som växer upp i mörkertalet kring föräldrar och alkoholproblematik. Nittioåtta (98!!!) procent av barn i Sverige som lever med förälder/ föräldrar med alkoholproblematik uppmärksammas aldrig.

X vet om att jag skriver till er.

Stor kram och kärlek till er!
/Y"

Min man är naturligtvis inte glad men efter typ en timme frågade han mig och sonen om vi skulle bada tillsammans i bubbelbadkaret vilket vi gjorde och vi hade en mysig stund tillsammans.

Profile picture for user HI

Nu kom min man precis och sa hånfullt att mitt mail inte fått det bemötande som jag hoppats på.
(Hur han nu tror sig kunna veta var jag förväntar mig, men strunt i det.)

"Kanske åker du ut med huvudet före i natt."
Den som lever får se. Jag behöver få förändring så jag struntar ärligt i vilken.

Profile picture for user Självomhändertagande

Hej, jag läser dina rader och blir orolig. Jag är ny här och har ingen egen erfarenhet alls av hot eller våldsamt beteende. Har du någonstans att ta vägen med din son för att känna trygghet när din man dricker?
Om jag förstår det rätt säger han "Kanske åker du ut med huvudet före i natt." och du skriver i forumet "Den som lever får se. Jag behöver få förändring så jag struntar ärligt i vilken."
Jag tänker att du behöver nog ta dig därifrån, innan det blir en storm! Kan du vända dig till en granne och få stöd att ringa en vän eller anhörig till dig? Jag kanske överreagerar, men hellre det än att inte säga något alls.

Profile picture for user HI

Som svar på av Självomhändertagande

Hej Själv omhändertagande! Tack för omtanke. ❤️
Det var klantigt skrivet av mig för jag förstår hur det landar. Min man har aldrig varit fysiskt våldsam och jag känner att jag har någon stans att ta vägen om det behövs.
Min erfarenhet är dock att vi brukar lösa våra konflikter och jag känner inte oro.
Tack! ❤️ ? ❤️

Profile picture for user Självomhändertagande

Hej! Jag läste ditt svar tidigare och skulle förstås ha svarat direkt, men fastnade på andra trådar och behövde logga ut. Jag är glad att du är tydlig med att du inte känner någon oro. Jag hoppas innerligt att du och din man får det stöd ni behöver och det låter som du lyssnar till vad du behöver, vilket är jättebra! Promenader är en bra hjälp att rensa och bearbeta tankar. Kanske du har möjlighet att öva på mindfulness. Jag sände en länk i en annan tråd och det finns ljudfiler där som du kanske är intresserad av att lyssna till. Jag har inte lyssnat på just dessa, så jag vet inte om de riktar sig till den som missbrukar, men jag är instruktör själv och de filer som spelas in brukar kunna användas av alla ändå. Vid eventuella ord som riktar sig till personen som missbrukar kan du pröva att bortse just från de orden. Du kan även gärna lyssna på dessa filer när du är ute och går, så vet du vilka du har lust att lyssna på igen. Den som heter kroppsskanning är väldigt fin att göra liggandes, innan en ska sova eller när som helst för en avslappning. ❤️
https://www.beroendecentrum.se/vard-hos-oss/magnus-huss-mottagningen/

Profile picture for user HI

Låter som en intressant fortsättning på det arbetet som jag har investerat i mig. Det ska jag absolut ta till mig och lyssna till och lära mig mera om.
Tack för din värdefulla input, Självomhändertagande.

Det har lugnat sig här och min man "tog tag i livet" igår. Jag vet att min man har en svår situation och jag hoppas att han tar den hjälp och de händer som erbjuds för att få lite rätsida i sitt eget. Den resan behöver han göra själv.
Jag har ansvar för min egen resa. ?

Profile picture for user Självomhändertagande

Jag tror inte att det finns något bättre än att investera i den egna hälsan. Vi har alla olika behov, men vi behöver alla god sömn, bra kost, röra på våra kroppar och hantera stress. Hur vi gör det är upp till var och en, att öva mindfulness är en sätt att upptäcka våra behov, att känna efter och notera hur vi har det just nu. När vi är medvetna hur vi har det kan vi börja ta hand om oss bättre, bara genom att lyssna på vilka behov vi har, just nu.

Ta hand om dig! ?

Profile picture for user HI

Hamnade på rätt prioritering i och med orosanmälan. Den hamnade på vår gemensamma son. Och jag tog kontakt med en psykolog som fick mig att förstå skillnad mellan riskbruk och missbruk. Och hur medberoende jag var trots att jag inte alls tyckte det själv.
Tack vare orosanmälan slutade jag vara medberoende.
Jag har slutat tjata.
Jag har slutat leta flaskor.
Jag har börjat skratta.
Kärleksfullt. Inte hånande.

Min man som var helt rabiat för några veckor sedan har börjat be om hjälp. Har börjat inse att han inte har alkoholen under kontroll.
För en vecka sen ringde vi alkoholhjälpen tillsammans med högtalarfunktion. Tyvärr ringde vi efter de hade stängt.
Nu säger min man att han tagit kontakt med socialtjänsten själv. Att han ska på möte. Att han bett om hjälp. Om det är ännu ett sätt till manipulation får framtiden utvisa.

