av anna6712

anna6712
sön, 2020-03-08 - 15:42

Har en son på 22 år som vi nyligen upptäckt att han röker cannabis ( weed ).htr nog rökt en längre tid . Han vet inte att vi vet än, vill ha han med oss så vi inte tappar han, Bor i egen lgh och vi har nyckel dit också, Han manipulerar friskt med oss och alla möten vi bestämmer kommer han undan , vi ska försöka få han frivilligt till mariamot där vi bor , Han vet att vi är oroliga för han och har nu daglig kontakt , Senast idag boka han av en förutbestämd träff med sina syskon ,sjuk ,,,igen.
han har en psykisk ohälsa så vi tror de är en form av självmedicinering .
Känner mej fruktansvärt rådvill hur man ska agera , vill inte ha han emot oss...
hur gör vi ....för att ha han med oss ..pappan o jag är överens och vi stöttar varann i detta , men vad ska vi göra för att hjälpa han ,

gros19
mån, 2020-03-09 - 00:14

När du pratar med din son så är det viktigt att du eller ni utgår från er själv s.k. jag budskap. Berätta vad som bekymrar er inte hur han ska bete sig och inte heller eventuella konsekvenser av missbruket. Dom vet han och att konfrontera honom med detta väcker ofta motstånd. Viktigt att det inte blir en kamp om vem som har rätt. Var noga med att inte förmedla skuld och var inte rädd för att fråga om vad som din son upplever är positivt med att röka cannabis.

Sedan är ju frågan om din son ser missbruket som ett bekymmer. Ofta är det tyvärr inte så och det är ju avgörande för hur fortsättningen blir. Du säger att han självmedicinerar och ofta är det ju så. Har han kontakt med psykiatrin och kan han få hjälp därifrån.

Det är så mycket jobbiga känslor man som anhörig får bära, skam, skuld, sorg, ilska och inte minst maktlösheten som kanske är det värsta. Bra om du själv kan få stöd . Anhöriggrupp kanske eller alanon.