3,5% för mycket!!

Om jag bara hade vetat.. då hade de där två helgerna med lite ölprovning hemma aldrig ägt rum!
Vi har varit tillsammans sen 2017 och han berättade att han hade en period då det blev lite för mycket folköl innan vi träffades.. (vet ej när, kan hända att han aldrig slutade heller).
Jag blev gravid och således blev det slut på mina ölprovningar men inte för hans del.
Han har smugit, gömt och ljugit om sina 3,5:or i 3 år nu..
Kommit på honom några gånger då han suttit och druckit i vedbon eller bakom garaget. Han blir lika skrämd varje gång, märks att han blir "påkommen".
Han skruvade igen vedboddörren och sa det var för tjuvar men det var egentligen för frun.. (mer sannolikt tjuven har med sig kofoten än mig tänker jag). Vedbon = sommarens ölförråd (kylbox).
Sluddrar, skelar med ögonen, luktar alkohol och ibland blir han även påstridig och provokativ. Det mest oroväckande var när jag läste att generellt sett har man 1 promille i blodet innan man börjar sluddra!
Att han kör till affären och köper öl, parkerar bakom garaget, dricker i bilen och somnar vid ratten har hänt vid några tillfällen men skyller på att han är trött efter jobbet. Sluddret är för att han fryser också..
Det är först nu som jag har bättre koll på hans konsumtion. Han kopplade sig på mitt ICA-medlemskap för någon månad sen (för rabattens del) så nu får jag alla kvitton på mitt Kivra.. Köper ett 6-pack folköl 3-4 ggr i veckan men han är en flitig besökare på affären som ligger närmast hemma så jag har ju ingen aning om hur mycket det egentligen rör sig om.
Tyvärr är det samma aktivitet veckorna han jobbar jour, vilket innebär mycket körning!
Har läst att 2st standardglas (50cl 3,5%) är samma som en 33cl starköl (eller 4cl starksprit). Det är INTE okej att köra på! Total nolltolerans bakom ratten! Men han ljuger ju hela tiden, ska man skaffa en Dräger??
När jag konfronterar honom i helt lugn ton blir han väldigt upprörd och arg, han kan skrika att jag är dum i huvudet osv.
Vi fick ett ganska bra samtal för ett tag sen, skillnaden från min sida var att jag verkligen lyssnade denna gång, frågade saker utan affekt.. Det handlade om att jag ville ha ett samtal om hans drickande. Han öppnade sig en del men lögnerna sken igenom även här. Han sa att han skulle tala om senare när vi kan ha detta samtal. Men det var ju väntat att det inte skulle komma något svar och han har hållit på precis som vanligt fast han vet att jag vet mer än han tror. Har dock inte berättat om kvittonen ännu.

Det jag tycker är värst med alltihop är dessa lögnerna!! Han ljuger till och med om småsaker. Både han och jag har massa "synliga" alkoholister i släkten och jag hade väl aldrig drömt om att även gifta mig med en.

Om någon orkat läsa klart detta så tack till dig. Jag behöver skriva av mig men ber om råd hur jag kan bidra med att minska på hans lögner!? Att dricka är hans beslut och jag vill bara att han är ärlig mot mig. Jag tror att han är rädd för att jag ska klaga på mängden och hälsan osv..

Tack för att det finns ett sånt här forum!
Mvh Frun

Profile picture for user Morgonsol

Hej !
Vad bra att du hittat hit ! Här finns massor med människor som är i samma sits som du. Bra att du söker dig utåt för o förstå sjukdomen o för att få hjälp.

Du kan inte göra nåt för att minska på hans lögner o få den ärlighet du vill ha i en relation med denna man som verkar vara sjuk iett alkohol beroende . Lögnerna ingår i sjukdomen. Det sårar dig , Ja förstår dig fullständigt men det går inte säga till en beroende: sluta ljug! Det ingår i sjukdomsbilden. Så länge han inte tycker han behöver hjälp så kan han inte förändras. Men hur mår DU i detta? Detta är en svår psykisk, andlig o fysisk sjukdom att stå vid sidan om. Ja vill tipsa dig om Al-anon som är den största själv -hjälpsgruppen i Sverige. Anhöriga träffas o pratar o du får insikter du behöver. Kan va svårt i corona tider o hitta fysisk grupp men finns digitalt om du skulle vilja. Fortsätt läs o skriv här annars. Här finns all kunskap du behöver.

