sessi

Jag har gått på möte nu 2 gånger för oss med anhörig som är bland missbrukare, men dessa möten har bara varit kaos.
Människor som suttit och anklagat andra anhöriga för att gå bakom ryggen när det gäller oros anmälningar osv.
Jag är såfall en av dem, eftersom jag har lämnat in en ny oros anmälan på min särbo, men det höll jag tyst om. Det är min hemlighet.
Min särbo har börjat dricka alkohol och ta amfetamin. Han hade hembesök av soc för några månader sedan, han lyckades slingra sig ur ett lvm.
Han är skicklig och socionomen är ny på det här området.
Jag sa bara på mötet, att vi inte ska anklaga varandra för att vara det, och vara så, för igentligen så är vi i samma båt. Om vi håller på och bråkar med varandra, så sjunker vi bara längre ner i skiften.
I kväll så valde jag att stanna hemma ifrån mötet.
Orkar inte riskera att det blir samma, skit som förra veckan. Det är inte värt att åk 5 mil för att må dåligt.

För det första vill jag säga att det är bra att göra en orosanmälan. Om man uppger namn eller är anonym är vars och ens ensak. Det ska ingen annan ha synpunkter på endast om du ber om tåd. Verkar vara ett möte som spårat ur totalt. Förmodar du pratar om alanon?

På ett möte ska var och en får uttrycka vad man vill, men det handlar då om personen själv eller möjligtvis om personen som har missbruksproblem. Svårt att undvika. Inga kommentarer och inga synpunkter om man inte ber om det. Syftet med mötet är ju att du ska må bättre och gå stärkt därifrån. I ditt fall verksr det vara tvärtom och då förstår jag om du inte vill gå dit.Så är min uppfattning om hur ett möte ska vara och jag har gått på möte under två år.