Separation

Profile picture for user Längtarbort

Hur förklarar jag för 4 snart 5 åringen varför jag o pappa inte ska leva ihop mer. Jag ska även slåss för att hon ska vara hos mig o han ska ha någon typ av umgänge med henne (men det är något annat)
Vi fick lämna hemmet igår, sov hos svägerskan och idag var vi hem om o hämtade gympa kläder o direkt efter åkte vi hem till mamma som vi ska sova hos idag.

Hur förklarar jag allt detta för henne.
Hon frågade igår om det är de blå drickan med örn på som gör pappa sådan.
Jag svarade ja, det var kanske fel av mig? Men det är ju sanningen.
Hut tar jag detta med henne? Hon är liten än men jag vill inte vara den onda i detta när han är problemet.

Profile picture for user Skrållan

Jag tänker att man ska vara så ärlig man kan mot dom små. Även om dom inte förstår allt, så känner dom på sig att något är fel.
Jag är äldre, och när jag gick ifrån min man, numera ex, så var jag helt ärlig mot mina barnbarn i dom åldrarna. Ja sa, att han har en sjukdom som gör att han mår dåligt och då dricker han, och då blir det inte bra. Eller något i den stilen. För det är ju en sjukdom.
Bara lite tankar helt kort.
Fortsätt skriv. Du kommer få flera goda råd av dom som har barn i den åldern.

Profile picture for user Längtarbort

@Skrållan tack för svar 🌸
Jag har dock svårt att se det som en sjukdom o att uttala mig att det är en sjukdom. Då blir det ju synd om alkoholisten, stackaren är sjuk kan inte hjälpa att han gör ditt o datt o behandlar oss illa. En ursäkt för att uppföra sig illa.
Då kommer min dotter att tycka synd om sin pappa och vilja ta hand om och hjälpa honom. Det ansvaret ska hon inte ha.

Profile picture for user Skrållan

Ja det är ju en sjukdom, men det klart det är ju ändå så att den som dricker måste ta sitt ansvar att bli frisk. Nu blev det kanske annorlunda för mig och mina barnbarn, dom har ju inte behövt leva med mitt ex. Dom godtog den förklaringen att mitt ex var sjuk, och att han var tvungen att söka hjälp själv för att bli frisk. Och att innan han blev frisk så kunde vi inte leva ihop för det blev för jobbigt för mig.
Det är svårt det där. Men jag tror ändå att man ska försöka vara ärlig. Men att man inte kan säga sånt som så små barn inte kan förstå.
Och jag håller med dig, din dotter ska inte ha det ansvaret att hon känner att hon tycker synd om sin pappa och måste hjälpa honom.
Hoppas du får mer svar här. Från någon som har barn i dina barns ålder, så att dom kan berätta vad dom sagt.