av Tröttiz

Tröttiz
tis, 2020-07-14 - 22:48

Jag visste att han festar, men inte att det är så här. Han dricker. Mängder.

Jag inser att det inte lönar sig att tjata, gnälla. Det jag länge velat ta upp med honom är helt kort hur han blir då han dricker samt hur jag reagerar på det. Men - varför är det så svårt. En jäkla spärr. En gång var det som en demon tagit över honom, det hjälpte inte vad jag än sade. Inte våldsam, men låste tankarna. Vi måste prata om drickandet. Eller jag. Jag vet det!

Kanske han nånstans innerst inne vet att han har problem, och undrar vad jag sett och hört under hans fyllor. Eller har han insikt?

Kanske till och med vi båda vet att vi borde prata men ingen tar upp det. Så här kan man inte ha ett förhållande, men så svårt att ta upp läget. Blir arg på mig själv.

Allt känns himla märkligt och jobbigt just nu. Ibland undrar jag vem jag blivit tillsammans med. Vilka egenskaper påverkas av alkoholen?

Dessutom är jag trött, trött. Även orolig över vad han ska hitta på, kommer han tryggt hem från krogen, kommer han ihåg att stänga av spisen ...

Bestemor
fre, 2020-07-17 - 17:20

Låt inte tiden gå, det är redan ohållbart med den otrygghet som det skapar för dej.
Prata med honom när han är nykter.
❤

Tröttiz
fre, 2020-07-17 - 19:21

... vet jag att jag måste göra. För både honom och mig.
Men kommer aldrig mig för. Jag vet, jag vet att det måste göras. Har tänkt några gånger att "nu!" Men sen så hejdar jag mig. Vet inte varför. ?
Vet bland annat inte hur jag ska börja.

Tröttiz
ons, 2020-07-22 - 00:55

.. helgen gått och jag har inte sagt något om min upplevelse till hans drickande.

Det enda jag sade sent på en helgkväll, då han ville dricka mer, var att det finns en morgondag också. Att mer drickande kan väl vänta tills dess. Det enda jag fick fram. Mesig som jag är ...

Suck, blir så trött och irriterad på mig själv att jag aldrig säger det jag vill och behöver säga för mitt eget välmående. Han svarade något i stil med att han vill ha öl, och att han dricker öl när han vill. Och så hördes det där "ptschsch" efter en stund, och det knöt sig i min mage ...

Azalea
ons, 2020-07-22 - 18:31

Jag var precis som du känner dig, mesig.
Vågade inte säga ett knyst och mär han emellanåt var nykter så jag inget heller för jag ville inte förstöra när det var "bra".
Med facit i hand önskar jag att jag tagit upp det mycket, mycket tidigare.
För ärligt talat: vad är det som kan hända som vi är så rädda för?

Bara gör det en dag när du känner dig utvilad och stark. Det är bara ord och de har du rätt att säga eftersom hans beteende påverkar dig. Antingen blir det inget gehör för bad du säger eller så kanske ni får ett jättebra samtal och kan jobba utefter det.

Kram o lycka till?Azalea

Tröttiz
sön, 2022-04-24 - 10:01

"Att vilja ta upp läget" ...
Ja ... Mitt första inlägg här är den 14 juli 2020. Så länge sen .. 😔 En del av dem som var aktiva då på anhörigsidan är det nu ännu. Tecken på att denna satans alkohol även trasar sönder anhöriga.

Minns att jag då försökte ta sats och prata med honom, numera ex om alkohol men kom liksom inte till skott. Kanske så för många. 🤔

För egen del ångrar jag att jag inte nämnde det tidigare samt att jag borde ha tagit beslut om hans leverne mycket tidigare, alltså för min egen del vad jag behöver. Honom har jag ju aldrig kunnat förändra. Men med facit på hand är det ju förstås lätt att säga vad man borde gjort för sitt eget mående - då och på sikt ... En del vänner sade till mig att jag borde lämna och / eller ge det ett visst datum och gå sen, att jag inte ska fastna alltför länge i destruktivitet. Att man inte i åratal fastnar i något som faktiskt inte funkar. Gott råd, men lyssnade man - nej.

Jag konstaterar att jag släppte taget för sent, ännu emellanåt kämpar jag med saker som hänt i det förflutna. Och sånt som t ex mina vänners barn gör, som att öppna en läskburk och höra ljudet - "ptsch". Flashbacks. 🙁 Det förflutna finns kvar i det normala liksom.