Mvh Morgonsol

Profile picture for user Frun.

Tack så mycket för svar!
Oj, vi har en bit kvar här då.. känns astronomiskt långt borta att han skulle erkänna att han har problem. Tack för den insikten, nu kan jag försöka sluta hoppas på orealistiska saker och söka råd i hur man når fram till maken bra istället..
Det är så skönt att få ut sina tankar och känslor om detta jag annars känner mig rätt ensam i, kännt att folk runtomkring förminskat problemet bara för att det gäller folköl och ja visst hade detta varit mycket värre om det gällt ren sprit! Men det ena kan ju leda till det andra.. och han bevisar starkt samma uppförande som mina och hans släktingar som är alkoholister; förnekelse, lögner, raseriutbrott vid konfrontation osv osv..
Tack för tips, ska kolla upp Al-anon. Blir att man själv får gå på A-A möten istället för maken, hehe

Profile picture for user Nora81

@Frun. Ja, det är en fruktansvärt svår situation att leva i. Ännu svårare är det när man isolerar sig och behöver låtsats pga av missbrukarens förnekelse.
Fint att du skriver av dig. Jag har själv använt forumet som en slags dagbok, förutom alla stöttande inslag, för att just skriva av sig. Det är så lätt att man tappar bort verkligheten annars

Profile picture for user Azalea

Välkommen hit💛
Du har tagit ett stort steg genom att göra det. Här finns vi för varandra och vi har alla upplevt skiftande historier med missbruk eller beroenden i vår närhet.
Skriv av dig och det brukar faktiskt kännas som om det lättar bördan och vi stöttar varandra viljet gör att känslan av ensamhet inte blir så stor.
Alanon är också ett fantastiskt stöd att söka sig till och det finns nu via nätet.

Välkommen till oss 🧡Azalea

Profile picture for user Frun.

@Nora81 Tack för svar, uppmuntran och erfarenhet! Ja, jag har tro på att ensamheten kan lindras en del genom att läsa och skriva här! Jag har pratat en hel del med mina vänner men jag tror att utbytet blir högre här, det är anonymt; så maken är inte utlagd och så finns ju alla ni med liknande erfarenheter här. Till slut kanske jag inte har samma behov att prata om makens problem med mina vänner, de känner att de inte kan göra något iaf men jag är ju glad bara för det lyssnande örat.
Tack igen!

Profile picture for user Frun.

@Azalea Tack så mycket! Jag har kollat upp Al-anon nu och ska planera in ett zoom-möte snarast. Låter spännande med ett 12-stegsprogram även för anhöriga!
Eftersom maken "plockar" i källaren eller bakom garaget från hemkomst från jobb och fram till läggdags, (jag ser han inte så ofta med andra ord) så kan jag nog vara med på ett Al-anon möte utan att få maken förnärmad!
Ska läsa andras inlägg oftare och se hur tankarna går hos andra.
Tack för tips och stöd🧡

Profile picture for user Frun.