Profile picture for user gros19

Vad som sägs är en sak, men det som räknas är vad man gör, speciellt när man har att göra med missnruks/berondepersoner. Förstår att det kan kännas skönt att lämna över till socialtjänsten. Nu är det deras ansvar att se till att han får den hjälp han behöver. Att barn ska växa upp med en missbrukande förälder godtar man inte, så du har gjort helt rätt. Fint brev du skrev sedan är frågan hur det tas emot. Om man är beredda att ta emot sanningen. Du har gjort vad du kan och helt rätt. Hoppas det känns skönt.?

Profile picture for user HI

Gros19. Är det något jag förstått efter att ha läst här på forumet så är det att de här individerna är så skickliga på att manipulera.
Jag tar allt min man säger som en nypa salt och det suger så sjukt mycket energi. Jag har bestämt mig för att kliva ur berg- och dalbanan och stå på backen bredvid. Jag ska inte upp i karusellen igen. Jag kommer säkert misslyckas både en och två gånger men förhoppningsvis märker jag det och kan kliva av igen.

Mina svärföräldrar är skilda sedan länge. Svärmor tog emot det som väntat och hon är ett stort stöd för mig. Jag kan prata med henne. Men hennes son, min man, tål henne inte.
Min svärfar tycker att min man ska slänga ut mig. Säger ju en del om var alkoholgenen kommer ifrån...

Profile picture for user HI

Just nu är vi på olika geografiska ställen. Och min man ringde. Är full. Jag har tröttnat. Sa att vi pratar imorgon när du är nykter.
Så skickar han något kryptiskt. Om att jag ska hjälpa honom som jag gjorde i fredags. I fredags blev det ambulanstur för honom efter att jag ringt 1177.
Jag ringer honom. Upptaget. Jag tänker att han nog ringer och "skrävlar" hos de som orkar lyssna, som han brukar göra. Ringer igen efter typ en halvtimme och ambulanspersonal svarar.
Han är på väg till akuten. Igen. Andra gången i ambulans på mindre än en vecka. Och fjärde gången på tre månader.
Jag är så avtrubbad och less. Denna förbannade alkohol. Nu tror han att han har hjärtinfarkt. Ja... Kanske det. Men jag tror dina organ säger ifrån!

Och mitt i allt får jag dåligt samvete. Jag kanske borde åka till honom. Trots att det är 30 mil bort.

...

Profile picture for user HI

Svärmor är på akuten och beskriver en cirkus hur hennes son/min man härjar med personal. Jag ser det framför mig. Varenda ord stämmer överens med alkoholisten han blir.
Enligt läkare är promillehalten 2,9.

Så ringer min man. Vill ha stöd och låter helt nykter. Hade jag inte pratat med honom tidigare ikväll eller hört om promillehalten hade jag trott att han var nykter.

Så förd bakom ljuset... Läskigt. Galet.

Profile picture for user Självomhändertagande

Fina du! Tack för att du skriver och berättar om hur det är. Jag vet inte helt vad jag ska skriva, bara att jag vet hur det känns att känna sig förd bakom ljuset, efter löften om att minska och stoppa drickandet, om att det ska blir bra.

Mitt ex har berättat om ambulansturen, som började sedan han flyttade hem till hans föräldrar. Han hade 3.0 i promille. Låtit nykter många gånger på telefon innan det plötsligt avslöjades. I första proverna fick han veta att levervärdena var ok, men efter regelbundna kontroller så har han fått besked att han måste stoppa drickandet omedelbart.

Jag hoppas att du och hans mamma kan stötta varandra i detta. Att ni också ser till att ta hand om er själva.

En dag i taget. Ta hand om dig!

Kram

Profile picture for user HI

Självomhändertagande! Tack!
Ja... Vi stöttar varandra. Min man, alkoholisten, har hotat min svärmor att hon inte får ha kontakt med mig.

Idag har jag ägnat lite tid i att efterforska. Min man bad mig för någon dag sen att ringa socialtjänsten för att kolla vilken tid han skulle dit. Idag ringde jag. Det stämmer att han varit i kontakt med dem och att han hade möte idag.

Jag ringde även "mr alibi" som min man säger sig ha varit med i går. De sa hejdå redan kl 17. De har alltså inte ätit middag ihop, det var inte "Mr alibi" som ringde ambulans osv. Jag kände hur trött jag är och bröt ihop ett tag. Började gråta. Han lät uppriktig förvånad. Erbjöd sig att åka till min man ikväll och kolla läget. Jag sa att jag sparar hans nummer och återkommer.

Nu väntar jag på att klockan ska bli 11. Tänker ta hjälp av er på alkohollinjen.

Tankarna maler. Ska jag åka till honom eller avvakta till helgen?

Profile picture for user gros19

Som svar på av HI

Allt är möjligt inom sjukvården. I sådana här situationer blir man uppmärksam på det. Min son skickades hem dagen efter att han ställt sig på spåret, men tåget hann stanna. Det är en hemsk verklighet om man behöver anlita beroendevården och psykiatrin. Det jag har erfarenhet av. Tror inte det beror på dumhet, inkompetens, BRISTANDE RESURSER framför allt. Man är jätte rädd om dom fåtal platser som finns. Som anhörig gäller att förhålla sig till det så gott man kan.

Alla värden bra. "tyvärr" är det så för en del, medicinska under. Vad gör man är frågan - låta tiden gå så det blir värre känns ju inte bra. Se till att han få negativa konsekvenser av sitt missbruk. Det leder ofta till att man blir motiverad till förändring, men givetvus inte hos alla. Kan tänka mig desperationen, maktlösheten man känner som anhörig i den här situationen. ?

