Elefanten i rummet ...

Profile picture for user Tröttiz

Jag visste att han festar, men inte att det är så här. Han dricker. Mängder.

Jag inser att det inte lönar sig att tjata, gnälla. Det jag länge velat ta upp med honom är helt kort hur han blir då han dricker samt hur jag reagerar på det. Men - varför är det så svårt. En jäkla spärr. En gång var det som en demon tagit över honom, det hjälpte inte vad jag än sade. Inte våldsam, men låste tankarna. Vi måste prata om drickandet. Eller jag. Jag vet det!

Kanske han nånstans innerst inne vet att han har problem, och undrar vad jag sett och hört under hans fyllor. Eller har han insikt?

Kanske till och med vi båda vet att vi borde prata men ingen tar upp det. Så här kan man inte ha ett förhållande, men så svårt att ta upp läget. Blir arg på mig själv.

Allt känns himla märkligt och jobbigt just nu. Ibland undrar jag vem jag blivit tillsammans med. Vilka egenskaper påverkas av alkoholen?

Dessutom är jag trött, trött. Även orolig över vad han ska hitta på, kommer han tryggt hem från krogen, kommer han ihåg att stänga av spisen ...

Profile picture for user Bestemor

Låt inte tiden gå, det är redan ohållbart med den otrygghet som det skapar för dej.
Prata med honom när han är nykter.

Profile picture for user Tröttiz

Som svar på av Bestemor

.. helgen gått och jag har inte sagt något om min upplevelse till hans drickande.

Det enda jag sade sent på en helgkväll, då han ville dricka mer, var att det finns en morgondag också. Att mer drickande kan väl vänta tills dess. Det enda jag fick fram. Mesig som jag är ...

Suck, blir så trött och irriterad på mig själv att jag aldrig säger det jag vill och behöver säga för mitt eget välmående. Han svarade något i stil med att han vill ha öl, och att han dricker öl när han vill. Och så hördes det där "ptschsch" efter en stund, och det knöt sig i min mage ...

Profile picture for user Azalea

Jag var precis som du känner dig, mesig.
Vågade inte säga ett knyst och mär han emellanåt var nykter så jag inget heller för jag ville inte förstöra när det var "bra".
Med facit i hand önskar jag att jag tagit upp det mycket, mycket tidigare.
För ärligt talat: vad är det som kan hända som vi är så rädda för?

Bara gör det en dag när du känner dig utvilad och stark. Det är bara ord och de har du rätt att säga eftersom hans beteende påverkar dig. Antingen blir det inget gehör för bad du säger eller så kanske ni får ett jättebra samtal och kan jobba utefter det.

Kram o lycka till?Azalea

Profile picture for user Tröttiz

"Att vilja ta upp läget" ...
Ja ... Mitt första inlägg här är den 14 juli 2020. Så länge sen .. 😔 En del av dem som var aktiva då på anhörigsidan är det nu ännu. Tecken på att denna satans alkohol även trasar sönder anhöriga.

Minns att jag då försökte ta sats och prata med honom, numera ex om alkohol men kom liksom inte till skott. Kanske så för många. 🤔

För egen del ångrar jag att jag inte nämnde det tidigare samt att jag borde ha tagit beslut om hans leverne mycket tidigare, alltså för min egen del vad jag behöver. Honom har jag ju aldrig kunnat förändra. Men med facit på hand är det ju förstås lätt att säga vad man borde gjort för sitt eget mående - då och på sikt ... En del vänner sade till mig att jag borde lämna och / eller ge det ett visst datum och gå sen, att jag inte ska fastna alltför länge i destruktivitet. Att man inte i åratal fastnar i något som faktiskt inte funkar. Gott råd, men lyssnade man - nej.

Jag konstaterar att jag släppte taget för sent, ännu emellanåt kämpar jag med saker som hänt i det förflutna. Och sånt som t ex mina vänners barn gör, som att öppna en läskburk och höra ljudet - "ptsch". Flashbacks. 🙁 Det förflutna finns kvar i det normala liksom.

Kom ihåg att lyssna på er själva, vad ni behöver, kanske sätta upp en tid och tänka om det inte blivit bättre då så då lämnar jag. Att inte stanna i något en längre tid som förgör en.

Jag tycker jag vred ut och in på mig för finnas för honom, men han fortsatte och håller på i samma bana. Ens ansträngningar förgäves och fan vad sånt känns. Trots rattfyllor, socanmälningar bland annat gällande barn, aggressiva utbrott mot dem han i "normala" fall uppskattar. Fortsätter i samma bana. Finns de som slutar jag vet, men som sagt inte alla ... Inte han. Den enda plan för drickande han har är att enbart dricka ensam så "ställer man inte till något fanskap".

Jag har gjort mycket, mig anser han vara ovärd att dela framtiden med, det finns andra häftigare tjejer och att jag är väldigt tråkig. Komplimangerna har haglat ... 🤯

Samtidigt som jag är ledsen över situationen mellan honom och mig är jag lättad över att inte vara i ett kaos. Alkohol var/är viktigare än jag och barn samt oron över vad han kan hitta på. Emellanåt jag också frustrerad över att ha känslan att alkoholen har större plats än jag, en slags sorg. Men det är ju bara han som kan göra arbetet.

Jag ser trots allt ljust på tillvaron, behöver och idkar just nu välbehövligt singelliv, har fått sinnesro att börja studera.

Kram.
Sköt om er. 🌹

Profile picture for user Tröttiz

Kört fast ... Vad göra med alla känslor som emellanåt ploppar upp? ilska, sorg, oro, frustration m.m. Blir galen.
Det går bra, jag gör betydelsefulla saker för mig men sedan är det liksom mitt i allt stopp och jag översköljs av allt möjligt i känsloväg. Var ju länge sen vi bröt ... 😔 När ska det släppa.
Kram på er därute. 🌹

Profile picture for user Backen123

Hej Tröttiz. Facit för mig är 1 år efter separation/inlämnade av skilsmässopapperna. Alla dom känslor som du beskriver kommer och som jag ser det nu måste få komma. Nån klok sa eller om det var här någon skrev, att våga vara i känslorna för dom ebbar ut och är en del I läkningsprocessen. Jag trodde aldrig det skulle ebba ut många gånger men för var dag så lyfter man lite på blicken. Jag tänker dagligen/ofta på det som hände och hur det var men det gör inte ont på det viset längre, har tom börjat komma ihåg det fina med lite sorg och vemod men även med en tanke att det var då. Jag tror inte vi är densamma som innan, blir lite skador men kanske hos mig ett lugn och en ödmjukhet för det vi har kvar. Stor kram till dig och kämpa vidare