En morgon när makens väckningslarm från telefonen gick igång, sprang jag upp och stängde av det så inte barnet skulle vakna. Maken blev orolig varför jag satt så länge vid hans telefon, satte sig upp och frågade om det gick bra med en klar stressad oro i rösten (han är rätt död på mornarna annars, vilket är förståeligt). Så nu har jag ju börjat misstänka andra saker också.. Han ljuger hela tiden om allt så förtroendet är ju totalraserat.
Jag har haft chansen ett par gånger att kika på hans telefon efter att han somnat, men jag har inte gjort det. Främst för att jag är rädd vad jag kommer att hitta. Men också för att det inte är speciellt uppbyggande i en relation att snoka..
Allt i mitt liv ligger som en öppen bok för honom, jag har inte det minsta att dölja för honom, han får gladeligen gå igenom hela min telefon om han så vill. Jag har ett helt rent samvete inför honom. Men det är så tydligt att det inte är samma från hans sida!
Bråkade ikväll, inte om alkoholen men jag känner ju att jag blir ännu mer irriterad på honom för andra saker, bara för att jag vet om hans problem. Ligger liksom i bakhuvudet hela tiden.
Att säga "jag älskar dig" har blivit som en Hej då-fras från min sida, med lite innebörd.. Han hör det på mitt tonläge ibland och blir anklagande direkt.
Jag får aldrig göra fel, då blir han elak och anklagande direkt. När han är påverkad lyssnar han aldrig och har redan tänkt ut ett svar från mig då han såklart tänkt det värsta och menar att det är så jag tänker! Usch så frustrerande det är då, ibland bryter jag inte tidigt nog tyvärr.
Är detta beteende en del av hans sjukdom också?? Blir lättare att förhålla sig till honom med fakta i tankarna.
Nu öppnade jag ventilen en vända, hoppas att det blev lite sammanhängande iaf..

Profile picture for user Backen123

Åh vad jag kände igen det där, delvis känsln av vad finns i den där telefonen, oron som gnager som man inte kan sätta ord på. Min jag kunde inte motstå frestelsen utan tittade och mina misstankar bekräftades, ingen relation men mitt ex hade ett stort behov av att ha kontakt med andra.
Att sätta ord på den känslan är skönt, det här forumet är perfekt för det. Vi är så många som känner igen och det gör oss starkare i självkänslan, det är inte vårat fel ❤

Profile picture for user Frun.

@Backen123 Konfronterade du honom med din upptäckt eller har det stannat vid att du fick veta och sätta ord på känslan som du skriver?

De gånger jag fått bekräftat mina misstankar om hans lögner angående alkoholen har jag fått en konstig reaktion, dock inte alla gånger..
Jag kan ha börjat skrattat och tänk att jag minsann inte är så blind och kan luras av honom! Är det här någon form för egenrättfärdigande från min sida? Är det vanligt att känna så?
Jag borde ju bli ledsen och inte tänka på mig själv på det viset.. som att min stolthet blir stukad..
Kan detta bero på att jag inte har respekt och så varma känslor för honom längre?

Profile picture for user Backen123

Jag har konfronterat honom då det gällt kvinnor ang sms och etc, det var så j... kränkande och det var under perioden vi gifte oss, det som skulle vara bästa tiden. Vi var så nya i relationen och hans alkoholism exploderade framför mina ögon, inget jag sett eller fattat. Jag såg det inte komma, jag var antagligen naiv... ville väl så gärna äntligen få lugn och ro. Han visade aldrig mina barn sin ilska eller fyllor, men han kunde bli omotiverat arg mot mig, dricka sig full och sen försvinna i flera dar och jag var så ledsen vad jag hade gjort för fel. Mitt ex är riktigt sjuk, visade sig senare att han varit sjuk i minst 10år, fått vård, antabus men sa inget till mig förrens det var för sent. Det fick jag veta efter vi gift oss, han fick behandling igen men det blev ingen succé. Han fortsatte gå på vita knogar och med återfall så jag gick och han är så besviken på mig. Till slut blir det så mycket ångest och skam så förnuftet försvinner på något vis för den beroendesjuke. Det blir så dumt var det gör med en och vi reagerar så olika. Hängde inte med där på slutet, blev din stolthet stukad eller menar du att du kan skratta åt honom och hans lögner, eller både och? 🙂
Nu efter 6 mån kommer min ilska, och det är skönt men samtidigt jobbigt, vill inte ha kontakt längre utan försöker nu bara få till en bodelning

Profile picture for user Frun.

