Några gånger om året

Profile picture for user Saknartillit

Min man har problem med alkoholen. Han dricker sällan men när han väl dricker blir det alldeles för mycket och han blir helt förändrad, han blir aggressiv, vinglar, sluddrar och slutar inte dricka förrän han somnar. Det har hänt att jag blivit rädd för honom, han har hotat att slå mig och sagt hemska saker. Sedan vaknar han dagen därpå i sina egna spyor och/eller urin sedan dricker han inte alls i några månader. Han har sökt hjälp men han får fortfarande återfall några gånger varje år. Senast förra helgen.

Jag har en pojke på 8 år med en annan man. Sonen har aldrig upplevt när min man varit full utan det har hänt på kvällen när han sover eller när han varit iväg hos pappan.

Jag försöker skydda mitt barn från detta men inser att jag inte kommer kunna göra det för alltid. Han kommer att bli drabbad förr eller senare.

Min man är fast besluten att detta var sista gången han drack att nu kommer han att sluta. Som ni förstår så säger han detta varje gång och med nya förklaringar och ursäkter varje gång.

På ett sätt vill jag bara lämna. Det är för svårt att leva med någon jag inte kan lita på. Men på samma gång betyder han mycket för min son och för mig. Jag önskar att vi bara kunde få ha det bra. Vi har ju det bra nästan alltid. Det är ju bara några gånger om året. Hade det hänt varje vecka hade jag lämnat direkt. Det tär på mig att inte kunna lita på honom. Tänk om min son kommer hem till en full plastpappa och jag inte är där. Då kvittar det hur sällan det sker.

Jag vet inte hur jag ska tänka. Har någon varit i en liknande situation?

Profile picture for user Rosette

Du berättar att din man har problem med alkoholen, dricker sällan samtidigt när han dricker blir det mycket negativa konsekvenser för er alla. Du berättar att han blir aggressiv, har hotat dig och sagt elaka saker. Han är ångerfull efter en sådan händelse och är nykter flera månader. Du funderar över hur du vill ha det med honom på längre sikt, du märker att detta fortsätter och funderar över risken att din son kommer uppleva detta och bli påverkad. Fint att du ser detta och som du skriver, det är mest sannolikt att det kommer ske vid något tillfälle och att det kommer påverka honom negativt.

Som du skriver hade det hänt oftare hade det kanske känts mer självklart att direkt lämna, jättetufft att allt bara känns bra däremellan såklart. Det går en tid mellan gångerna och han är säkert trovärdig i sin önskan om att det inte ska ske igen, vill inte själv ha det såhär. Samtidigt så händer det gång på gång, kanske är det oftare nu än det var för en tid sedan och risken är att det blir oftare och mer och gränser flyttas, och även detta känner du nog till. Det låter också som att han varit villig att ta hjälp som dock inte räcker hela vägen. Säkert finns det mer hjälp att få som han kanske inte testat än, dock är det hans ansvar och beslut att ta den, oavsett hur du väljer att göra med relationen.

En tanke jag får kring detta är att det kanske är alkoholen han fått hjälp kring tidigare? Att han kanske kan testa börja ta emot hjälp för hans aggressiva sida som såklart kan påverkas av alkoholen, samtidigt är inte alla som dricker psykiskt våldsamma på det sätt du beskriver. Vet inte om det är läge men om så var det en anonym telefonlinje jag tänkte på, kanske ett första steg mot det: https://valjattsluta.se/ 020- 555 666 (anonymt och kostnadsfritt).

Hur mår du i allt detta? och hur ser ditt stöd ut, har du någon att prata med, vänner, bekanta, proffesionellt?

Många gånger går det mycket energi och kraft till att försöka påverka den som dricker, finnas där för din son och även om det inte är varje vecka detta händer så kan oron finns där innan detta sker, vid liknande tillfällen som påminner om att det skulle kunna hända och att det kanske hänger kvar ett bra tag efter.
Energikrävande och såklart skönt när det är ”bra igen” samtidigt en risk att inte ha orken då efter den energin som gått att själv veta hur och vad en ska göra nu.

Ett ytterligare tips, hoppas okej, är att ta kontakt med Kvinnofridslinjen. Det är anonymt och kostnadsfritt att ringa dit, öppet dygnet runt. https://kvinnofridslinjen.se/sv/, 020-505050.

Bra och modigt verkligen att du skrev här och berättade, det ger oss chansen att ge dig stöd!

Nu fick du mycket råd här, du bestämmer ju själv vad du vill göra och kanske har du stöd redan utifrån. Ibland tar det lite tid innan en tråd får fart och det kan vara bra att skriva igen så den hamnar högt upp så du får flera svar, hoppas hur som helst att du kommer hitta mycket här inne som blir hjälpsamt för dig!

Ta hand om dig!