Profile picture for user HI

Jag tror att han känner konsekvenser. Och just nu mår han väldigt dåligt och hallucinerar dessutom.

Han har berättat flera gånger idag om att han haft besök. Jag har kontrollerat det och det stämmer inte. Personen som enligt honom skulle vara där har varit hos mig ikväll.
Vi börjar bli ett team som sluter upp tillsammans nu. Hans pappa har också anslutit under dagen. En barndomsvän. Hans äldsta dotter. Och sen förut hans mamma och jag. Min ursprungsfamilj sluter upp bakom mig. Och de vänner som jag har involverat senaste månaderna.

Han säger att han inte får bestämma något alls i sitt liv längre. Hans Gestapofru styr allt. Han har en sopa till fru och hans liv kommer gå åt helvete från och med imorgon då jag tvingat in honom på avgiftning.

Jag lyssnar en stund... Lägger på. Han ringer igen. Och igen. Tio minuter mellan samtalen. Tjugo minuter. Trettio minuter. Tio minuter igen. Så fortsätter det. Han är väldigt kontaktsökande for att känns så lite stöd i "världens största sopa".

Profile picture for user Självomhändertagande

Det är så bra att du har ett bra nätverk. Han kan inte gömma sig, utan nu vet dessa utvalda hur det ligger till. Det är ju väldigt tråkigt att han använder dessa ord om dig när du får kämpa med hans allvarliga nuläge.
Jag som har en bipolaritet och är också anhörig till vänner med bipolaritet vet att det är nödvändigt med en krisplan och ett nätverk. Jag ingick i ett team med människor runt en vän och jag var den enda med egen erfarenhet och jag och en annan förstod när det var dags för "operation" inläggning. Det hade aldrig gått om inte jag var med i hela processen.

Jag såg till att vännen kom till min stad, då vännen vägrade inläggning på sin ort, efter extremt dåliga erfarenheter. Det kunde annars ha slutat med ett suicid. Jag var slut i någon månad efter det. Det tar oerhört på krafterna och tyvärr saknas det resurser i den offentliga vården idag. Den som är sjuk eller den som är anhörig måste kämpa så mycket för att den som behöver bli inlagd eller få behandling får det.

Hoppas att du kan få någon lugn och ro när han är inne på avgiftning.

Ta hand om dig och bra jobbat med att informera alla som du har gjort!

Profile picture for user HI

Sa tydligen stopp till avgiftning idag. Det passar bättre på måndag.

Vi pratar lite i telefonen och jag säger uppenbarligen något obehagligt. Han lägger på för att ringa en stund senare. Som om ingenting hänt.

Profile picture for user gros19

Tänker att nu är väldigt många engagerade. Är det möjligt att du kan meddela dom att du behöver få ta det lugnt ett tag och låta andra ta över. Du verkar ha behov av det. Det handlar ju inte bara om att hans behov ska tillgodoses. Tycker gestapofrun ska dra sig tillbaka.?

Profile picture for user HI

Helt plötsligt las kantbitarna och ramen i pusslet och det finns ingen återvändo.

Jag är så tacksam för er omtanke. Och ja, jag är trött. Och passade på att stanna hemma själv från jobbet igår efter en veckas vab. För att bara få vara jag en stund.

Några av kantbitarna blev att jag efter samtalet med alkohollinjen förstod att jag fått ett gyllene tillfälle att ta tillvara angående konsekvenser och motivation.
Vi är lite mitt i en flytt och han är i nya kommunen och jag är i den gamla. Förskolan och mitt jobb är i den gamla kommunen någon vecka till. Så jag har, tillsammans med hans föräldrar, landat i att jag inte kan åka upp innan han blir nykter.
Och igår ringde jag för generell rådgivning på socialtjänsten vuxna i nya kommunen och det slutade med en orosanmälan.

Efter samtal idag med socialtjänsten Barn förstod jag att jag måste skaffa eget boende i nya kommunen. Jag kan inte säkra för sonens trygghet när min man dricker som han gör nu. Helst innan 1 mars, igår blev det nämligen klart att jag fick den projekttjänst jag sökt i den nya kommunen. Den börjar 1 mars och om jag ska få någorlunda arbetsro måste några bitar vara på plats.

Socialtjänsten vuxna var på hembesök hos min man idag och de bestämde tillsammans att de ska skjutsa honom till avgiftningen på måndag. Vi får se på måndag hur det ser ut i kalendern då.

Jag såg inte det här komma men nu finns bara en väg.

Profile picture for user Azalea

Känns som om du har hittat en stor att gå in på. Följ den och du kommer fram till slut. Den kan grena av sig ibland och du får välja men stigen leder framåt i varje fall.
Önskar dig stort lycka till? Kram Azalea

Profile picture for user Självomhändertagande

Hej, jag har tänkt på dig och undrar hur du har det. Hoppas att du får det stöd du behöver och att du har det så bra du kan ha det just nu. Grattis till nytt arbete! Om du inte gör det eller har tänkt på det, så se gärna till att ta regelbundna pauser på nya arbetsplatsen och kanske även skapa nya rutiner med återhämtning. Kanske du har möjlighet att träna på arbetstid. Ta för dig av allt du kan tänkas få hjälp och stöd med! En kram från mig.

