Presentation

Profile picture for user Zella

Hej
Jag kommer att skriva under namnet zella😊 jag är särbo med en alkolist och föredetta narkoman. Ibland så har jag oros tankar som jag behöver dela med mig av, utan att känna att jag blir dömnd.

Jag vet att han super just nu, eftersom mobilen är avstängd.
Jag har tänkt gå med i någon av grupperna på Facebook som riktar sig till oss anhöriga /närstående, men det känns tryggare att skriva på ett forum där vi är anonyma.
Tack för att ni orkar att läsa ♥️

Profile picture for user seriequeen

Är också särbo med en alkolist/narkoman. Man får inte sina behov tillgodosedda. Vi hade en paus för jag inte alls kände mig sedd och han även erkände att han prioriterade inte mig för han kände sig kvävd. Vi träffades cirka 4-8 h i veckan. Jag har gått tillbaka till honom men
Är rädd för vad andra ska tycka även om jag vet att det är mitt val. Likadant så älskar han mig. Han är nykter sedan 3 år tillbaka. Behoven blir inte tillgodosedda för de måste ta hand om sig själva först innan de kan hjälpa någon annan. Ja detta blev långt men bara skönt att skriva av sig. Har nu sagt att vi måste träffas mer än 4h i veckan annars kommer det inte att gå.

Profile picture for user Kaffetanten88

Hej! Jag kommer från andra sidan. Jag är alkoholist och har tagit droger men var bara beroende av alkoholen. Det som gör mig så ledsen när jag läser här inne är alla er vars partner inte ser er eller de vars parten blir elak. Jag förstår inte. Jag har varit nykter och ren i 5 månader nu. Ja det har varit tufft. Jag har mått dåligt. Jag har kraschat då jag dels har ett sjukt barn men även precis nu fått reda på att jag är bipolär vilket jag inte visste. Jag och sambon var nära på att separera för det blev för mycket för honom. När jag mådde som sämste kanske jag inte såg honom helt. Jag har dock under hela denna tid jobbat och jobbat på att må bättre så att jag ska bli en bättre sambo och bättre mamma och så ska må bättre för mig själv. Men jag vill ju att vi ska må bättre som par. Det är ju målet. Att vi ska bli starka ihop. Sen ska jag vara stark själv och han med. Det ska bli balans i livet helt enkelt. Dock ska ingen av oss känna sig ensam. Nu börjar det bli bättre för oss när jag fått en medicin som faktiskt fungerar för mig.

Jag blir så ledsen att inte era partners ser det på samma sätt att de bara kör sitt eget rejs på sidan och hoppas ni ska vara nöjda.

Hoppas jag inte trampar någon på tårna. ❤️

Profile picture for user seriequeen

@Kaffetanten88

Nej du trampar inte någon på tårna, utan jag vill att partnern ska förstå mig och partnern vill förstå mig tillbaka. Men vet inte hur man kan förklara att man behöver bli sedd oavsett hur mycket partnern går igenom själv. Du som själv verkar ha gått igenom liknande. Vad funkade för er att få en relation i kombination med det vardagliga livet och ex möten?

Profile picture for user Kaffetanten88

@seriequeen Ja dels är jag helt öppen med min sambo om allt. Vi ska även gå lite parterapi tillsammans med min terapeut. Sen går jag faktiskt inte på möten. Jag har valt att skriva här istället. För mig har det fungerat bättre. Gick på möten förr men kände då att det precis som du säger tid för mycket tid jag inte ville ge och då gick jag inte och började dricka igen istället. Nu går jag på beroendecentrum. Har min terapeut, psykiatriker och skriver här och det funkar mycket bättre för mig. Sen får vi väl se hur det blir när jag ska sluta med antabus. Jag hoppas väl att medicin och terapi ska göra att jag mår bra vilket gör att jag inte behöver alkohol längre. Sen är jag bättre på att skriva mina känslor än att säga den högt så denna sida passar mig bättre än AA möten.

