Min man och jag har i flera år levt mest som kompisar. Kärleken har ebbat ut och ersatts av en vardag med mycket arbete och på så sätt så har det nu kommit upp till ytan. På detta skall tilläggas att jag i flera år har tyckt att min man dricker för mycket . Jag har nog blivit mer medberoende än vad jag har kunnat inse. Konsumtionen är minst 1.5 flak starköl i veckan. Vissa dagar lite mindre med desto mer andra. Han har otaliga gånger kommit in full från garaget och jag har då påtalat detta. Han blir vansinnig och tycker jag är en tjat kärring. Han har kontroll tycker han. Genom alla år har jag satt mig själv åt sidan och gett upp i princip allt (lagt all tid och energi på vår son) flertalet gånger fått ställa in de fåtal saker som jag sett fram emot för att inye reta upp. Vi har som sagt var kommit fram till att vi ska gå skilda vägar (gemensamt beslut ). Jag känner mig lite ensam i det som varit. Det är inte många har vetat detta. Hans drickande är majoriteten till varför jag har mått extremt dåligt den sista tiden. Är det jag som har överdrivet han drickande i mitt huvud? Ska tilläggas att det är några gånger som han har fått åka hem från jobbet dagen efter. När jag ifrågasatte om det var så att det blev för mycket kvällen innan blev han fullständigt rasande. Vi kommer separera och jag har inlett sökande efter ett boende för mig och sonen.