Profile picture for user Pennyh

Efter att läst den här tråden känner jag en enorm tacksamhet över min sambo som konfronterade mig och mitt drickande. Han vek inte en tum, sluta dricka eller förlora det vi har, det var ett ultimatum.
Nu summerar jag 7 dagar som helt alkoholfri och känner mig ganska stark.
Visst finns ett sug men jag har bestämt mig för att inte lyssna på den personen.
Visst har han tappat mycket av sitt förtroende för mig och kommer att få jobba på att få tillbaka det.
Jag behöver hårt mot hårt så han får närsomhelst kolla bankkonton för att se om jag varit på bolaget eller tagit ut pengar.
Dessutom köpte han en alkometer och jag kan närsomhelst vara tvungen att blåsa. Kan låta överdrivet men han räddar faktiskt mitt liv ❤️
Han har det jobbigt, precis som jag förstår att ni har.
Jag måste tro att det kommer att bli bra.
Ge inte upp såvida inte kärleken helt försvunnit eller någon kommer till skada, ja ni förstår hur jag menar.
Viljan till förändring måste först och främst komma från oss som är beroende men vi behöver er närstående på vägen
❤️

Profile picture for user Skrållan

Starkt av dig Penny. Starkt av din man att backa upp och ställa krav. Men jag tror ändå att du kommit så långt att du vill sluta. Det ville inte min man. Så jag var tvungen att lämna för att överleva. Jag ställde ultimatum men han ville inte sluta dricka. Så ibland går det inte. Jag hade gärna velat kämpa för honom, men det går ju inte när bara en vill.
Men kämpa på nu. Du klarar det. Tänk på allt du får.

Profile picture for user HI

faller på plats, en efter en. Massor har hänt sedan jag skrev senast och jag är så tacksam för att det här forumet finns även om min tid inte funnits för att vara här så har jag tänkt på er alla och era berättelser och vilken viktig roll det spelar i mitt sätt att hantera min situation.

Att vara här och läsa om allas historier gör det tydligt vad som är personlighet och vad som är alkoholisten och därmed går det att välja om det är värt att strida för kärleken. Jag har bestämt att jag ska strida för kärleken. Och jag tror att jag varit tydlig mot min man och omgivning sedan jag förstod att min man är alkoholist. Jag skrev att jag fick ett gyllene tillfälle och jag tog det. Ställde ett ultimatum som jag visste att jag kunde hålla.

Sedan senast jag skrev har min man varit på avgiftning och nu har han snart varit en vecka på behandlingshem, som han bekostar själv.
Socialtjänsten Barn ringde mig häromdagen för att höra hur vi har det och de har bestämt sig för att lägga ned utredningen.
Dessutom har jag fått tag i flera kontakter i nya kommunen där jag snabbt skulle kunna hitta tak över huvudet om det skulle behövas vid något alternativt återfall hos min man.

Just nu är livet mer stabilt än det någonsin varit i vår relation. Det blir mer och mer tydligt hur stor del alkoholen haft i vår relation och jag kommer inte låta den ha det igen.
Jag är trött, lättad och fylld av hopp. <3

Profile picture for user Självomhändertagande

Jag tycker att du har en bra plan.

Du har gjort ett bra jobb och du är en kämpe! Fint att höra din uppdatering och jag hoppas att du får behålla ditt hopp länge. Ta hand om dig! ❤️

Kram!

Profile picture for user Sorg40

Som svar på av Pennyh

förtroendet ljugandet är minst lika sårande och tufft som alla alkohol som dricks. Även om ni inte kanske är elaka eller stör så förändras personligtheten

Profile picture for user HI

Är vad som får mig att känna mig stark, bestämd och envis. Vilken fantastisk människa han är! ❤️ Precis 3 år fyllda och fylld av livslust.

En liten snabb återkoppling. Min man är tillbaka från behandlingshemmet. Som en mussla, kom han hem. Släppte inte in mig i någon tanke. Sluten. Om jag frågade något generellt om behandlingen han varit på som till exempel rutiner, om de fick prova olika lugnande aktiviteter, om det finns möjlighet till enskilda samtal... Så var hans eviga svar. Jag hänvisar till sekretess. Till slut fanns det inget att prata om och jag började känna uppgivenhet.

Så kom påskveckan. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde vara så naiv att jag inte ens hade beredskap för att vi kunde ha besök av alkoholisten på påsken?! När jag och sonen kommer hem på onsdag eftermiddag efter jobb/förskola så står han i köket med GT. Lycklig. Och jag blir ställd. Förstenad. Överraskad. Blockerad.
Kvällen löper på som vanligt. Jag och sonen sköter vårt och jag ligger kvar när sonen somnat. Min man somnar.

Jag är arg och skickar meddelande till hans föräldrar att det är återfall. Hans mamma blir förtvivlad och hans pappa berättar att han redan vet det "eftersom han har dörren öppen till sin son till skillnad mot oss andra"

På skärtorsdag skjutsar jag sonen till förskolan och åker sen hem. Jag och min man pratar igenom återfallet och han är ledsen "och nu är det påsk! Nu ska vi äta gott!" Vi gör en gemensam planering för påskmaten och gårdagen är som bortblåst. I alla fall för mig...? Så snabbt jag ramlar in i mönster.

