av Ishavet

Ishavet
fre, 2020-12-11 - 20:38

Det var kaos i mig. Kände att jag skrev så osammanhängande och utlämnande. Valde därför att ta bort det jag skrev. Stort tack till er som svarade. Ska försöka vara aktiv här på forumet genom att läsa och kommentera i andras trådar, och kanske knåpa ihop en egen när jag landat lite...

Backen123
tors, 2020-12-10 - 07:46

Vad jobbigt och svårt. Och detta funderande tar ju så mycket energi, leta, grubbla och oroa sig för framtiden samt att att det finns en massa kärlek också. Som du skriver, det är så lätt att förtränga, jag fattade först inte att min man var så alkoholiserad som han är, har förstått nu att jag förträngde en massa för man vill inte. Och jag tänker i ditt fall och många fler att det blir svårare på ett vis eftersom din man sköter allt det där andra men misslyckas med spriten, min man har betett sig som ett svin så många gånger så det fanns bara ett att göra, att gå. Låter väl klokt att gå till någon professionell, så får du verktyg för din del

Blenda
tors, 2020-12-10 - 08:12

Du beskriver på ett äkta sätt en situation som så många kan känna igen sig i.
Det är SÅ tungt, men så bra att du har vågat blotta detta och än finns det hopp.
Jag gjorde misstaget att inte själv söka hjälp, utan tjatade bara på min man att göra det.
Jag förstod nog inte vidden av vad alkoholmissbruk gör med människor.
Jag trodde om och om igen på att jag skulle kunna få honom att sluta dricka, först med vädjan och sedan med hot.
Jag stannade. Först för att jag så gärna ville få tillbaka den gode mannen. Sedan för barnens skull. Och till sist för att jag inte orkade se sanningen i vitögat och ta mig därifrån. Kraftlös och feg började jag själv att dricka.
Efter över 20 års strid inser jag sanningen. Jag var allvarligt medberoende och möjliggörare. Nu har jag slutat dricka själv och lämnat mannen. Alltför sent, men jag hoppas och tror att vi båda ska hinna få några goda år på egen hand, utan att vi sänker varandra.
Gör inte om mitt misstag. Ta professionell hjälp NU, ni har allt att vinna!

Ishavet
tors, 2020-12-10 - 12:04

Tack snälla för att du tog dig tid att skriva. Ja, jag känner osäkerhet kring hans problematik. I perioder kan han avstå att dricka, men det börjar alltid på igen tills han tappar kontrollen över begäret. När vi hade det som värst med alkoholen så betedde han sig också illa många gånger. Det framgår inte riktigt i mitt första meddelande, men vi har haft många gräl på grund av hans drickande. Jag har inte bara varit förstående och stöttande, jag har också skällt, hotat, förmanat, "tjatat", ställt ultimatum. Det har vi kommit ifrån mer och mer eftersom han har "blivit bättre" eller hur jag ska säga. Han har försökt sluta med alkohol och gjort mycket för att försöka klara av det, han har jobbat med sig själv på olika sätt. Det har gett mig mycket hopp. Men det är inte över, i helgen nåddes jag av den insikten. Jag lever igen med känslan att om han inte stoppar, om detta fortsätter, vart är vi då om fem, tio år? Jag skulle vilja att någon kunnig/professionell kartlade hans drickande och tog del av vår historia, för att sedan kunna avgöra vad för typ av alkoholproblem han har och vart på skalan han befinner sig. Det skulle nog ge mig mer klarhet att veta och mer förståelse för vår situation. Men vad ska jag göra? Vi bor i en liten kommun och här finns inte något beroendecentrum eller så. Det finns i grannkommunen men är bara för skrivna i den kommunen. Någon som har tips på vart jag ska vända mig?

Ja, jag tänker så. Att sista utvägen är att lämna. Så som du gjort. Väldigt starkt av dig!

Backen123
tors, 2020-12-10 - 12:45

Kommunen är skyldig att hjälpa er. Det var första steget för mig, jag ringde till beroendeheten här hos oss, den ligger direkt kopplad till socialtjänsten. Så det är socialtjänsten du ringer till, du kan vara anonym och dom har tystnadsplikt. För mig var dom samtalen en bekräftelse, ett stöd och jag fick även med mig min man, sådär började hans resa. Klart jag förstod att det varit tufft för er, som du skrev man bråkar och vädjar. Jag gick för jag hade inget val, det var fyllkörning, andra kvinnor via sms aggrssions utbrott och psykisk misshandel. Hade så önskat att tillfrisknandet mentalt hade blivit bättre efter behandling men så blev det inte.
Jo ett tips till, Craft har en webbaserad utbildning för oss som lever nära en beroendesjuk. Kan vara nåt ?

Ishavet
tors, 2020-12-10 - 13:00

Tack snälla du för det fina du skriver. Så starkt att läsa.
Ja, när jag tänker efter finns det så mycket hopp eftersom han redan har gjort flera ansträngningar att sluta dricka. Men tyvärr gör dessa framsteg också att han förnekar sina alkoholproblem. Då blir de en ursäkt till att kunna ta en öl igen, eftersom han tycker sig klara av det/förtjäna det.

Vad var det som fick dig att inse sanningen efter 20 års strid?

Ja, jag vill verkligen ha professionell hjälp. Tack för att du pushar mig att ta tag i det direkt! Men jag vet inte vart jag ska vända mig. Har du tips? Ringt till alkohollinjen och även ringt in till al-anon, men inte fått kontakt där ännu. Jag skulle behöva någon att bolla alla dessa tankar, frågor och funderingar med.

Tack för att ni som svarat har bidragit till det! Det betyder så mycket!

Ishavet
tors, 2020-12-10 - 13:11

Okej, jag har inte vågat ringa kommunen. För att vi bor i en så liten kommun och det känns som jag blottar oss om jag ringer dit. Visste inte att man kan ringa in anonymt, det kan ju vara en början. Tack för att du skrev det! Du skriver att du bland annat fick bekräftelse och det ordet träffade mig. Bekräftelse, det behöver jag, eftersom jag tvivlar så på allting.
Vad fint att du fick med dig din man och att han påbörjade sin resa. Ledsen att läsa att du ändå slutligen behövde lämna honom, men så starkt att göra det när det mentala tillfrisknande uteblev. En sån sorg att inse det. Tack för att du delar med dig.
Åh, tack för tipset om Craft! Ska kolla upp det direkt!