Farfar dricker för mycket

Hej alkoholhjälpen

Hur ska vi prata med vår far angående hans förändrade alkoholvanor?

Under det senaste året har det hänt mycket. Utöver pandemi och restriktioner har både jag och min syster fått barn, och vår käre far har blivit farfar.

Men det är inte bara det som förändrats. Vi har märkt att farfar markant har ökat sitt drickande. Han är en helt vanlig gubbe som är lite av en livsnjutare - glad i en god öl eller whisky. Kanske lite vin till maten, om det passar. Det senaste året, om inte mer, har har vi märkt att han druckit mer och mer, han sitter mycket ensam hemma och löser korsord/kollar på tv, speciellt när morsan är ute och sysslar med sina hobbys. Han dricker alltid några öl mer än oss andra när vi ses för middag, och vi har hittat tomma whiskyflaskor i skåp och odiskade snapsglas i barskåpet. Han är en vanemänniska som gillar rutiner, samma sak varje helg, kväll osv. Vi är oroliga att drickandet också har blivit till en vana.

Det tråkiga i kråksången är att både jag och min syster känner oss obekväma med att han håller eller tar hand om barnbarnen när vi ses, vi är inte säkra på hur mycket har druckit. Han har också börjat att tumma på hur mycket öl man kan dricka och köra bil (noll enligt mig!). Vi är väldigt oroliga att han dricker för mycket när han sitter ensam hemma, och hur det ska bli nu när han går i pension efter sommaren. När vi pratar med honom blir han utåtagerande och kränkt - inte skulle väl han ha problem.

Någon som har erfarenhet av något liknande? Hur kan man prata med honom så han förstår vår oro, och inte blir ledsen! Han har ju inte skadat någon eller betett sig dåligt. Vi är bara oroliga att det ska hända något!

Tack på förhand
Mvh

Profile picture for user Skrållan

Som jag lärt mig under min resa med en man som drack för mycket, så är det bästa sättet att prata med någon om alkoholen är att utgå från sig själv. Tala om för honom hur ni känner, inte vad han ska göra.
Lite korta råd bara.

Profile picture for user Sisyfos

Jag kommer från beroendesidorna. Tycker att ni verkar tänka rätt. Ni har tagit upp det redan verkar det som. Har det varit i samband med att han redan druckit? Just de diskussionerna är ingen idé att ta upp med någon som redan har druckit. Vad säger er mamma? Vet hon hur mycket drickande det rör sig om?
Många av oss på beroendesidorna vet ju hur negativt alkohol påverkar oss. Passiviserar, gör en nedstämd, skapar ångest. Och drickandet eskalerar. Om han inte har börjat fundera redan över hur det påverkar är det bra att ni för det på tal. Om han har börjat fundera är det också bra.
Om ni har hans bästa i fokus så blir det inte fel.
Den bästa taktiken tror jag egentligen är att ni helt enkelt säger att ni är oroliga för hur mycket han dricker och sen låter honom svara. Ni kan fortsätta med att säga att ni är oroliga för att han ska vara berusad när han tar hand om era barn och sen låta honom svara. Även om han slår ifrån sig, förnekar, förminskar etc tror jag att ni kommer åt något. Man har helt enkelt lite ihåliga argument när man ska rättfärdiga nåt som man vet inte stämmer alls. