Utanförskap

Profile picture for user seriequeen

Har haft en pojkvän i 5 års tid som har problem med knark och alkohol och har alltid varit negativ till att han nu är tillfrisknande. Dock under hans tillfrisknande så slutade han prata med mig och vände sig bara till sin nya gemenskap. Och började strunta i mig och tog gärna luncher och middagar och eftersom allt är anonymt vilket jag respekterar och det ska vara så blev jag ledsen eftersom han struntade i mig för han hittade andra som kunde känna igen sig i det han gick och han slutade inte älska mig men kändes som han hela tiden följde något för mig för att det blev så mycket vi och de känsla av det hela. Hur har andra gjort som har varit anhörig? Har de hängt med på möten som anhörig eller har de pratat om känslorna eller hur har man gjort och hur kan man tänka?

Profile picture for user gros19

Skrev ett längre inlågg men tyvärr lyckades jag radera det. Om jag förstår det rätt så har din pojkvän funnit en gemenskap i AA eventuellt genomgått tolvstegsbehandling. För många är detta något man inte tidigare upplevt och det kan nog jämföras med en frälsning eller förälskelse så jag förstår att du känner dig utanför. Jag kan rekomendera dig att söka upp någon alanongrupp där du kan få förståelse för vad din pojkvän genomgår, men framför allt uttrycka dina känslor och dela dom med människir som lever under liknande omständigheter.

Profile picture for user seriequeen

@gros19

Ja verkligen, jag känner mig verkligen utanför. Nu blev det slut för oss som par men han älskar mig och vill ha tillbaka mig och jag älskar fortfarande honom trots att han har sårat och ljugit för mig. Jag vill göra allt för att lita på honom igen och för att vi ska få det att funka då han är en ny människa men vet inte hur han ska förstå eller hur jag ska förklara hur jag känner så han förstår kring mitt utanförskap då han umgås mer med gemenskapen i CA än med sin egna flickvän och utöver det har han gymmet och jobbet.

Profile picture for user seriequeen

Nu så pratade vi i 1 1/2timme om alla våra problem och han känner att han inte får ha en åsikt utan att jag ska säga att den är fel vilket jag verkligen vill ändra på och när jag blir arg så blir jag väldigt arg och säger ofta saker i stundens hetta. Så ja absolut jag har saker att öva på. Men vi pratade om som han sa att han behöver visa mer kärlek till vår relation. Och jag frågade hur ska du göra det? Så tog jag exempel att förra fredagen avbokade han för ett möte. Så jag fick vänta på honom tills han var färdig sedan sa han att han kan inte välja mellan hans kompisar och mig? Då sa jag nej det är tråkigt att vi inte kan träffas allihopa. Och då sa han att han inte gillar mina vänner och då sa jag man måste inte gilla de men man måste fortfarande kunna umgås med de. Och han sa att hans dröm var att jag kunde gå ut och äta med hans kompisar på en middag någon gång. Sedan så sa jag att du inte har tid att vara själv det är inte på mig för det kanske är annat som du behöver kolla på. Även att mina tankar och osäkerhet kommer egentligen bara när vi träffas 4-6 h i veckan vilket för mig inte är ett förhållande utan mer en kk. Ursäkta språket. Men dina vänner kan du umgås mer med och skippa saker för de? Han sa även att han inte nämnde att tjejen var med för honom så tyckte han inte att det spelar någon roll. Att det inte var någon grej. Även fast för mig så spelar det roll. Och då måste han ta hänsyn till det.