@Backen123 Jag blev verkligen påverkad av dina erfarenheter. Fick en klump i magen när jag läste! Det verkar som att han var livrädd för att bli ensam eftersom han inte tordes berätta om sitt problem innan ni gifte er men även kontakten med alla dessa kvinnor😫
Förstår precis det där med att "äntligen få lugn och ro", jag var i stort behov av det när jag träffade min man och trodde att han kunde bidra med det i mitt liv.. jag var också naiv!
Ursäkta! Talets (formuleringens) gåva gick jag miste om i mitt arvsanlag tyvärr.. och tyvärr bidrar det till massor av onödiga missförstånd när maken ändå inte kan ta in information på ett nyktert vis. (Vilket är jätte jobbigt när man försöker komma till poängen men motparten fastnade på ett ord som inte hörde hemma).
Det jag menade.. Jag skrattar som att "Det var ju det jag visste hela tiden!", "Tror han att jag är så blind/blåst att jag går på hans lögner!", "Hur kan han göra så mot mig och dessutom försöka manipulera mig att vi har det bra iaf genom hans ansträngningar?"
Känner att det nästan blir som ett hån från hans sida! Det jag tänker på när jag känner stoltheten stukas.. Men att "skratta åt eländet" det krävs nog många år till innan jag klarar det!
Tilliten är ju som sagt totalraserad men tänkte om min reaktion kunde bero på att respekt och känslor för honom också är på nedgång?? Menar att jag borde blivit sårad istället för känslan av hånad?
Hoppas detta blev bättre förklarat.. förstår det ju knappt själv heller🙈

Känner du att du börjar "vakna" nu efter en tid av distans till honom och att det skulle vara därför känslorna kommer nu?
Såg en illustration om negativa tankar idag. Innan är de som ett svart stort moln över huvudet men efter att man skriver ner sina tankar har man förflyttat molnet till papperet och därmed "förminskat" det till en fläck på ett A4.
Jag känner att det lättar efter att ventilera här i forumet. Och vetskapen att ni som läser vet vad jag talar om är guld värt! 🧡

Profile picture for user Frun.

Ikväll körde min sluddrande man iväg med bilen igen! Han åker ofta utan min vetskap och ibland ringer han efter att han åkt.. alltså vad gör man? Ska man anmäla sin make?? Är det någon som har gjort det?
Någon gång har jag sagt rakt ut att jag inte vill att han kör. Eftersom att jag ser/känner att han druckit kanske andra också gör det säger jag till honom. Men han blir tvär, irriterad och idiotförklarar mig och kör iväg ändå!
Han blir lite stelare i gången men det tror jag inte folk kopplar till alkohol men däremot hans blick/blanka ögon och sega tal med sludder, tycker då jag är tydliga tecken. Pust..

Profile picture for user Frun.

Vill bara tillägga att han totalförnekar att han druckit något annat än några klunkar alkoholfri öl innan han åker.. och alla dessa andra symptom är trötthet och att det är kallt osv..
Han har alltid någon 0,5% i kylen som han sippar på när jag ser. Men han kan inte dölja alkohol lukten från det andra han druckit...

Profile picture for user Skrållan

Att anmäla
Att anmäla sin man är inte lätt. Men om man tar det lite längre, tänk om han kör på någon. Tänk om han kör på ett barn. Om någon dör. Det vill ju ingen att det ska hända.
Förstår att du brottas med vad du ska göra. Och den som dricker försvarar sin alkohol till sista droppen.
Det är guld värt att skriva här på forumet. Det hjälpte mig enormt. Just att alla förstår vad man pratar om och går igenom.
Jag lämnade till slut. Och det har nu snart gått 2 år efter att jag ställde ultimatum. Med tiden läker man. Det tar tid. Och det får ta tid. Livet börjar se ljusare ut allt eftersom.

Profile picture for user Frun.

@Skrållan, Jag funderar ofta på de eventuella konsekvenserna och det är så jobbigt att inte veta vad jag borde göra, jag skulle känna mig medskyldig om något hände eftersom jag inte satte stopp för det innan! Detta kallas väl också medberoende??

