av Alex8609

Alex8609
mån, 2020-12-28 - 23:11

Hej. Jag är ett vuxet barn till två föräldrar som enligt min och och min systers mening dricker alldeles för mycket och vi anser att de har problem.. Jag bor fortfarande hemma med dem, men det gör inte min syster. Så jag får uppleva varje detalj av deras drickande.

Det dricks varje dag och mycket. På helgerna kan det börja redan vid kl. 10 på morgonen. Det dricks öl, vin och sprit. Framförallt vin. Med tiden har det blivit mer och mer alkohol och allt fler dagar i veckan.

Min pappa är värst. Han dricker så mycket att hans personlighet kan förändras och han kan bli riktigt arg och kaxig. Min mamma suckar åt honom med mig, men så fort hon fått i sig ett glas vin, så är hon på exakt samma sätt som min pappa. Denna visa upprepar sig v a r e n d a gång och jag orkar inte mer och vet inte vad jag ska göra.

Jag har försökt att prata med dem båda om deras alkoholvanor men får inget svar tillbaka. När jag har konfronterar dem när de varit nyktra är de bara tysta och när jag konfronterar dem när de är fulla är de kaxiga (framförallt min pappa, min mamma säger inte så mycket). Var så ledsen en dag på deras beteende att jag grät framför dem och förklarade hur mycket jag hatar att dem dricker. Till svar fick jag att jag har ”en offerkofta på mig”.

Jag letar för fullt efter annat boende så att jag slipper dem. Just nu överväger jag att bryta kontakten med dem när jag flyttat för att jag inte vill ha något med deras drickande att göra, samtidigt som jag innerst inne egentligen vill att de bara söker hjälp och slutar dricka (för att de egentligen är fina och underbara personer när de är nyktra)...

De är nuförtiden enbart bittra och sura, men så fort de får i sig alkohol blir livet toppen igen. Jag har vid flertalet gånger försökt konfrontera dem om deras alkoholvanor och ifall de mår dåligt över någonting osv. Men ingen framgång. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra och de suger ur all min energi ifrån mig..

Citadell
tis, 2020-12-29 - 11:52

Alex8609. Det är verkligen tråkigt att läsa din berättelse! Jag har personligen inte dina erfarenheter från det jag var ung i min egen familj men jag känner igen missbrukar beteendet hos en partner jag hade. Jag tycker att du absolut bör försöka få ett eget boende så snart som möjligt! Då kan du ju slippa att se som du säger alla detaljer kring deras drickande. Är man nära en missbrukare far man ju mera illa. Att bli bemött med tystnad eller kaxighet är verkligen ingenting som är upplyftande! Om du bor själv kommer du att ha lättare att distansera dig och inte ta det ansvar som man gör som anhörig. Att utveckla ett medberoende tidigt i livet kan bli en stor börda. Både du och din syster kan säkert också ha hjälp av olika anhörig stöd som finns just när det gäller alkohol och missbruk. Tyvärr kan du nog inte få dem att sluta dricka. Men du kan åtminstone hålla dig på avstånd och be dem ta hjälp själva. Jag förstår att det kan vara jätte jobbigt att helt avstå ifrån kontakt särskilt när det handlar om ens föräldrar. Men jag tror att det är för din egen skull det gäller så klart även din syster gör bäst i att hålla sig undan. Jag tycker att de borde skämmas som dricker inför dig och dessutom projicerar sin egen ångest på dig med sura kommentarer om offerkoftor etc. Men var och en måste ta ansvar för sig själv och du måste absolut se till att ta dig därifrån så fort det bara går. En stor kram till dig som skriver här! ??