Det som började bra ...

Profile picture for user Tröttiz

Så "åkte han dit" efter någon månads nykterhet. Fan fan fan .. Har inte fått tag på honom idag. Kanske han håller sig undan för att dricka ifred, eller är bakis och skäms för att han trillat dit. ?

Man hoppas ju att det kommer på rätt köl snart igen, att det inte blir några månaders nästan varje dags supande igen ... Ah, jävla skitalkohol.
?

Profile picture for user Tröttiz

Känner mig uppgiven. Det gör kanske han med för nykterhet tog ju han initiativet till. Kanske han också skäms. Jag hoppas att han snabbt kliver upp på hästen igen med nya tag. ?

Profile picture for user Tröttiz

Rätt ny parrelation, känt honom några år. Vilken början. ?

Jag påtalade tidigare, före han slutade dricka, för honom att han dricker mycket och att han blir personlighetsförändrad. Att han emellanåt inte är snäll då han dricker, men att han i "vanliga" fall är det. ?

Kanske han började reflektera över drickande och därför själv tog initiativ till att sluta. Men, som sagt nu vet jag inte vad som händer. ? Skiter han i allt och dricker allt han kommer över, är han bakis, skäms han, ledsen, orkar inte med mig, orkar inte med sig själv, sover ..??

Profile picture for user Tröttiz

Tack för omtanken. ?

Idag mår jag bra, vi har pratat. Han skäms dock och sade förlåt, men tar nya tag. Vi har varit i skogen, undrar när det hände senast. Så olika vardagen ser ut med och utan alkohol. ?

Jag skulle önska han hade vänner. Han har dragit sig från sina vänner tycker jag, som de flesta dricker mycket. Hoppas han skaffar sig nya nyktra vänner. Nu känns det som att han bara har mig, då hans kontakt till familj och släkt drastiskt har minskat.

Jag vet mycket väl att jag inte borde känna så, men jag upplever att jag har mycket på mina axlar om han håller sig nykter eller inte ...

Profile picture for user Backen123

Läser din oro och dina tankar. Det är hemskt att känna som vi, min man är också nykter sen 4mån, men jag kan inte påstå att det var lösningen. Anledningen varför dom dricker måste dom jobba stenhårt med, ta ansvar, min gör det inte. Om det har gått långt så är dom svårt sjuka i själen och det är bara dom som kan läka, jag rekommenderar en alkoholteurapet, dyrt privat men värt det. Nu efter en bilolycka så har jag funnits där som medmänniska men det duger inte fullt ut. Så efter att ha sin sjukhussäng i tv-rummet så har han nu flyttat ut i husvagnen på gården, jag tycker det är så pinsamt inför barnen. Jag hade så höga förväntningar ifjol då han började sin resa, återfallen var inte värst utan det som har varit jobbigast är att ilskan varit kvar, vännerna försvann, Netflix blev vår livlina. Och så mina barn, deras tysta funderingar som jag igår tog upp, tacksam för att vi kan prata. Enda tips jag kan ge dig, men det är svårt. Min teraupeft som kan ämnet sa igår, att försök släpp tankarna på honom, hur han mår, tänker, känner, så kvinnligt och så mycket anhörig till en beroendeperson, det brukar snurra hela tiden mer eller mindre. Känn efter vad vill du göra idag, till helgen, tänk litet. Tänker på dig ?

Profile picture for user Kennie

Du frågade mig i en annan tråd vad man kan göra för att stötta en anhörig när beroendet sätter in. Jag tänker att man kanske kan ge förslag på olika sätt att söka hjälp, kanske här på sidan om inte beroendet är för svårt, annars hos sjukvården. Men det bygger mest på att den beroende själv måste fatta och vilja sluta. Och en konkret grej för att hjälpa tycker jag är exakt det du skrev om, att dra med nån ut på en promenad, gärna i skogen.

Profile picture for user Tröttiz

Som rubriken säger, det är så. Nu är det "bara" en, två gånger i veckan. Jag skulle vilja han slutar helt förstås. ?

Sådana svängar, jämnare humör och ett slags lugn över honom nu. Stor skillnad mot sovvanor också.

Tidigare var han uppe hur länge som helst, började med mindre projekt om kvällarna. Och detta rysliga babblande om allt och ingenting då jag skulle sova, kändes som om jag skulle få skavsår i öronen ...

Nu kan han vara som nockad 20-21-tiden om kvällarna, undrar om han skulle vakna om blixten slog ner.. Säkert kroppens sätt att reparera sig, undrar dock om det inte kan röra sig om en depression också hos honom.

Tillvaron min känns under omständigheterna bra, men inte alltid lätt att veta hur man ska stöda. Men jag gör mitt bästa.
Att hålla sig från att dricka får han ta.

Sköt om er. ?