Utanförskap

Profile picture for user seriequeen

Har haft en pojkvän i 5 års tid som har problem med knark och alkohol och har alltid varit negativ till att han nu är tillfrisknande. Dock under hans tillfrisknande så slutade han prata med mig och vände sig bara till sin nya gemenskap. Och började strunta i mig och tog gärna luncher och middagar och eftersom allt är anonymt vilket jag respekterar och det ska vara så blev jag ledsen eftersom han struntade i mig för han hittade andra som kunde känna igen sig i det han gick och han slutade inte älska mig men kändes som han hela tiden följde något för mig för att det blev så mycket vi och de känsla av det hela. Hur har andra gjort som har varit anhörig? Har de hängt med på möten som anhörig eller har de pratat om känslorna eller hur har man gjort och hur kan man tänka?

Profile picture for user gros19

Skrev ett längre inlågg men tyvärr lyckades jag radera det. Om jag förstår det rätt så har din pojkvän funnit en gemenskap i AA eventuellt genomgått tolvstegsbehandling. För många är detta något man inte tidigare upplevt och det kan nog jämföras med en frälsning eller förälskelse så jag förstår att du känner dig utanför. Jag kan rekomendera dig att söka upp någon alanongrupp där du kan få förståelse för vad din pojkvän genomgår, men framför allt uttrycka dina känslor och dela dom med människir som lever under liknande omständigheter.

Profile picture for user seriequeen

@gros19

Ja verkligen, jag känner mig verkligen utanför. Nu blev det slut för oss som par men han älskar mig och vill ha tillbaka mig och jag älskar fortfarande honom trots att han har sårat och ljugit för mig. Jag vill göra allt för att lita på honom igen och för att vi ska få det att funka då han är en ny människa men vet inte hur han ska förstå eller hur jag ska förklara hur jag känner så han förstår kring mitt utanförskap då han umgås mer med gemenskapen i CA än med sin egna flickvän och utöver det har han gymmet och jobbet.