Kom ihåg att lyssna på er själva, vad ni behöver, kanske sätta upp en tid och tänka om det inte blivit bättre då så då lämnar jag. Att inte stanna i något en längre tid som förgör en.

Jag tycker jag vred ut och in på mig för finnas för honom, men han fortsatte och håller på i samma bana. Ens ansträngningar förgäves och fan vad sånt känns. Trots rattfyllor, socanmälningar bland annat gällande barn, aggressiva utbrott mot dem han i "normala" fall uppskattar. Fortsätter i samma bana. Finns de som slutar jag vet, men som sagt inte alla ... Inte han. Den enda plan för drickande han har är att enbart dricka ensam så "ställer man inte till något fanskap".

Jag har gjort mycket, mig anser han vara ovärd att dela framtiden med, det finns andra häftigare tjejer och att jag är väldigt tråkig. Komplimangerna har haglat ... 🤯

Samtidigt som jag är ledsen över situationen mellan honom och mig är jag lättad över att inte vara i ett kaos. Alkohol var/är viktigare än jag och barn samt oron över vad han kan hitta på. Emellanåt jag också frustrerad över att ha känslan att alkoholen har större plats än jag, en slags sorg. Men det är ju bara han som kan göra arbetet.

Jag ser trots allt ljust på tillvaron, behöver och idkar just nu välbehövligt singelliv, har fått sinnesro att börja studera.

Kram.
Sköt om er. 🌹

Tröttiz
sön, 2022-05-01 - 22:37

Kört fast ... Vad göra med alla känslor som emellanåt ploppar upp? ilska, sorg, oro, frustration m.m. Blir galen.
Det går bra, jag gör betydelsefulla saker för mig men sedan är det liksom mitt i allt stopp och jag översköljs av allt möjligt i känsloväg. Var ju länge sen vi bröt ... 😔 När ska det släppa.
Kram på er därute. 🌹

Backen123
mån, 2022-05-02 - 08:10

Hej Tröttiz. Facit för mig är 1 år efter separation/inlämnade av skilsmässopapperna. Alla dom känslor som du beskriver kommer och som jag ser det nu måste få komma. Nån klok sa eller om det var här någon skrev, att våga vara i känslorna för dom ebbar ut och är en del I läkningsprocessen. Jag trodde aldrig det skulle ebba ut många gånger men för var dag så lyfter man lite på blicken. Jag tänker dagligen/ofta på det som hände och hur det var men det gör inte ont på det viset längre, har tom börjat komma ihåg det fina med lite sorg och vemod men även med en tanke att det var då. Jag tror inte vi är densamma som innan, blir lite skador men kanske hos mig ett lugn och en ödmjukhet för det vi har kvar. Stor kram till dig och kämpa vidare

Tröttiz
mån, 2022-08-22 - 23:14

Mår inte bra nu ... 😔
Har sådan stor inre oro, sömnen påverkas. Känns ibland som hjärtklappning och kommer mig inte för mycket här hemma. Tänker inte på något speciellt, men förstås funderar jag på om tidigare liv påverkar.

Vet inte hur jag ska gå vidare. Vet ju inte vad felet är. Det känns ju ofta bra, men nu faller jag liksom.
🌺

Självomhändertagande
tis, 2022-08-23 - 06:57

@Tröttiz
God morgon. Hoppas att du somnade och fick sova igår. Läste denna tråd nu på morgonen och tycker att du sätter bra ord på hur en alkoholist ofta svarar. De bryter ner. Och när de gör det, så försvinner en del av den kraft vi har inom oss. Att äntligen bli fri, få leva själv och bestämma över sitt eget liv är inte bara enkelt.
Många av oss behöver bygga upp oss igen. Hur gör man det?
Kanske du behöver en professionell att prata med.
Om sömnen är ostabil så rekommenderar jag dig att söka för den. Jag vet en del som har deltagit i sömnskola.
Ta hand om dig!

Tröttiz
tis, 2022-08-23 - 09:39

@Självomhändertagande
Tack för omtanken 🌹 fick sådär en sex timmars sömn. Helt okej, men jobbigt att vara ända till kl. 3 utan att somna.
Tur att jag är ledig idag ...

Bygga upp ja, tur att jag har vänner som finns där. Vet inte vad göra annars.
Idag ska jag ta en lång skogspromenad, har inte riktigt lust men tror det är en mycket klok idé att lite pusha sig med bra saker och inte bara bli inne. Jag är ju i botten en friluftsmänniska.

