av Susannes

Susannes
ons, 2020-12-30 - 18:53

Min ex man drack varje dag under flera års tid. Folköl på vardagar och starköl på helger. Storhelger mycket mer. Jag drog tyngsta lasset och styrde upp allt med barnen. Ultimatum och löften ledde till slut till skilsmässa för att han valde alkoholen. Men enligt han hade han aldrig ett problem med alkoholen .
Nu har vi barnen varannan vecka, jag får medla mellan barnen och pappan genom att säga att han inte ska dricka så mycket när dom är där. Dom säger at han alltid dricker, men blir aldrig elak eller våldsam. Däremot dryg och svår att prata med. Dom håller koll på hur mycket han dricker och när.

Min äldsta har autism och add och är sjukt orolig för att det ska hända pappan något. Att han ska dö, krascha med bilen osv.

Problemet är att dom vill ändå vara hos han. De försvarar honom och tycker synd om honom.
Jag är den tjatiga med regler.
Hos han får man göra mer som man vill, men övergångarna mellan oss blir svårare.
Speciellt för sonen med autism som behöver rutin. Han har mycket skolfrånvaro och tycker övergångarna blir riktigt jobbiga.
Det är dåliga rutiner med mycket tv spel, dom sover i soffan, mat osv.
Och så fort vi bestämmer något så hålls det inte, utan då är jag tjatig istället och barnen märker hur han är mot mig. Det ledet till att dom får mindre respekt för mig också.
Dom kan få göra saker hos han som är ogenomtänkta och när jag lägger mig i så blir det mitt fel. Tex att en 10 och 12 åring ska få leka krig och skjuta soft air Gun på varann utan en vuxen med . Dom har ögonskydd, men jag tycker det är för riskabelt och farligt, samt olagligt. Men jag överdriver som jag gör med allt.

Jag har ingen insyn i hur mycket han dricker nu och vill inte fråga barnen, då jag inte tycker dom ska behöva skvallra, men när dom har berättat så förklarar jag att det inte är ok eller deras fel. Dom går på hans löften om och om igen.

Drickandet väldigt accepterat i has släkt och jag är ensam. Det känns som det jag mot dom och jag vet inte om jag överreagerar.
Det är ju normalt och accepterat för dom. Jag försökte ta hjälp under skilsmässan, från hans familj, men han ursäktade drickandet med att jag var hemsk fru, det var ett dåligt förhållande osv och dom köpte det. Jag är den galna överdriva ex frun i deras ögon. Och jag undrar om jag kanske är det och att jag bara överdramatiserar allt.

Jag vände mig till en stöd person, hon sa kräv ensam vårdnad, en annan sa gör en oroa anmälan. Men jag är rädd att alla ska hata mig och jag drar igång något som jag inte kan hantera.
Barnen blir arg, ex mannen blir arg och släkten blir arg. Hur ska jag göra. Vi ska ha samarbets samtal snart, som jag krävt. Jag vet inte hur jag ska lägga upp det. Vill inte vara föräldern som skuldbelägger den andre och förlorar på det i slutändan.
Kan jag ställa krav på att han ska vara nykter när han har barnen?
Ge mig era råd. Behöver styrka och guidning.

Citadell
ons, 2020-12-30 - 20:10

Susannes. Jag svarar som jag skulle göra utifrån den problematik som jag har upplevt angående missbruk. Jag har dock inte erfarenhet av att det finns en familj med halv vuxna barn runt men jag ska göra mitt bästa. Och jag tror att du kommer och pröva en massa olika varianter under en ganska lång tid för att alla ska bli så nöjda som möjligt. Till slut så tror jag dock att lösningen är en separation. Det låter så klart väldigt kallt men jag tror ändå att det är den enda lösningen om man skall titta långsiktigt. Jag förstår att om man har barn i behov av särskilt stöd så kan det vara extra svårt för dem att gå igenom en skilsmässa och kanske också en situation där man inte kan vara med sin pappa så mycket som man har tänkt. Jag har själv gått igenom en skilsmässa och har barn också med särskilt behov och jag kan säga att det är barnet är den som har tagit skilsmässan allra bäst. I den situationen fanns dock inte missbruk med. Erfarenhet av missbruk i en relation har jag långt senare i livet och då finns inga barn med i bilden. När det gäller just mannens missbruk eller rättare sagt alkoholism så kan du läsa massor av goda råd här i från kvinnor som har erfarenhet av att stötta och stötta och stötta men tillslut är den enda lösningen att gå. Frågan är då om det inte bättre att ha med den lösningen i från början eftersom den kanske blir den lösningen som kommer att bli den bästa till slut. Ta hand om dig! ?