Vi ska åka gemensamt och handla men min man får förhinder precis när är vi står i dörren.
Jag tänker att han antagligen fick sug. Men slår bort det. Vill inte tänka så. Vill inte vara i den verkligheten.

Jag åker och handlar själv. Och när jag kommer hem är alkoholisten åter på besök. Jag kommer in som en sol, vilket min man kommenterar. Jag är lycklig för vår gemensamma planering, men börjar gråta när jag möter alkoholisten.
Vi äter lunch tillsammans och den sanna alkoholisten är med oss. Enligt alkoholisten är det mitt fel att det är återfall. Och sen kommer orden i en jämn ström över hur värdelös jag är, vad svår jag är att leva med, att jag aldrig är tacksam och att jag inte verkar bry mig ifall han är nykter.

Jag tar min arbetsväska och säger att jag jobbar från konferensrum resten av dagen. Tar bilen och åker.

Inser ganska snabbt att jag måste agera. Nu. Ge en kännbar konsekvens. Ringer socialtjänsten för att lämna orosanmälning, de jobbade bara halvdag och hade redan gått hem. Ringde Alkohollinjen. Återigen. Tacksam för att ni finns. ❤️
Kom gemensamt fram till att ge kännbara konsekvenser är det som kan vara en väg fram.
Bestämmer mig för att börja undersöka var jag och sonen kan fira påsk i dessa Coronatider. De flesta i nätverket tillhör riskgrupp och mitt egna nätverk är i annat landsting...

Lyckas fixa med skyddat boende hos vän, lån av bil och bilbarnstol och tar med alla sonens kläder från förskolan. Jag har inte packat en pinal.

En annorlunda men skyddad påsk. Skönt.

När det drar ihop sig till vardag igen får sonen symtom och vi behöver isolera oss. Jag är så förbannad på min man och han har börjat kvickna till så han fixar skjuts till avgiftningen och vi kan komma hem igen.

En gång är ingen gång... Första återfallet. Han behövde det. Vi kanske behövde det. Musslan är bortblåst. Han pratar som aldrig förr. Vi skrattar. Mannen jag förälskade mig i är tillbaka.

Jag har precis beställt medaljer från AA och hoppas att de hinner komma till han firar en vit månad. Jag tänker att jag kanske är naiv som köper tolv medaljer. En för varje månad samt 1 år. Men nej. Jag vill tro på det här.
Och blir det ett nytt återfall flyttar vi ut. Jag och sonen.
Jag har ringt flera privata aktörer på bostadsmarknaden och uppgett vår situation. På flera ställen står jag i kö hos aktörer som inte har kö.
Nästa gång, om det blir, ska jag vara redo.

❤️

Profile picture for user HI

Har passerat och vi firade lite idag. Min man är inte bekväm i det men han var så bitter i sitt återfall över att "du inte verkar bry dig om ifall att jag är nykter eller inte" så nu har jag tackat honom i princip varje dag för att han valt oss.

Glad att medaljerna hann komma även fast han mest såg besvärad ut när han fick 1 månadsmedaljen.

Jag har läst lite här på forumet senaste dagarna och har efter det lånat Craig Nakkens bok på biblioteket. Jag ska lära mig mera om tillfrisknande.

Tacksam för att jag hittat hit.

Profile picture for user Självomhändertagande

Hur det går framåt för dig och din familj! Har tänkt på dig och jag läser dina rader. Framgång, ett återfall som behövdes för att prata igen. Kan tänka mig hur svårt det varit, men nu är ni starkare och du är stark. Du har en bra plan om det behövs. Det gör dig trygg i att du vet hur du ska agera ifall du behöver agera. Du är en förebild för många tänker jag. Att ha en plan som du borde alla ha, för att veta hur en ska agera, oavsett var en befinner sig i livet tänker jag, fast särskilt i ett skarpt läge.
"Jag vill tro på det här." skriver du. Jag vill också tro att du får som du önskar.
Grattis till 3 åringen i efterskott.

En dag i taget. Njut av allt som känns bra.

❤️

Profile picture for user HI

Tack! ❤️
Jag vill vara en förebild för vår son och hoppas att jag kan stå för mina val när han som vuxen kommer ifrågasätta mig.
Jag försöker att tänka långsiktigt och landa i varje steg samt kommunicera om det. Framförallt med min man. Vilket inte är det lättaste.

En dag i taget, som du säger. Och njut i ögonblicken. Just nu njuter jag av en god sallad och en stund för mig själv.

Profile picture for user Självomhändertagande

Just nu är bra ord. Om vi är i ögonblicken så behöver vi inte oroa oss vad som ska hända sen. Att landa i stegen och kommunicera är en mycket bra strategi.

Just nu ska jag lägga mig då jag vaknade väldigt tidigt. Så glad för att höra från dig.

Hoppas att du har och får en fin helg. ❤️

Profile picture for user HI

Har jag haft denna ledighet. Middagar på restaurang, hotellnätter... Vi kom ifrån varandra då vi behövde göra olika ärenden.
Jag kände att jag fick en klump i magen när vi var ifrån varandra.
"Vad gör han, EGENTLIGEN?" "Vilket skick är han i när vi träffas igen?" "Har jag någon plan för mig och sonen om han druckit alkohol?"
Glad för att jag inte är för naiv och samtidigt ledsen att behöva lägga energi på tankarna.

Så lycklig när vi sammanstrålar på rummet och han ligger i sängen. Nykter. Och jag ser i flöden på sociala medier att han tackat nej till flera inviter om umgänge.