Profile picture for user seriequeen

Nu var det några veckor sedan jag skrev här, vi har pratat mycket han och jag om lösningar. Vi bråkar nästan hela tiden. Han kan dra upp gammalt groll och märker att han ofta lägger över skulden på mig. Han kan säga saker som jag tar mitt ansvar över mina handlingar men det gör inte du. Och för några veckor sa han att han iaf kunde stå för vad han säger men att jag alltid sa förlåt efter ett bråk och inte kunde stå för det. Jag hittade att han hade skrivit med 10 andra tjejer. När vi hade vårt break och jag sa till han det gör inget om du har gjort det under vårt break men då vill jag att du ska vara ärlig med mig. Men ändå så ljög han för han tyckte inte det var en grej? Men det är det. Och jag har tappat hoppet i att nånting kommer ändras. Funderar på hur jag vill leva och alla runt om mig sitter bara och säger finns andra killar i sjön, förstår att de menar väl. Men jag vill bara reda ut allt själv. För om jag går efter vad någon annan vill så kommer det inte bli bra. Likadant så kan inte hans kompis träffa mig för jag har fått honom att må dåligt. Och jag sa att men han vet bara din sida? Då vet han inte hur jag har mått eller hur jag har blivit behandlad. Och han sa bara att ja en till chans är han tvungen att ge dig. Och jag sa bara att han behöver inte ge mig en chans. Om vi bestämmer oss för att testa igen. Då får han acceptera det och behandla mig med respekt. Det är inte han jag är ihop med.

Profile picture for user seriequeen

Liksom även om jag försöker prata med honom om hur jag känner så går det aldrig för då skriker han på mig för han känner något som jag har gjort mot honom och skriker att han inte orkar med mig längre att jag ska gå. Så när jag är på väg att gå så vill han inte det heller. Han skulle aldrig slå mig men han har svårt att hantera sina egna känslor då han slog sönder en vägg eller en dörr och liknande. Han har alltid haft problem. Känner typ bara att ljuger han inte om alkohol och knark så ljuger han om att han inte haft tinder under vårt break då jag berättade för honom att jag hade det. Så ja förstår inte grejen riktigt ifall det är en del av hans sjukdom

Profile picture for user seriequeen

Har börjat lära mig hur jag kan sätta gränser, pratade med honom om hur jag vill leva och inte leva. Och nu är det upp till honom. För jag sa att såhär vill jag inte leva. Och om det inte går så kanske det finns någon därute som vill leva med att träffas 1 gång på 2 veckor. Men jag vill inte leva i ett förhållande via telefon.

Profile picture for user Tröttiz

@seriequeen
Vad du kämpar... Jag upplever att du jagar bekräftelse som han inte verkar ge dig ... Jag önskar att du skulle må bra, nu verkar allt vara kaos.

Kanske du skulle sätta upp ett datum, att om vissa saker ser ut som det gör då så lämnar du. Annars finns det risk att du stretar på i motvind i förhållandet hur länge som helst... Kanske jag låter hård. Men vill ditt bästa. 💕

Profile picture for user seriequeen

Nu så har vi bråkat IGEN. Och han säger att när jag säger förlåt så menar jag det inte utan säger bara förlåt för att jag känner att jag måste och för jag ska må bättre själv och inte för jag är genuint ledsen. Han vill att jag ska lyssna på hur han känner och när jag lyssnar så känner jag att han alltid går mot attack för mig. Han känner att jag bara avbryter honom. Han säger att jag aldrig har stöttat honom i hans resa men när jag har frågat om jag får hänga med på möte så har han sagt att det inte passar. Och jag känner mig utanför ur hans liv så vet inte hur jag kan stötta som åskådare. Eller hur han vill att jag ska stötta för jag vill förstå och han sa bara att det är tydligt att jag behöver gå på co anon och att jag behöver hjälp för jag är så beroende men att det är upp till mig. Jag undrar om han är helt tillfrisknad bara för han har gjort alla steg och hjälper nu andra. Så svårt

Profile picture for user Ullabulla

Hej seriequeen.
Jag har varit med här länge och skriver inte så ofta längre.
Jag minns hur jag så gärna ville vara en viktig del i min partners liv.
Viktigare än alkoholen.
Det blev aldrig så och jag fortsatte försöka för att jag älskade honom och framför allt för att jag inte förmådde göra annorlunda.

Jag var aktiv i alanon flera år och lärde mig mycket om mig själv och vad jag kunde göra för mig själv.

Din kille kan ha en poäng.
Ofta är man inte så bra på att lyssna.
Man tror att man har alla svaren på hur ens partner borde bete sig för att allt ska bli bra.
Men de måste liksom man själv som anhörig blicka inåt.
Det är en högst personlig resa som visserligen påminner om varann.
Men vissa steg är mer aktuella för dig och något annat trappsteg för din kille.

