Det är så lätt att bara vräka ur sig: Men varför går du inte? Varför står du ut.. Lämna!
För det första, i bostadskrisens Sverige, är det inte "bara"..
Vi har ju inte ett klimat som gör att vi kan tälta i närmsta park..
För att få en bostad, krävs att du antingen har pengar, kontakter eller "tur". Inte ens då, är det något man fixar i en handvändning. Alla har inte syskon, släkt, föräldrar eller vänner man kan bo hos. (kanske någon enstaka natt, men inte vecko- eller månadsvis)
Dessutom måste du ha en fast inkomst och vara i avsaknad av betalningsanmärkningar. Sitter du hos kronolle, är det kört i alla fall hos de flesta privata värdar, såvida du inte har någon som går i borgen för dig. Oavsett vad anledningen till skulderna är, oavsett om du för övrigt skött dig prickfritt. (det är ju inte helt ovanligt att vi skaffat oss skulder, som egentligen beror på vår alkoholist..)
Idag är det dock inte ovanligt att ha någon form av anmärkning. Det sämsta är om man varit sen med sina hyresinbetalningar, då brukar det vara nobben tom hos kommunala bolag.
I storstäder har vi kommit dithän att många inte accepterar socialbidrag som "inkomstkälla". Knappt pensioner och sjukbidrag heller.. Dessutom brukar de vara så låga, så att man inte kommer upp i den inkomst som hyresvärdar kräver att man ska ha kvar sedan hyran är betald.. (och tyvärr understiger ofta beloppen det som räknas som "existensminimum")* notera också att socialens och övriga myndigheters sätt att beräkna "existensminimum"/skälig levnadsstandard, skiljer sig åt! Det försörjningsstöd man får, kommer inte alls upp i t.ex. kronofogdens siffror alla gånger.. Ofta finns bara andra och tredjehandskontrakt att få (och det är som bekant inte billigare..)
När det gäller missbruk, så kan det bli en tvist om vem som har rätt till bostaden. Och det är inte säkert att den som missbrukar frivilligt flyttar.. Att ta hjälp av domstolar, polis och sociala myndigheter är något som tar tid och ofta orsakar aggression hos den missbrukande.
Det i sin tur går ut över partner och ev. barn..
Det är inte så himla lätt att hålla huvudet kallt i såna lägen, där man kanske inte bara har hot om misshandel hängande över sig (det kan vara en realitet) Hemmet kan ha blivit vandaliserat av en missbrukare som fått för sig att hämnas..
Du ska packa.. Vilket inte är det lättaste om du har en motsträvig person som bevakar dig och vad du plockar med dig.. Du har barn som behöver byta dagis och skola.. Du kanske får längre till jobbet.. Och det KOSTAR! Det kostar stora pengar att flytta, även om du kör alla grejer själv!
Flyttanmälan, eftersändning av post, flytt av olika abonnemang
Kanske teckna nya abonnemang för telefon och el..
Nya försäkringar och inköp av en massa småpinaler och kompletteringar av möblemang, som man förut tog för givna..
Visst finns det loppisar och andrahandsbutiker.. men det är inte säkert att man får tag i det man behöver. Dessutom, är det inte gratis där heller..

Allt detta ska inte ses som ett skäl att INTE flytta ifrån en missbrukare, om man inte kan få denne att flytta..
Det kan vara värt både stök och pengar att få lugn och ro och en egen dörr att stänga om sig.
Det är mera en förklaring till alla klämkäcka "förståsigpåare", som tittar på en med stora ögon och säger: Men herregud, varför stack du inte tidigare?
Sedan tillkommer hela den känslomässiga biten.. Kom ihåg, att alkoholisten kanske inte alltid har varit alkoholist? Hen kanske är både trevlig och snäll när hen är nykter..?
Kanske älskar man fortfarande sin alkoholist och hoppas och tror på bättring.. (oftast är de ju inte lika fulla hela tiden.. eller ens otrevliga jämt, även om de är småfulla..)
Men till slut, när man väl kommer till gränsen, att man inte kan leva ihop med en person, som man trots allt älskar, så behöver man inga pekpinnar, utan hjälp!
Både med praktiska saker och med stöd att bli fri från sitt medberoende..

Och om du går i separationstankar, finns det några praktiska råd jag vill ge!

1. Ställ dig snarast i bostadskö! (om du inte redan gjort det.. Du måste inte tacka ja till varenda lägenhet du blir anvisad)Om du inte är ensam på kontraktet på den bostad du har.. Fast en flytt/ett lägenhetsbyte kan ju också vara en stark signal till alkoholisten, att det är dags att separera.

2. "katastrofväska".. En liten väska med det allra nödvändigaste packat, ifall det skulle "hetta till". Bara att greppa den i förbifarten.. Mobilladdare, bankdosa, pengar, busskort (om man inte har bil) mediciner (om man behöver såna..)toalettsaker/hygienartiklar och ett ombyte med kläder.. Jag behövde inte använda den, men den var bra i ett senare skede, eftersom jag också stoppade ner mitt pass och mina viktiga papper..
Dessutom hade den en lugnande inverkan.. Jag visste ju att den fanns om jag behövde dra.. Jag behövde inte fundera på vad jag skulle ta med mig i så fall..

3. Försök sätta undan en "buffert" så du har lite pengar att röra dig med, om du kan. Det underlättar enormt!

4. Försök reda ut ekonomin! Vilka utgifter/lån är dina? Vilka är gemensamma? Hur stora inkomster har du.. Så slipper du bli besviken eller dra på dig onödiga kostnader om t.ex. hyran är på gränsen för vad din ekonomi orkar med.. (passa på att rensa bland småutgifterna, olika abonemang etc)

5. Fundera över vad du behöver för att kunna bo, säg en vecka i första hand i en för övrigt tom lägenhet.. (jag kom på att jag förutom en madrass på golvet, behövde kudde, filt, lakan, handdukar, lampa och toalettpapper samt en uppsättning med glas/mugg, tallrik, kastrull och bestick..)
Om du får en ny bostad, så har du en lista att gå efter, om det blir en snabb flytt.. Sedan kompletterar man efter hand..

Det här är ju bara några enkla punkter och det går givetvis att ändra, lägga till och utesluta.. Men när jag bestämde mig, var jag ganska förrvirrad och tänkte inte klart.. Så jag hade nytta av detta..

Skralin

För två år sen var jag drivande i att få iväg min pappa på behandling. Jag tog honom till läkare, socialen, satte stenhård press på honom, och det lyckades! Men det var asjobbigt, ångesten var svår om nätterna. Jag fick hjälp i vården med samtalsterapi. Pappa var på Nämndemansgården. Jag har gått deras anhörigutbildning. Pappa går på AA nu, och där har jag också varit med flera gånger. Socialsekreteraren vi träffade var jättebra. Jag delar gärna med mig om hur de här olika mötena var, och allt jävla bråk som blir i familjen. Man kan ta sig igenom tillsammans!

Leverjag

Halloj, Etanol!

Har du tagit en paus härifrån? Hoppas allt är bra m dig.
( hoppas inte redigeringen skrämde bort dig)

Sov sött ✨

etanoldrift

Har haft datorproblem.. Men slängt in en del nya lägesrapporter ;-)