Profile picture for user seriequeen

Ja förstår det helt och hållet! Min partner har pratat om Al-Anon för medberoende men har svårt att prata om saker men hur lätt som helst att skriva om saker. Gick själv i KBT behandling i 6 veckor via en chatt. Så har lättare att chatta/skriva om mina känslor. Nånting som jag har märkt är att för min partner funkar möten för att han har hittat en gemenskap som gör att de verkar driva varandra till att gå dit. Men problemet är att det är svårare att kunna prata öppet med mig då allt ska vara anonymt. Och tillitsproblemen finns där från när han var onykter och det hjälper inte nu när han är nykter. Han har också testat antabus men han mådde dåligt fysiskt av de. Så det var bäst att sluta. Det är olika för alla @Kaffetanten88

Profile picture for user Tröttiz

@Kaffetanten88
Du trampar åtminstone inte mig på tårna. 😊 Tack för att du gör inlägg.

Det som du har kommit till är att det krävs en förändring liksom, att ni båda ska må bra, att man vill arbeta för förhållandet. Det är det inte alla som kommer till ... Min kom aldrig så långt. Det kom så långt att, "jag dricker jag behöver det" ... 🙄
Ingen tanke på mig eller oss. Bipolaritet, undrar hur det ser ut hos män.

Jag är jätteglad att höra över din kamp, att kämpa för din/er situation. ❤️

Profile picture for user Kaffetanten88

Om din också har svårt att prata om saker men lätt att skriva. Ett litet tips som jag gör när det är något jag behöver säga men har svårt att hitta orden i munnen. Jag smsar. Känner att det är tusen gånger bättre att det kommer fram än ligger och gror. Sen kan vi prata om det efter. Men bara det kommer ut. @seriequeen

Men ja gemenskapen är ju så den blir som ett nytt beroende på gott och ont. ❤️ Livet måste ju fungera också. Det måste finnas balans. Sen kan det vara så att just i början av nykterheten är det viktigt att gå ofta på möten men att man går mindre sen. ❤️

Profile picture for user seriequeen

Ja verkligen, får se hur det går. Har sagt att 4h i veckan kan vi inte träffas utan behöver träffas mer. I min del känns det som att jag inte kräver mycket men för han som inte har tiden så blir det jättekräcanze och han vet inte hur han ska göra @Kaffetanten88

Profile picture for user Kaffetanten88

4h i veckan är väldigt lite. Jag menar mötena är ju dessutom inte speciellt långa om det ska va så. Jag tycker ju tex att man borde kunde ses hela helgen men han sticker iväg en stund för möte. Fattar faktiskt inte varför han gör det så svårt. Han måste ju få livet att fungera. Är det inte lite det AA går ut på med. Att alkohol gjort att man inte kan hantera livet. 12 stegen ska hjälpa en tillbaka. Det trodde jag. Fast jag vet inte. AA passade ju inte mig. ❤️

Profile picture for user seriequeen

Ja han går på CA, och instämmer totalt. Att de borde hjälpa en att få en att hjälpa. Men eftersom han nu sponsrar andra så blir det mer middagar, luncher innan möten. Samt han tränar 3-4ggr i veckan 2h per gång. Jobb på det och ta hand om lägenhet. Svårt att få det att gå ihop. Men jag kan inte acceptera det och tycker att han borde kunna se vad han kan göra annorlunda. Samt att som du säger tycker att en del är att se över ens relationer i livet. Och tycker där i steg 4 att de borde inse att måste lägga mer tid på sin flickvän. Men tror att det har blivit väldigt mycket förändringar. Så har blivit för honom lätt att bli fyrkantig. Vill förklarat för honom hur jag känner utan att det ska bli att. Han ska behöva ge bort något. Vill att han ska inse det själv. @Kaffetanten88

Profile picture for user Kaffetanten88

Gymmet låter nästan som det kan ha blivit ett nytt beroende med så mycket tid där med. Ovan på all tid på CA. Jag och sambon har tänkt börja gymma när vi flyttar närmare min mamma och hon kan passa min son. Vi tänker då gymma tillsammans som något att göra ihop. Sen blir det kanske en timme 3 gånger i veckan. Jag försöker undvika att bli beroende av saker även om koffein och snus är min last nu. 🙄 Jag tror det är lätt att man byter till något annat när man slutar dricka. Är så ledsen för din skull att han inte inser att han måste ge dig mer tid. ❤️