Om du tänker att du är på din egen platå som du kontrollerar.
Alltifrån vad du ska äta till frukost till vilka kläder du ska ha på dig.
Men så fort du vill påverka eller tycka till om din kille så är du på hans platå.
Det var för mig väldigt bra övningar.
Är jag på min egen platå nu?
Om inte,varför är jag där och pillar.
Det är den andra personens sak att ta ansvar över.
Jag hoppas att du söker upp en alanongrupp.
Den har hjälpt mig och många andra i vår situation🤔

Profile picture for user seriequeen

@Ullabulla

Tack Ullabulla! För ditt svar!
Det gav mig en tankeställare där jag verkligen har funderat.

Och bestämt mig för att testa. Läste även ditt andra forum där du förklara medberoende för dig. Och känner igen mig så. Känner att jag måste ta tag i det för min skull. För jag kan inte gå runt och oroa mig att han kommer dricka eller att något kommer hända och oroa att han inte kan berätta det för mig. Och därav kommer han ljuga. Jag kan inte oroa mig och kan inte sätta gränser och jag behöver ta reda på mer kring sjukdomen för att få insikter för min skull och inte för hans skull. ❤️

Profile picture for user seriequeen

Absolut det ska jag göra. Känns som en lång resa och måste göra det. Samtidigt som jag känner att ja jag kanske inte kan vara en del av hans Liv i nykterheten men betyder det att jag inte får träffa hans kompisar och de inte vill träffa mig pga hur jag behandlar honom? Det känns väldigt som ett ohälsosamt förhållande. Och känns som att jag förtjänar bättre. Ska även tillägga att de jobbar ihop men ändå så förra åket åkte de på resa ihop under sommaren och jag fick höra jag vill åka med dig men vi ska åka de här datumen och de valde datum jag jobbade. Så de hade redan valt datum som jag inte ens kunde vara med på. Känner mig inte älskad av honom. Och det är ett problem.

Profile picture for user seriequeen

Han åkte på en resa med sina kompisar i Spanien , jag åkte till Åre. Första dagen så hör han inte av sig på 10h och säger inte ens om de har kommit fram eller något. Så jag får oroa mig. Han hade inte ens 1 min att skriva det i ett sms. Då blev jag arg och sa det att det var dålig stil. Sedan igår var sista kvällen då skulle jag på resturang i Åre och han blockat mig överallt och sedan när jag frågar varför har du blockat mig så säger han vi mår så dåligt med varandra så jag är för svag för att orka kämpa. Det är över. Jag satt där och förstod ingenting. Sedan senare under kvällen så sa han att han har bestämt sig för att inte leva längre för han är aldrig glad längre. Och om vi inte är ihop så kommer jag inte bli sårad när han är död utan jag kommer bara ha ilska. Och jag hoppas att han söker hjälp för sin egna skull. Jag kommer alltid älska honom och det gör så ont. Och han mår extra dåligt för han inte har kunnat hålla sig till sina rutiner i Spanien och jag skrev det till honom att du måste gå på möte och gymma för att må bra. Annars så mår du såhär. Fick inte så mycket svar men han ville inte ha mig längre så nu måste jag släppa honom och känner att ja det kanske är lika bra även om jag älskar och saknar honom så mycket. ❤️

Profile picture for user Tröttiz

@seriequeen
Varma tankar till dig. 💕

Du kan inte rädda någon annan. Rädda dig själv innan du dras ner.
Du har kämpat på bra. I vissa situationer måste man släppa taget. Det är jobbigt, det har jag själv gjort. Men så tufft då förnuft och hjärta går åt olika håll ...💔 👁️

Finns det något du kan distrahera dig med? Prata med?