Ha en bra dag. 🌺

Självomhändertagande
tis, 2022-08-23 - 14:43

@Tröttiz
Det är så intressant. Jag skrev ett långt inlägg som jag raderade, då jag insåg att det handlade så mycket om mig. Jag har skogen att tacka för så mycket. Hoppas att du kom ut i den. Eller kommer ut i den.
Jag går ofta ut i den, springer eller skogsbadar, lyssnar, tittar, känner, smakar och doftar. Det var så jag orkade ta tag i mitt medberoende och ta mig ur. Så jag ser skogen som en nära vän. Där jag hämtade kraft. Och det är där jag fyller på, så ofta jag behöver det.

Tack, ha en bra dag du med! 🌺

Åsa M
tis, 2022-08-23 - 21:51

För mig hjälper det att skriva dagbok. Har gjort det hela livet. Det kanske är något? Det är skönt att skriva av sig.

Går också mycket promenader och fokuserar ofta på mindfulness. Njuta i stunden.

Tänker jag för mycket på allt strul låser jag mig och det blir tankemässig rundgång som suger en massa energi.

Självomhändertagande
ons, 2022-08-24 - 08:05

@Åsa M @Tröttiz
Att skriva är att läka. Att skriva av sig. Det är därför det här forumet fungerar så bra!
Jag gick en skrivkurs där jag skrev terapeutiskt. Jag var lite tveksam till att göra det i början. Och funderade på om det innebar att jag skulle tvingas möta allt jobbigt igen?
Det visade sig vara tvärtom. Jag hade en professionell kontakt ifall jag skulle behöva ett stöd, men jag behövde inte det, då. Har bearbetat det mesta tidigare och kände mig bearbetad.
Skrivandet hjälpte mig istället att formulera min framtid. Jag var redo. Och jag började formulera hur jag vill leva, vilket också ledde till att jag började skapa den värld som jag vill ha.
Jag behövde våga leva mitt liv och släppa taget om mitt ex och den så kallade vänskapen som vi hade. Som han tyckte att vi hade. Som jag idag inte ser som en vänskap. Han behövde mig. Men jag behövde inte honom. Och så kunde jag öppna upp för att möta en ny kärlek. Och innan dess pratade jag med en psykolog om vad jag behövde tänka på för att inte fastna i samma mönster. Och så sa hon att jag skulle fundera på hur jag ville "krydda min pizza". När jag gjorde det arbetet så insåg jag att jag har aldrig träffat den man som jag önskat. Jag uppskattar enkelhet, natur, träning och mycket annat som inte sticker ut. Jag har blivit vald tidigare. Och de som jag haft relationer med har alla haft ett enormt behov av det materiella och att synas och höras. När jag förstod att det var min ADHD som gjorde att jag fastnade i relationer där jag egentligen visste att värderingarna om livet gick isär, så fastnade jag i en vardaglig problemlösning. Och i min förra relation så fastnade jag som medberoende i en fjärdedel av mitt liv.
Men nu ser jag bara min erfarenhet som en mycket viktig påminnelse.
Och jag har tagit kontroll över livet. Med hjälp av att jag har skrivit till mig själv sedan tonåren. Och det är intressant att få syn på min egen utveckling och mognad.
Varje ögonblick är ett nytt ögonblick. Varje erfarenhet påverkar en. Vi vet inte vad som händer idag. Kanske något inträffar som förändrar hela livet.
Och jag tror, att om vi önskar en förändring, oavsett vad, då behöver vi formulera den. Och det är ju det vi gör här, men det kan vara så svårt att ta sig ur det.
För mig blev en skrivarkurs för många år sedan en ögonöppnare för mig. Det blev en hobby som idag fungerar som ett reflekterande och ett sätt att koppla av.
En skrivlärare tyckte att jag skulle publicer några noveller, men de handlar alla om mitt ex, hur vi levde. Och hur jag tog mig ur misären. Jag är inte säker på om jag vill det. Jag behövde bara skriva av mig. Jag fick däremot feedback från en annan deltagare och det räckte för mig. Hon skrev så fint, att hon visste vad jag skrev om. Att resan att ta sig ur var en riktig jävla kamp. Och även hon var på en bra plats nu.
Jag fick höra att texten är hoppfull från andra deltagare, men om jag skulle publicera den i mitt namn, då skulle jag ödelägga för hans familj. Och det vill jag inte. Jag orkar inte skriva om den, inte nu. Jag vill faktiskt aldrig mer skriva något om mitt ex i någon text.
Jag vill bara skriva min framtid.
Och då tänker jag, hur vill ni skriva er framtid idag? En övning att göra för er själva, om ni vill.
Ta hand om er.
Kramar.