Min farsa körde full i åratal, till och med att han hämtade mig på dagis och jag tyckte det var jättekul när han sladdade i varje sväng (vilket jag idag får en rejäl klump i magen bara vid tanken).
Han blev av med körkortet i 3 mån för några år sedan, tyvärr tog de honom en "bra dag".. Annars körde han ofta av vägen så man fick åka och hämta honom och dra upp bilen/skotern osv!! Ärligt talat så har aldrig tanken på att anmäla honom kommit upp, alla visste att han körde påverkad men ingen gjorde något.. varför blir det så??

Skönt att höra att det ljusnar för dig alltmer! Det är så hoppfullt att veta, och tiden läker alla sår som du skriver men också att det är så viktigt att låta tiden ta tid. Bra tanke, ska minnas den!

Profile picture for user Azalea

Rattfylla😳
Jag håller med om att anmäla och ringa polisen för att sätta dit sin egen man, det är inte lätt.
Jag har brottats med det men hans syster tog den bollen. Hon ringde och sa till polisen att hålla ögonen efter just det bilmumret för att han kör onykter.
Tyvärr, om man får säga så, finns det inte mycket poliser hör och han har klarat sig undan att bli stoppad.
Jag vet att han kör men aldrig när och hade jag vetat nu så tror jag att jag anmält.
Det är livsfarligt och och risken är stor att en katastrof händer.
Jag har försökt att prata med honom men det är för döva öron.
Det blir en konsekvens för din man om han åker dit och det kan ju faktiskt vara så att det kan bli vändpunkten för honom.
Kram Azalea🧡

Profile picture for user Sophie69

@Frun.
Du är inte ensam, jag känner mycket väl igen mig i det du skriver även om min gubbe (vad jag vet... Än så länge) inte smygölar i snickarbon... Däremot så såg han till att supa bort 2 av våra 3 semesterveckor förra sommaren genom att boka in att snickra på sin mammas fastighet, med sin öltörstiga bror... Det va nog då först som jag googlade mig till att 3 3,5%-öl är som 2 starköl.
Styrkekram till alla som kämpar vid någon törstigs sida.

Profile picture for user Frun.

@Azalea Vad skönt att systern hans ringde! Ska klura lite på det, kanske det finns någon som kan ta den bollen för mig också!
Min mans syster är total alkoholist, så henne hoppar jag över, då är det mer trovärdigt att jag ringer själv. I jämförelse med henne är min man i bättre skick.
Det är samma här ang. få poliser.. undrar om man kan beställa en blåskontroll vid en tid och plats när man vet maken brukar köra?? Tycker det borde vara i polisens intresse också!
Känner igen de där döva öronen, nästan så de hade hört bättre om de varit döva på riktigt..
Det var en bra tanke det med konsekvensen av att bli tagen av polisen; en eventuell vändpunkt! Tack för svar, tips och stöd! Kram 🧡

Profile picture for user Frun.

@Sophie69 Vad tråkigt att du också har den erfarenheten.. Synd att de måste se ölet som en självklar del i det mesta men speciellt i "fritidsjobb".. min man är lika. Det finns ju ofta risker med att snickra, fälla träd, klyva ved osv och det blir ju inte mindre riskfyllt med en promillehalt på det!
Törstigt umgänge gör det ju inte lättare för din gubbe heller! Man blir påverkad av sin umgängeskrets hur lite man än vill det och speciellt i en situation där det finns alkoholmissbruk..
Min farsa har fått x-antal återfall med hjälp från sina "polare"! Det är ju ingen annan som sväljer åt han men de uppmuntrar ju inte direkt till hans nykterhet om de kommer dit med en låda öl för att få dryckessällskap😖
Tur min make inte har sådana "polare" men det är nog med att bli påmind av alla alkis släktingarna istället..
På omsystembolaget.se har de jättebra information om alkoholproblem, forskning och påverkan på olika områden osv. Nyttigt att läsa på genom att se in från olika perspektiv!
Styrkekram till dig med!