Sambo, alkoholproblem?

Profile picture for user Villis

Jag lever med min sambo, man 40+, hans två barn sedan tidigare plus vår nyfödda dotter på 2 månader. Lång historia kort, jag har flera gånger under vårt förhållande (3år) tagit upp hans drickande, vi har haft rätt allvarliga samtal om detta, där jag även de två senaste gångerna sagt att jag kommer lämna honom om han inte skär ned och skärper sig, jag har tidigare haft ett förhållande med en man som misshandlade mig ibland när han drack, vilket min sambo vet om, jag blir otroligt stressad när han dricker och därför har jag bett honom att sluta.

Men han verkar inte kunna det?Han dricker varje helg, varje ledig dag (semester och lov är det nästan non-stop) han har dock slutat dricka vardagar när han jobbar sedan jag ställde ultimatum, men han har gjort det tidigare. Nu är det inga brutala mängder, men jag tycker det är för mkt? Förra helgen satte han i sig 10 starköl och en hel flaska rödvin själv från middagen och till midnatt. Han dricker ensam, jag dricker aldrig med honom.

När jag konfronterade honom dagen efter försökte han skylla på att JAG druckit upp flaskan, och ställt ut den i återvinningen? Jag dricker inte..
När jag pressade honom erkände han att han druckit upp den, men jag blev otroligt sårad att han t.o.m. försökte anklaga mig för att komma undan?

Han har även druckit när han var ensam hemma med barnen, när jag konfronterade honom tyckte han jag överdrev och att han aldrig "får göra något utan skäll" men jag tycker inte man dricker en droppe om man är ensam hemma med tre barn? Varav en bebis.

Han har tidigare blivit ordinerad att gå till beroendekliniken av Soc för sitt drickande (orosanmäalan) innan vi träffades, men han ljög och gick aldrig dit, påstod att han blivit bättre och inte behövde det, detta fick jag endast reda på av en bekant till honom, han har inget sagt själv. Jag orkar snart inte mer och jag känner mig så orkeslös, finns det något att göra eller borde jag ge upp? :(

Profile picture for user Nora81

Hej Villis

Det låter som du har en tuff situation med barn inblandat. Jag har samma situation men utan barn och det är tufft nog.
Jag stannade kvar i 1,5 år men förstår nu att alla löften om bättring tillsammans med bortförklaringingar och skuldbeläggande mot mig inte ledde oss framåt.
Jag tog i dagarna beslutet att lämna helt för jag inser att han aldrig fullt ut varit redo att verkligen sluta och jag har från början varit tydlig med att jag inte vill ha alkohol i mitt liv.
Jag tror inte någon kan tala om för dig vad du ska göra för att man gör saker först när man själv känner sig redo.
Jag lämnade honom nu för att jag insåg att han kommer inte göra någon ändring utan försöker bara gå genvägar som leder till samma resultat. Jag orkar inte vänta längre och jag vill inte leva mitt liv så här längre.
Det låter som att han inte har så mycket sjukdomsinsikt om han skyller på dig och inte är ärlig om det där med soc.
Frågan är snarare hur länge orkar du leva i det?
Finns mycket fint stöd att hämta här på forumet, du är inte ensam.

Profile picture for user Tuten

Jag känner igen mig i din situation. Min make gör ungefär likadant. Vi har tre barn tillsammans. Han dricker inte heller längre några hutlösa mängder, annat än när han har sina kompisar på besök. Annars dricker han dom allra flesta lediga dagarna, och alltid fredag+lördag. Ljudet av klirrande is i ett whiskeyglas... det kan nog vara det värsta jag vet.

Igår skulle han prova sin gjutna grill för första gången. Eftersom han är från ett annat land testade han den genom att göra en traditionell långkoks-gryta över öppen eld. Jag gick på långpromenad för jag behövde vara ensam. När jag kommer tillbaks ca kl 15 springer han med sitt konjaksglas i högsta hugg. Fyller på så fort det är tomt. Går in och ut med snöiga skor på trägolvet i köket, struntar i att det blir stora vattenpölar på golvet vid dörren som riskerar att skada golvet. Tycker jag bara gnäller och att han, precis som TS sa, ”inte får göra nånting utan att få skäll”... lyfter sedan upp den stora, tunga, trebenta gjutjärnsgryta upp på induktionshällen inne så att det blir tre sprickor i hällen. Det ser han såklart inte, och jag orkar inte bråka mer.