❤️

Profile picture for user HI

Just nu känner jag mig som en "alkoholpolis", något jag verkligen inte vill vara men inte kan låta bli. Min man säger att han inte kan tänka sig ett liv utan alkohol och håller nu på med att experimentera om han kan dricka en kväll utan att behöva fortsätta dagen efter. Jag kan inte klandra honom då jag själv är en före detta rökare med en hel del festkvällar som övergått i rökande på heltid, igen. Dessa erfarenheter gör att jag vet hur viktigt det är att den inre motivationen finns. Det finns ingenting i världen som jag kan göra för att få honom motiverad. Alltså måste jag ta ansvar för mig själv, och jag har verkligen inte ork till det just nu. Så jag går runt och letar bevis, som en detektiv, för att slippa ta ansvar för mig själv och därför leta fel på honom.
Tilliten är som bortblåst just nu och jag borde antagligen ta det som ett tecken att lämna. Ta mitt ansvar för vår gemensamma son.
Jag har gått trött och just nu stoppar jag huvudet i sanden. Hjärnan går på högvarv och jag kan inte slappna av. Surfar på Hemnet och på Platsbanken. Jag tröstäter. Struntar i mina egna promenader och tar långa promenader utan puls med sonen.
Tittar i backspegeln istället för framåt. Ångrar att jag stannade kvar på den där dejten för snart sex år sedan när magkänslan sa att jag skulle åka hem men nyfikenheten sa, stanna och ta chansen att utvecklas. Nog fan är det utveckling. Livserfarenheten kan jag inte klaga på.

Profile picture for user Backen123

Läste igenom din tråd ikväll för ditt sista inlägg kändes som att jag hade skrivit det för några månader sen. Och ja vår resa är lika, och samma tanke om man ändå hade gett fan i andra daten ? vi fick inga gemensamma barn, men mina blev inblandade och han blev en bonuspappa som dom idag inte kan relatera till riktigt. Men för er är det tuffare med gemensamt barn, helt andra frågor att ta ställning till. Jag vill bara säga att jag mår så mycket bättre efter att jag flyttat, tänkte då att vi blir särbos men han spårade ur på en gång och då njöt jag av ibland att jag behöver inte bry mig varje timme, man får en återhämtning som är guld värd ?

Profile picture for user HI

Backen123.
Och ja, det är lätt att vara efterklok. På något vis.

Hade vi inte haft sonen hade jag lämnat. Och ändå. Vi har haft otroligt roligt de senaste månaderna. Skrattat och lekt. Experimenterat i köket med mat och bak. Pratat. Lyssnat. Dansat i köket. Bonusbarnen (hans från tidigare relation) har kommit oftare och spontant. Vi har haft det bättre än någonsin. Så kommer hans experiment om att prova ha kontroll på drickandet och jag blir sorgsen.

Säger att jag inte kan hindra honom men att han behöver säga till mig innan han provar. Att jag vill att han har sina experiment någon annanstans och inte med oss, särskilt inte med vår son. Och han igonerar det. Där känner jag att tilliten försvinner. Att han inte kan ge mig det. En förvarning om vad som är på gång så jag kan parera.

Sorg.

Profile picture for user gros19

Att ha sina expriment någon annanstans låter absolut rimligt, rätt beslut. Att igonerar det är inte ok. Du går din väg och har ändå valt att stanna och då är det verkligen viktigt att veta vad gränserna går för vad du kan acceptera. Självklart ska er son inte vara delaktig i hans expriment med alkoholen. Det som är rätt för barnen är alltid rätt även för oss föräldrar. Förstår du blir väldigt sorgsen när allt varit så bra.

Profile picture for user HI

Att det blev ett kort experiment. Den här gången? En kväll. Det dracks ingen alkohol igår.

Jag kunde inte somna och min man vaknade efter en stund. Vi pratade. Tiden var redo och inne. Han berättade om när han började förstå att han har problem med alkohol, hur han kämpar, hur han mår, om hur han försöker kompensera sitt dåliga samvete, sorgen över att inte räcka till, sorgen att må dåligt, flykten från sig själv... En lång och vaken natt. En viktig natt. Samtal som jag hoppats på men slutat hoppats på.

Han säger att han förstår hur skör vår relation har blivit och att jag har behov han behöver tillfredsställa. Nu är det upp till bevis. Igen.

Profile picture for user Backen123

Att få vara och vila, känna hopp och tro är fantastiskt skönt. Tids nog så vet du eftersom du är uppmärksam och ni pratar, håller så tummarna att ni får fortsätta att ha det bra. För jag tror det går om både ger och tar och ger sig f... på det med en massa kärlek i botten. Men jobbet ligger hos honom, att våga ta ansvar ❤

Profile picture for user HI

Backen123 så måste arbetet ske från båda håll och det måste jag säga att min man egentligen gjort på det stora hela. Han har gjort stora livsstilsförändringar sedan behandlingen som hör ihop både med behandlingen och med Corona.
Vi har båda gjort stora livsstilsförändringar och det har inneburit en dans på rosor med taggar och vackra blommor.

Var sak har sin tid.