Kram. 🌺

Profile picture for user seriequeen

Jag älskar han så mycket och det gör så ont men om han mår så dåligt så måste jag gå. Och han säger att han mår dåligt i sig själv och i relationen och tänker att man kan inte älska någon om man inte älskar sig själv❤️ Jag har semester nu så jobbet går inte att distrahera mig med. Jag får helt enkelt umgås med vänner och träna och vänta med tiden så blir det nog bättre tillslut❤️
Kram

Profile picture for user seriequeen

Känns faktiskt lättare, kändes som att vi behövde testa för att kunna gå vidare och känner mig helt färdig. Absolut att jag saknar den fina personen som han var men resten saknar jag inte. Utan det har gett mig mer smärta än lycka. Så det var rätt att gå och är glad att han tog steget för då kan jag faktiskt gå vidare.

Profile picture for user Ullabulla

Du kommer troligen att svaja rejält.
Jag minns hur jag for mellan fri,glad,lättad.
Till övergiven förtvivlad och uppgiven.
Ofta under samma dag och ibland tom under samma timme🙂
Det är normalt och en sorgeprocess man ska igenom.

Profile picture for user seriequeen

Ja det blir som en sorgeprocess, känns ändå på rätt väg. Har träffat en kille som det inte är seriöst med men kul för min skull lättare att gå vidare. Och han vet att jag inte kommer ha något förhållande än på ett tag så det är skönt att vi båda står där. Han har också precis gjort slut med sitt ex. Så det känns ändå mycket lättare. Varje dag blir lättare. Också lättare när man hör familjen prata om vad mitt ex sa till släkten att han var fotbullshuligan och släkten bara vad säger han för något? @Ullabulla

Profile picture for user seriequeen

Här har jag gått vidare och som sagt lyckats släppa mitt ex. Självklart tankar men mer hoppas att han mår bra nu och att han löser sin del på egen hand.

På min sida så låg jag med en person på fyllan vilket var min brors kompis. I efterhand har det kommit fram att han tar knark på fester och kör rattfull. Visste inte det förrän i efterhand. Min kompis dejtar min bror och där har det kommit fram att min bror tar knark på fester enbart och vet inte vad, hur mycket utan de har dejtar i 2-3V nu och hon är starkt emot knark och han har sagt till henne att han vill lämna det livet men känns lite som att han inte vet hur.

Tydligen hade han gått runt och varit orolig ifall hans kompis hade kört mig när han kör rattfull då han tydligen gör det varje helg. Det har inte hänt och har självklart avslutat allt då jag inte vill ge mig in i en sån person igen.

Känns lite som att man inte kommer undan knark i dagens samhälle på fester speciellt i ung ålder. Absolut att alla behöver inte ha sjukdomen. Men min kompis är som min familj och min bror är min familj, och vill inte att min kompis ska hamna som anhörig åt en som knarkar även om det nu bara är på fester för vet inte mer än vad de har pratat om.

Han festar även vardagar ibland, blir orolig och vet inte hur jag ska göra för jag hamnar i kläm. Hur jag än gör och kan inte göra annat än att stå och kolla på.

Samtidigt som han fick reda på att jag låg med hans kompis 1 gång så vill han avsluta relationen med mig trots att han knarkar också men dejtar min kompis och jag vet att det är inte mitt liv så även om jag vill skydda de båda. Så vill de dejta så måste de få göra det.

Känner mig hopplös, inklämd och samtidigt finns det en oroskänslan. Kanske triggad av trauman från tidigare förhållande.

Profile picture for user Tröttiz

@seriequeen
Önskar att du hittar någon som är trygg, stabil och kan ta hand om sig själv och ha förmågan att ha en sund relation. 🌹
Sedan tänker jag att du inte kan leva andras liv, men att du kan sätta upp gränser för dig gällande din bror och din kompis. T ex att då ni träffas gäller vissa saker, att han inte dricker.

Profile picture for user seriequeen

Ja det kanske faktiskt är bäst, för att få mig att inte hamna i dåliga relationer igen. Då jag har fått reda på att nästan alla hans kompisar knarkar. Det är sorgligt. Hade inga känslor för hans kompis så det var enkelt att avsluta. Kan inte leva deras liv bryr mig om de båda och hoppas att det inte är så allvarligt när det kommer till min bror. Det är allt jag hoppas eftersom jag inte vet så får jag leva på hoppet.

Känner inte heller att jag jagar efter ett förhållande nu utan kan leva singel tills jag är mentalt redo för att ge mig till någon annan igen ❤️@Tröttiz