Efter maten skulle vi alla se på handbollsmatchen, vi, barnen och mina föräldrar. Han ”somnar” i soffan innan kl 17.00 medan mina föräldrar håller god min genom hela matchen och talar inte om ”elefanten i rummet”. Han ser inte en sekund av matchen utan vaknar först kl 20. Häller direkt upp en till whiskey. Idag åkte han till jobbet kl 8.00.

Nåt som känns oroväckande, men som jag inte vet om det behöver vara det än, är att det känns som att han för över ett beteende på vår 8,5-årige son. Han älskar sport som sin far, men pappa kan inte se en enda match utan att det måste drickas någonting. Samma med sonen, fast då såklart med coca-cola eller liknande. Jag bara undrar vad som händer i framtiden om ett barn inpräntas med en viss dryckeskultur, kommer han också slentriandricka alkohol varje gång det visas sport? Jag vet inte..

Allt jag vet är att jag skriver här igen, och det säger ju något.

Profile picture for user Viola canina

Jag känner igen det där, att han dricker varje ledig dag. Själv har jag många gånger tänkt att det hade varit bra om min sambo hade varit tvungen att jobba även under helgerna. Konstigt nog klarar han av att inte dricka under arbetstid (tror jag). Så fort han slutar öppnar han den första ölen. Tänk om han hade velat skärpa sig när han kom hem i stället ... Jobbet betyder mer för honom än vad hans egna barn gör. De har ju inte en chans att lämna honom. Hans chef kan ju anställa någon annan i stället.

Profile picture for user EmmaLisa

Oj vilket igenkännande. Jag har också en sambo som dricker på ledig tid, men sköter jobb och karriär fint och anses välfungerande. I somras dracks det varje dag i fem veckor, och han har tex druckit med barnen innan jag ens kommit hem från jobbet vid minst ett tillfälle.

Min har ställt till med en del incidenter när han druckit. Men oftast händer ingenting, men jag är på spänn, kontrollerar och ser till att det inte blir för mycket. Det tar han som ett kvitto på att ”det inte är några problem” men att jag är till besvär.

Efter en incident satte jag ett ultimatum och han har varit nykter sen innan jul ungefär. Hemma hos oss brottas vi istället med att han kanske är nykter, men knappast frivilligt och han är ibland väldigt otrevlig och beskyller mig. Jag tror att saken ställs på sin spets i sommar vid ledigheten och jag har förberett mig på att kanske behöva lämna honom.

Följer gärna med er på era resor. Ni som också har barn och män som klarar jobbet och inte prioriteras i vården. Jag tycker att dricka ensam med barn är ett stort nej. Och att ställa till med oreda och förstöra saker, bråka eller bara skapar oro likaså. Min man kan man man gråta inför och be honom sluta, och han blir bara kall och känner att alkoholen är hotad. Om något man ber om på sina bara knän inte kan respekteras, så är det något fel tycker jag.

Profile picture for user Tröttiz

Emmalisa.
Ja, så länge de dricker kommer tyvärr relationer i skymundan, man kommer inte på första plats ...

Med barn måste beslutet att lämna vara lägre än annars tänker jag. Viktigt med trygghet.

Sköt om dig. ?

Profile picture for user EmmaLisa

Ja, med barn borde gränsen ligga lägre, samtidigt som det på ett sätt är svårare att lämna.

Som Villis skriver så undrar man när det är nog, och när man ger upp? Blir det bra? Vad är gränsen? För min del så vet jag att det inte är normalt att dra upp en slocknad man ut översvämmade badkar varje helg, eller gömma proppen på konstiga ställen och undvika att träffa släkt och vänner mm. Men med gradvis upptrappning så accepterar man konstiga saker till slut.

Profile picture for user Viola canina

Ja, man vänjer ju sig vid helt konstiga saker. Man förlorar liksom perspektivet. Folk runt omkring skulle nog bli ganska chockade om de fick veta vilka udda saker som har blivit vardag för oss. Att gömma saker har jag också erfarenhet av. Mest gömmer jag dock saker som jag inte vill att min sambo ska söndra (av misstag i fyllan eller med flit när han är bakis). Många människor kollar en extra gång att spisen är avstängd innan de går och lägger sig, men när man bor tillsammans med någon som dricker för mycket kan det bli så att man måste kolla spisen även under natten. Min sambo kan i alla fall få för sig att steka bacon vid alla möjliga tider på dygnet (för att sedan somna vid matbordet).