Profile picture for user Citadell

Som svar på av Backen123

HI.
Backen123.
Jag trodde på en fortsatt relation men missbruk och manipulation och lögner fortsatte. Likaså konstant otrohet. Gav relationen tre omstarter. Han nappade inte på någon av dem. Ingen kan axla bådas ansvar och omöjligt att fortsätta leva efter en vision som bara en har, den andre säger sig ha det men hade det inte.

Profile picture for user Självomhändertagande

HI, hej!
Jag har saknat dig här. Och samtidigt så vill jag inte vara här. Men jag känner att jag är nyfiken på att gå in och se hur mina vänner har det härinne. Du känns som en av dem. Som jag skulle vilja sitta med i skogen och dricka kaffe från termos. Och prata om livet. Om det som händer nu. Och om att "var sak har sin tid". Så är det. Var sak har sin tid. Vad behöver du plocka fram och ge till dig själv för att vara snäll med dig själv och ta hand om dig själv just nu? I denna tid. Tröstät. Gå lugna promenader utan puls med din son. Surfa på Hemnet och Platsbanken. Och gör val varje dag. Checka in med dig själv. Vad behöver jag just nu. Vad kan du göra just nu.
Du är en mycket klok människa och jag vet att du kommer att få det liv som du önskar. "Det kommer inte alltid att vara så" är ord som min psykiater har sagt till mig förr, när jag känt att livet är så oerhört svårt. Jag tror på att öva medveten närvaro för att göra mer medvetna val. Och för att landa i valen så kan en behöva stilla sig. Därför kanske de långsamma promenaderna med din son kan vara bra nu. Du stillar dig istället för att öka pulsen, även om du kanske önskar öka pulsen. Ni har lekt och skrattat. Det är bra. Nu vill han experimentera. Det är förstås inte bra om han gör det. Om han väljer att fortsätta med experimenten. Vad gör du då.
Det du lär dig av livet nu kommer du ha med dig senare i livet. Oavsett vad som händer. Ta hand om dig i ditt nu. Det är det som är det viktigaste. Och det är bara du som vet svaren. Om du inte har dem tydligt för dig, se då till att de blir tydliga. Och vad behöver du för att upptäcka dem. Inom den närmaste tiden. Jag använder mig av meditationen. Den guidar mig och den tillåter mig att vara snällare med mig själv. Och jag insåg nyligen hur min erfarenhet hjälpte mig att stoppa en potentiell relation att ta fart. Jag avbröt. Och jag backade. Jag blev förtjust i en man, som har barn med en kvinna som dricker. Och jag vill aldrig någonsin ge mig in i en relation där alkoholens gift förgiftar omgivningen. Och det är mitt val. För att jag också är sorgsen att jag aldrig fick barn. Men jag är glad ändå. Men ibland sorgsen. Och jag vill inte ta ansvar för barn till en kvinna som använder sig av giftet. Det har jag inte lust med. Och för att komma fram till detta var jag tvungen att våga släppa in den nya mannen och sedan så var jag tvungen att släppa taget om honom då jag kunde se hans rädslor. Och jag tänker att jag lär mig något nytt varje dag. Jag är varsam med mig själv och jag är långsam. Om jag inte varit det, så hade jag kanske inte upptäckt detta i tid. Och idag kan jag se hur tokigt det hade kunnat bli. Han verkade vilja göra mig gravid och nu förstår jag något som jag aldrig förstått tidigare. Att en man kan vilja göra en kvinna gravid. Oavsett skälen till det. Och jag tänker och tänker. Och tänker. Och menar att alla människor behöver göra sina rätt och fel. Och framför allt sina egna val i livet. I bästa fall är de medvetna och genomtänkta.
Jag önskar dig god betänketid.
Sänder också en stor kram till dig!

Profile picture for user HI

Jag skulle vilja lägga mig under förnekelsens filt. Stoppa huvudet i sanden. Hålla för öronen och skrika högt. Sätta på favoritmusiken, discolampan och dansa som om det inte finns någon morgondag. Låtsas som om mitt faktiska liv just nu inte finns.

Så kommer sorgen och sköljer över. Luften går ur och jag blir helt tom. Och trött.

Det är måndag. Och i eftermiddag när jag ringde mannen för att kolla status på hämtning och mat hörde jag att det var alkoholisten som var hemma. Tänk så fort en glömmer att det faktiskt finns en alkoholist därhemma.

Jag kände hur luften gick ur mig. Jag orkar inte parera alkoholen. Det finns inte energi för det. Och ingen som helst lust. Jag försökte förhandla med alkoholisten. (Alltså på riktigt, hur tänkte jag? I efterhand inser jag hur överrumplad jag blev).

Konsekvenser! Du måste ge konsekvenser som känns, ekar mitt inre. Jag tänker att jag måste ta sonen och övernatta någon annanstans än hemma. Förbannar Corona igen. Vi har inte knutit an till någon förutom svärmor eftersom vi flyttade i februari /mars förra året. Och de är 70+. Dem har vi inte hälsat på inomhus på väldigt länge. Och hur hysteriskt verkar det inte att åka och sätta sig någonstans utan packning? Vår alkoholist har inte varit arg när han dricker sedan han var på behandlingshemmet. Han är trött. Försöker knyta kontakt. Vill vara med. Vill vara nära. Vill prata. Om mjuka saker. Vill kramas. Vill ligga i knä.

Ringer svärmor och berättar status. Säger att jag ska vara förberedd imorgon. Packa en väska. Och det var bra att jag uttalade det. Så det blev gjort. Annars hade jag förnekat att jag hade tänkt den tanken och blivit lika överrumplad imorgon.

