Det var länge sedan jag skrev. Vardagen har rullat på och allt varit bra. Min man har varit nykter i ganska precis ett år. Han har börjat jobba efter sin sjukskrivning och skaffat sig ett fritidsintresse. När jag har frågat så har han sagt att han inte tycker det är något problem att vara utan alkohol. Så for han upp till fjällstugan under några dagars ledighet och när jag ringer en kväll är han kraftigt berusad. Jag säger att jag hör att han är onykter vilket han (sluddrigt) förnekar. Ingen ide att prata när han är så onykter. Vi pratar i telefonen dagen efter och jag säger att jag inte är arg och att jag vet att återfall är vanliga och att han är välkommen hem. När han kommer hem så kommer min ilska krypande iallafall och vi pratar på eftermiddagen följande dag. Då förnekar han onykterheten igen. Säger att det beror på att han missat att ta sin antidepressiva medicin... (Ja, man blir uppgiven som anhörig...) men han tillstår indirekt senare. Jag förstår att skammen är enorm och lögnen kommer hur galen den än är. Jag undrar om jag med facit i hand kunde ha sett tecken på återfallet? Ja årsdagen närmade sig, han hade börjat dricka mer alkoholfria öl, ja. jag vet inte, men det hade inte spelat någon roll heller antar jag. Har någon något tips, hur agerar man som anhörig? Min tillit och vårt förhållande har ju fått sig en knäck. Igen. Det är klart att jag blir tveksam till hur många fler återfall det blir som jag ska behöva orka med. Känner mig ganska ensam.