Som det låter - utmaning gällande bägge tillstånd ... Jag känner av ett ovant läge. Känns mestadels bra, fastän det ibland gnagar oro att han trillar tillbaka. ? Men - jag försöker landa i allt det här nya och ta det lugnt. Han har sina utmaningar, jag har mina.

Från att han som onykter varit uppe dygnet runt, hinner jag knappt hem från jobbet före han somnar ... Men hellre den biten.
Från att ha farit fram som en duracellkanin och t ex börjat projekt onykter, ibland mitt i nätterna är det rysligt lugnt må jag säga. Inser då jag jämför, vilket kaos tillvaron verkligen bestått av. ? Samtidigt har han onykter inte varit snäll alla gånger, stingslig och fräck. ? Nu har jag en annan person bredvid mig. ? Jag kan förstå att han är trött ...

Det är väl det jag får satsa på ett bra tag framöver - alltså att försöka förstå och att också lyssna om han vill prata. Och våga tro.

Sköt om er. ?