av StarkBrud

StarkBrud
tors, 2020-06-11 - 03:28

Min sambo har länge haft problem med spriten längre tid innan vi blev ihop. Vi har alltid varit öppna o ärliga mot varandra vilket jag älskar ❤️

Under förra sommaren så levde jag nog lite i förnekelse.
Vi har alltid kunnat sitta o dricka någon öl tillsammans o ha skitkul o bara prata o skratta ihop.

När vi åkte iväg på fest så blev han ofta full som fan, men jag brydde mig inte om det för han är vuxen nog att ta ansvar o fortsatte ha kul med resten av folket.

Någon enstaka gång var han jävligt elak mot mig, blev såklart ledsen som fan. Varje gång det hände så trösta en kompis till honom mig o förklara att han inte menar det, det är spriten som pratar. Han älskar verkligen dig. Bry dig inte om honom, han blir så ibland när han fått för mycket, det blir lätt så när det är fest .... så jag lärde mig rätt snabbt hur jag skulle göra för att inte bli den som får smällen för hans ”fylla” för det var ju bara spriten som tala ....

Men kort tid därefter så kom den elaka sidan fram även när vi satt hemma ... o det är något av det jobbigaste jag har varit med om. För nu kunde jag inte gå ifrån det, jag försökte ignorera allt han sa o inte svara honom. Det blev bara värre .... jag satt bara tyst och försökte koncentrera mig på ”det är bara spriten”

Jag visste ju att han verkligen älskar mig, så jag lärde mig tillslut att även hemma kunna undvika den elaka sidan

Jag har aldrig tänkt tanken på att lämna honom, för jag älskar verkligen denna mannen. Jag har aldrig heller visat honom hur sårad jag blev av det han sa ... för det är ju faktiskt spriten som talar ...

I Januari detta året bröt jag ihop, jag försökte gå ifrån honom för att inte visa att jag blev ledsen. Han blev arg för att jag gick ifrån honom, arg för att jag inte svara honom ... jag fick riktig panik. Jag visste att t det bästa jag kan göra är att åka hemifrån. Det har jag gjort dom andra gångerna, Så jag tar min tar på mig jackan, tar med handväskan nycklar o går ut för att ringa ... men denna ingen kunde hämta mig ...

Jag satt flera timmar på trappan in till tvättstugan o bara vänta på att han skulle gå o lägga sig.

Det är första gången jag är ensam med mina känslor. Jag ensam, förkrossad o tårarna rann ner för kinderna.
Tankarna snurrar ... hur kan han göra så här mot mig gång på gång, varför ska jag få lida det är ju inte jag som har gjort fel ... det är ju faktiskt han som sårar mig gång på gång !! Det är han som är orsaken till att det blir såhär varje gång ...

Det är nu jag inser att han inte har en aning om att han faktiskt har sårat mig, för Jag har aldrig visat honom att jag blir ledsen eller sagt till honom att han har sårat mig ...

Dagen efter sätter jag mig ner o påbörjar mitt livs jobbigaste samtal .... jag berätta för min sambo att under ett års tid har han sårat mig pga spriten o att jag inte faktiskt inte orkar leva såhär längre, i ett år har jag gått o trott att jag gör det som är bäst för sambon genom att inte berätta det för honom, för jag ville inte han skulle må dåligt över något son han aldrig inte ens kommer ihåg ...

Jag berättar allt
O avslutar med att säga Jag vll verkligen dela mitt liv med dig, men inte när du dricker.

Min Sambo tittar på mig o tårarna börjar rinna gav mig en lång kram o sa Jag älskar dig, o jag är ledsen över att du gått igenom det ensam. Nu gör vi det tillsammans

Han har tagit de lugnt sen dess, men börjar se tecken igen, o jag är rädd att jag är en del av det ...

Jag vet inte vad jag ska göra riktigt. Han har inte brytt sig om att jag dricker några öl när han kör. Men igår gav han ett ultimatum att jag skulle va nykter om jag ska med på lördag. För man behöver inte alltid dricka beer o bli full...

Jag vågar knappt reagera på det, men jag dricker inte för att bli full. Det vet han om oxå, varför denna reaktion helt plötsligt?

Jag vet inte hur jag ska tänka eller göra ?

Backen123
tors, 2020-06-11 - 09:05

Antagligen blir han så frestad, känner sig ensam i sin nykterhet. Och vill du vara ett stöd så ska du vara nykter om han ber om det, i början. Att du gör saker för dig själv utan honom är en annan sak. Jag tror att det hade varit lättare för oss om min man bett om något konkret som i erat fall. Han har bara gått på vita knogar, tills det brustit. Det är inte lätt, känslan av att jaha nu ska jag vara nykter och förlora det roliga för att dom är sjuk... på beroendemottagningen, sa dom så till mig, att om jag älskar min man ska jag vara nykter ett år med honom, jag fick nästan panik men förstod samtidigt. Så jag tänkte ok, självklart, det blir tufft och tråkigt men gör vi bra saker för oss är det helt ok, nu blev det inte så, han har mått så dåligt och varit så dum iaf, aldrig velat göra något, inte ryckt upp sig, så nu struntar jag i att stötta, det är hans problem. ❤