Jag lyckades uppbringa energi vid 23 och packade en väska. Och nu ligger jag här. I en tom säng. Sonen som jag vill skydda från sin pappas härliga dofter och dåliga omdöme ligger och sover bredvid sin pappa. Det var helt omöjligt för sonen att somna. Ville såklart ha uppsikt över pappa och känner oro.

Mannen vaknade till precis och sökte upp mig. Ville vara nära och prata. Är rastlös. Förstår hur det kommer sig att sonen ligger där och känner inte stolthet över det.

Imorgon är en annan dag. Jag skulle vilja ta timeout. Ligga under förnekelsens filt. Gärna under en palm. På en sandstrand.

Profile picture for user MalmMia

Jag har följt din resa med mannen och alla turer och du har all min sympati. Jag vet hur svårt det är och hur gärna man vill att det ska bli bra. Jag vet också dagarna när man vill ligga under filten och bara ta bort allt det dåliga - jag brukar vilja fly. Mina tankar blir då att jag bara åker hemifrån och lämnar skiten bakom mig - men det går ju inte. Jag har ju ett barn att ta hand om som inte kan vara ensam i detta! Men så svårt det är, så vi kämpar och önskar något annat. Jag följer med dig till sandstranden under en palm.

Men det är verkligen bra att läsa här och skriva för att reflektera över sin egen situation. Hur är det med dig, kan du ta en timeout, finns det någon möjlighet för dig att ta sonen och vila? För att kunna se situationen och hur du kan gå framåt? En stund när inte fokus är på mannen. En stund när du har fullt fokus på dig och sonen och klura ut vad du vill för er. Hur ska ni kunna må bra? Vill du stanna eller lämna? Vad behöver du för att stanna eller är du redo att lämna? Stora frågor som endast du har svaret på. Om du vill lämna vad har du för plan?

Några tankar från mig och en hjärtevarm kram när du ligger under din filt

Profile picture for user HI

På något sätt så känns ni som de varma vindarna som smeker mig när jag ligger under en palm och får vara i min egen bubbla. <3

Återigen har det lugnat sig hemma hos oss. Min man är tillbaka och alkoholisten är bortflugen. Mannen säger sig ha förstått att det finns en alkoholist han inte kan kontrollera där inne. Att han sökt ny psykologkontakt med annat fokus. Fokus på nykterhet. Inte fokus på att experimentera. Han orkar inte längre. Senaste experimentet gick överstyr.

Jag berättade för min man när jag och sonen åkte hemifrån dagen efter jag skrev här senast att jag hade en packad väska för mig och sonen och att vi inte skulle komma hem om han fortsatte dricka. Jag ringde honom flera gånger den dagen (förra tisdagen) för att kolla status. Påminna om att väskan var packad. Påminna om nykterhet. Påminna om att jag kommer ringa socialtjänsten om vi inte kan åka hem idag. Och han bestämde sig. Istället för att ringa en vän och be om hemkörning från systembolaget så ringde han en psykolog.

Nu har det gått en dryg vecka. Jag har en packad väska för eventuellt nästa återfall. Har just nu digitalt anhörigstöd genom Nämndemansgården (tyvärr är deras anhörigveckor inställda pga Corona) och de trycker på att det är vanligt med återfall första året men de flesta väljer nykterheten efter det första året. Det blir ett år i april. Jag tänker att jag får ha lite is i magen och se var detta tar vägen.

Det liv vi har tillsammans när mannen är hemma och inte alkoholisten är bättre än vi någonsin haft det. Han bjuder in mig i sina tankar och i sitt mående. Han busar och skojar. Han planerar för sonen. Han lämnar och hämtar på förskolan. Och jag får egentid. Tid att reflektera. Tid att andas. Tid att ligga under filten. Tid för mig själv.

Och ikväll tar jag mig tid att skriva till er. Tack för att ni finns. <3

Profile picture for user Sisyfos

Din tråd är så hoppfull tycker jag. Många som skriver på anhörigsidorna har alkoholister i sin närhet som totalt förnekar. Du har en så person som skulle kunna skriva på ”förändra sitt drickande” (kanske gör det också). Vägen där är inte alltid spikrak. Trots ambitioner om nykterhet. Det återfall du beskrev härinne brukar gå till precis så, en test att dricka som funkar bra en eller ett par gånger och sen en krasch. Det är oerhört positivt att han tog sig upp och ur så snabbt och att ni pratar om det och att han pratar med en psykolog. Vi är många inne på a-sidorna som medicinerar med alkohol. Det gäller att identifiera vad man vill medicinera.
Om han jobbar mycket med sig själv finns mycket gott hopp om att han inte ska trilla dit igen tror jag. Du gör också helt rätt tänker jag, som så tydligt markerar att det inte är ok. Jag har gott hopp om er båda!

Profile picture for user Tofu

Du har även hjärtat med dig. Tro, hopp & kärlek. Det känns när man läser tråden som vägen kanske är lite krokig men ni kommer fixa det ❤. Skulle vara så härligt att höra vad ni båda ser som era framgångsfaktorer lite senare under denna resa.

Det kanske kan kännas märkligt att jag skriver så men det är ju känslan jag får när jag läser. Ni verkar båda vilja väl och att viljan är stark. Kanske är det vad jag läser mellan raderna??