Profile picture for user seriequeen

Å ja verkligen. Tror att han har väldigt dålig självkänsla vilket är grunden till hans beroende oavsett vad. Att kunna göra det när ilskan ex tar till. Han och jag har pratat om att gymma ihop men ekonomin och avstånd sätter stopp. Ja vi får lösa det på något sätt. Hm vet inte riktigt hur bara @Kaffetanten88

Profile picture for user seriequeen

Tycker eran lösning är väldigt bra och vettigt att ni pratar med par terapeut som kan förstå båda sidor utan att döma. Som här i forumet. Låter väldigt vettigt@Kaffetanten88

Profile picture for user seriequeen

Nu har det gått 1V sedan han lovade att vi skulle träffas mer än 4h i veckan. Det slutade med att om jag inte hahah upp saker så sket han i att träffa mig. Han har ombokat mig 3 gånger för att träffa andra, senaste gången sa han att det blir för stressigt att träffas för har så mycket saker att göra. Men det var inte för stressigt att kolla på fotboll och äta middag med sin kompis. Känner mig så bortvald. Känns som att när han behöver mig finns jag där. Men är så bortvald i övrigt. Ska bara finnas där. Utan krav..

Profile picture for user Nora81

@seriequeen jag vill bara börja med att säga att jag själv levt i en relation där jag blir lovad guld och gröna skogar och sedan blir behandlad som skit. En periodare. Jag ska inte tala om för dig vad du ska göra för det vet jag att man gör vad man behöver när man själv är redo för det. Men att du ska vänta på att få träffa honom 4 h varje månad är ganska extremt. Vad är anledningen? Går han på behandling och jobbar med sitt tillfrisknande?

Profile picture for user Nora81

Förlåt jag läste igenom tråden och såg att han varit nykter i 3 år.
Känner med dig för jag förstår hur det är att känna att ens hjärta tillhör någon som inte ger tillbaka det man behöver i en relation.
Men med 3 års nykterhet så behöver man ju kunna närma sig sin partner lite mer om man ska ha en. Kan respektera att han är rädd om sin nykterhet och att relationer kan vara den svåraste triggern. Vill bara flika in med en stöttande kram och att du ska inte vara rädd för vad människor tycker. Vi är många här på forumet är i liknande situationer med partners eller x som inte ger oss ngt tillbaka.
Fortsätt att skriva, det är skönt att öppna sig för andra här. Det är tryggt för att det är anonymt. Kram

Profile picture for user seriequeen

Nej asså han har gjort alla 12 stegen. Asså vi träffas 4h per vecka och känns som allt han säger är bortförklaringar. Typ som igår kunde vi inte träffas för det blev för stressigt men att träffa en kompis och kolla på fotboll gick bra. Jag vet inte om det är jag som överdriver. Eftersom typ som igår så förstår inte han vad han har gjort, varför jag är ledsen över det. Han kan inte själv se att det är fel. Han går på möten 4ggr i veckan. Sponsrar 2 personer och gymmar 4-5 ggr i veckan. Han säger själv att han inte har någon fritid. Men känner att det blir lite som han väljer mig eller sina kompisar... jag förstår då inte som igår varför han inte bjöd med mig. Man känner sig inte välkommen heller bland hans kompisar... @Nora81

Profile picture for user seriequeen

Det gör inget. Ja han vill förstå och ändra sig. Men när jag försöker förklara så förstår han inte och jag vet inte om han
Kommer kunna ändra eller släppa in mig i sitt liv. Jag förstår inte hur svårt det ska vara att man ska kunna/vilja umgås med sin flickvän mer än 4h i veckan. Känns lite som han känner att han aldrig gör fel. Jag skrev förlåt för min del i bråket. Han bara läst och svarade inte. Absolut att jag vet att han var upptagen då men han hade alla andra timmar på sig att svara också. Man känner sig så bortvald och utanför och det gör så ont. Utanförskapet är för jobbigt... det gör ont i hela mig@Nora81

Profile picture for user Nora81

@seriequeen fattar att det gör ont. Jag skulle också få ont. Han verkar ju sätta ju dig som sin sista prioritet. Han behöver ju vara öppen och prata med dig om anledningen. Kan du prata med honom om ditt? Tycker absolut inte att du överdriver alls.

