Hej!

”Förlåt” för ett långt inlägg, det är mitt första och jag behövde nog skriva av mig. Tacksam om ni orkar läsa hela, och kanske kan hjälpa mig.

Min partner dricker och dricker och dricker. Allt har blivit värre den senaste tiden. Han dricker så fort har får ett jobbigt besked, om vi inte träffas (jag bor hemma halvtid och hos honom halvtid), när han mår dåligt psykiskt osv osv. Han kommer alltid på en anledning till att dricka. Han vill ha hjälp, men han får ingen hjälp. De tar honom inte på allvar, de tror inte att situationen är så pass allvarlig som den faktiskt är. Det börjar verkligen blir jättejobbigt att han struntar i jobbet och stannar hemma och dricker istället.
Jag är ung, 19 år, men jag har sedan innan minst tre nära i släkten som har alkoholproblem. Den ena dog 2018 pga alkoholen. En av dem är min förälder, men det har blivit bättre det sista året dock. Jag tar inte hand om det lika mycket som innan längre.
Sen har jag ju då min partner, som jag älskar mest av allt verkligen. Jag visste om för ett år sedan när vi träffades att han hade problem med det, men det var absolut inte såhär illa då. Allt har bara eskalerat de senaste månaderna, efter september typ..
Jag vet inte vad jag ska göra mer än att jag absolut inte vill göra slut och att jag fattat att jag inte kan fixa bort hans problematik.
Jag tar hand om honom när han dricker, städar, lagar mat, kör runt på honom tex t affären, ”nattar” honom osv osv. Jag känner mig som en mamma, eller en barnvakt. Och jag vill inte vara det, jag vill vara hans flickvän.
Han lovar att han ska hålla sig, sen tar det MAX en vecka, sen är han på det igen. Han brukar dricka 1-2L vodka/dag + x antal öl, och hålla på i flera dagar. Det är SÅ jobbigt att se honom så förstörd, så vilsen och vet inte vart han ska ta vägen eller hur han ska få stopp på allt.
Jag vet om att han inte vill må såhär, och han har tagit tag i att söka hjälp själv. För någon vecka sedan. MEN de gör liksom inte mer än samtal??? Och MAX en gång i veckan går han dit. Han går på sin tid, och de kommer fram t det och det liksom, sen kör han hem och börjar dricka igen. Jag förstår inte. & de han pratar med, de vet om hur ofta och hur mycket han dricker. Varför hjälper de honom inte, när han faktiskt vill själv?
Mitt eget mående behöver vi inte ens prata om. Jag vill bara att han ska bli av med detta, och även mina andra anhöriga som har samma problematik. Kommer det bli bättre? Kommer de få hjälp? Vad kan jag själv göra för något, förutom att stötta och finnas där liksom?

Jag behöver verkligen hjälp, och dem också. Jag behöver hjälp för deras skull.

Mvh

Du är lika gammal som min dotter och det gör lite ont att läsa det du skriver. Jag kommer från den andra sidan och hon har oroat sig över mitt drickande. Nu har jag dock slutat dricka så hon behöver inte oroa sig för mig.
Hon har ibland haft en tendens att söka sig till människor som av olika anledningar mår dåligt. Det känns som om du är lite likadan. De situationer du beskriver nu borde du inte behöva ha i ditt liv. Barndom borde vara en period när du mest oroar dig för dig själv och alla de frågorna om att växa upp etc. Det du kan göra för din vän är att göra en orosanmälan till socialen.
Du skriver att han har sökt hjälp men han dricker oerhört stora mängder sprit så han har kanske inte varit ärlig mot dem eller dig.
Jag kan inte låta bli att återkomma till att du är 19 år. Det är en tid när du behöver bygga upp dig själv. Fokusera på dig och dina mål. Tycka om dig själv. Det är en fin egenskap att bry sig om andra, men skulle du vara min dotter så skulle jag säga stopp. Jaja, det skulle kanske inte gå bra, men jag skulle åtminstone försöka få henne att förstå att ansvaret ligger hos någon annan. Inget du gör eller säger kan få honom eller någon annan frisk. Du har däremot ett ansvar för dig själv. Du kan göra dig själv frisk. Börja där!