Profile picture for user seriequeen

Jag kan prata med honom men han förstår aldrig. Han förstår inte vad han gör för fel och vet inte om det är för de sätter sig själva i programmet så mycket att i hans fall har han glömt människor runt om@Nora81

Profile picture for user seriequeen

När jag även pratar med honom så säger han alltid att han också har saker som han tycker jag gör fel. Och blir lite som han vill inte lyssna utan tar tillbaka det till mig istället @Nora81

Profile picture for user Nora81

@seriequeen ja, jag måste ju säga att det låter bekant. Så gjorde mitt x också. På så vis blir man ju känslomässigt avvisad. Det bryts man ner av i längden. Det låter inte riktigt som att han har tillfrisknat isånafall skulle han klara av att förflytta sitt perspektiv.

Profile picture for user seriequeen

Ja lite så. Och han kanske förstår mer om jag säger att det är som jag blir känslomässigt avvisad, jag vet inte hur jag ska förklara att jag känner mig bortvald och inte prioriterad för han blir det som att det är mina känsla och han kan inte göra något åt det. Som att han inte ser sitt egna ansvar...@Nora81

Profile picture for user seriequeen

Vi pratade om allt nu, för han sa att han tog upp om att jag blir impulsiv. Jag säger mycket när jag är arg och ledsen som jag ångrar sedan. Och jag sa förlåt för det 2 gånger och då sa han ja förlåt för jag träffade min kompis. Och då blev jag arg och sa att det handlar inte om det, han klickade mig 7 gånger vid olika situationer när vi pratade. För exempelvis med den situationen igår så kände han att han inte kan träffa sina kompisar utan att det behöver bli en grej och utan att jag ska bli arg och sur och han sa att jag ljög för jag sa att jag inte tror på att han inte vill träffas mer än 4h i veckan och jag sa bara att jag tror att du vill träffa mig mer än 4h i veckan men att du inte kan.Och han sa att om vi skulle träffas 70h i veckan så hade inte det heller spelar någon roll. För det hade aldrig varit tillräckligt för mig och jag sa att då får jag motbevisa dig. Och då blev han tyst. Han sa att han gör allt han kan för att kunna träffa mig och flyttar på massvis med saker redan för att träffa mig och ja då vet jag inte vad vi ska göra. Det här är så hemskt. Det gör ont i varje del av mig. Måste skriva av mig nu. För det här är hemskt. Han sa att jag drar ner honom och får han att må dåligt för att jag mår dåligt av det här.

Profile picture for user seriequeen

@seriequeen Han sa att när jag är ensam och jag inte vill vara ensam men jag är det ändå så börjar jag må dåligt och då tar jag ut det på honom för att jag inte ska må dåligt själv och behöver ta med honom med mig. Vilket är jättetråkigt. För så känner verkligen inte jag och om det är så vill jag inte göra det. Men hans uppfattning är att jag överdrev det. Att jag överdriver att han inte prioriterar mig tillräckligt. Jag kanske söker mig till destruktiva förhållanden och verkar inte kunna ta mig ur.

Profile picture for user seriequeen

@seriequeen Han sa att när jag är ensam och jag inte vill vara ensam men jag är det ändå så börjar jag må dåligt och då tar jag ut det på honom för att jag inte ska må dåligt själv och behöver ta med honom med mig. Vilket är jättetråkigt. För så känner verkligen inte jag och om det är så vill jag inte göra det. Men hans uppfattning är att jag överdrev det. Att jag överdriver att han inte prioriterar mig tillräckligt. Jag kanske söker mig till destruktiva förhållanden och verkar inte kunna ta mig ur.

Profile picture for user seriequeen

@seriequeen Han sa att när jag är ensam och jag inte vill vara ensam men jag är det ändå så börjar jag må dåligt och då tar jag ut det på honom för att jag inte ska må dåligt själv och behöver ta med honom med mig. Vilket är jättetråkigt. För så känner verkligen inte jag och om det är så vill jag inte göra det. Men hans uppfattning är att jag överdrev det. Att jag överdriver att han inte prioriterar mig tillräckligt. Jag kanske söker mig till destruktiva förhållanden och verkar inte kunna ta mig ur.

Profile picture for user Kaffetanten88

Jag tycker inte du överdriver och han verkar verkligen inte prioritera dig. Jag tror säkert att du tycker om att ha egentid men att det här tär på dig och att du mår dåligt för att du han inte ger dig det du behöver. Han måste inse sina brister i det hela med och inte bara lägga allt på dig man är två i ett förhållande. Du behöver få mer bekräftelse och att han sätter sig före att träffa sina kompisar. Jag menar det normala är väl att man träffar sin tjej mest och kompisar ibland inte tvärt om. Det är väl så man vill ha det. Tyvärr tror jag han bara tycker det är bekvämt att veta att han har dig där. Jag tycker duvslag fundera på om du vill leva så här för risken är att han inte kommer att förändras. ❤️ sryrkekramar till dig!

Profile picture for user seriequeen

Ja jag hoppas han har insett det nu. Vi pratade nu och satte oss vid kalendern: jag sa att jag kan strunta i att gå på en födelsedagsfest för en gammal bekant om du struntar i det mötet men ändå så krockar det. Vi lyckades hitta 4h som vi båda kunde träffas. De där jävla 4h verkar vara ett mönster. Han sa jag vill träffas någon mer dag och jag sa vilken? Och det slutade med att vi inte hittade någon dag alls... ja tar energi från mig att prata om hur upptagna vi är. Bara det snor energi och kraft ifrån mig.

Profile picture for user seriequeen

Det känns som att vi trotsar varje gravitationslag som finns och om det finns någon högre makt: för den högre makten verkar tydligen inte vilja att vi ska träffas. Med tanke på att på 7 dagar hur vi än vrider och vänder på det så får vi inte ihop det. Och det gör mer ont än vad jag tror. Bara att höra hur upptagna båda är på olika scheman stressat mig.

Profile picture for user seriequeen

Har testat att backa förut, och han frågade mig nu om jag kunde träffas på fredag och då så kunde han för första gången på länge ändra om. Och tror inte det handlar om att han inte vill ta intiativ utan mer för han har sitt fokus så mycket på sig själv. Men backar jag så tar han lite mer utrymme. Men det är tidsbrist som gör att han inte kan ta mer tid. @Tröttiz

Profile picture for user seriequeen

Han hade lovat mig att strunta i ett möte och eftersom jag var ledig igår och han skulle höra av sig till mig när han hade jobbat färdigt. Vilket han inte gjorde utan drog och hummade själv. Hörde inte ens av sig. Och han sa att det är för han har haft lågt blodsocker 18 gånger på 48 h att han kommer inte ihåg vad han säger eller lovat. Sedan berättar han att skulle på möte och på middag med sin mamma. Och hade lust att säga att nu får det räcka. Men jag sa bara att det här sårar, besviken och blir arg på det här. Hur många gånger jag än säger något så händer det ingen skillnad. Och jag älskar han och jag vill inte bryta mitt hjärta i tusen bitar igen. Men att inte känna sig värd. Att känna att det är fel på en själv. Varför han inte vill träffa mig eller ta egna initiativ. Att känna allt det gör också ont. Vet inte hur mycket jag kan acceptera. Har bara känslan av att han kommer bryta mönstret är liten.

Profile picture for user Zella

Allt var normalt i torsdags, men igår smsade han att jag inte behövde höra av mig. För nu hade han en annan tjej på besök (17.00) hon skulle åka hem 22.00 på söndag. Så efter 22.00 kunde jag höra av mig. Jag vet att det är en lögn för att såra mig.
Han har berättat att han håller på med amfetamin också.

Profile picture for user seriequeen

Tog era råd och backade faktiskt efter jag bara gick runt och storgrät hemma hos honom i helgen. För jag tror jag var slut på energi och ork kring detta. Han ville stötta men han kunde inte förstå. Men jag valde att backa och låta han ta steget och då frågade han om jag ville äta middag och se nästa Sverige match i hop och att han skulle berätta för sin bästa vän att vi försöker igen. Och bleeeev så glad. Plus han hör av sig nu. Blev typ chockad att han smsade mig. Hoppas bara det håller i sig. Vi får se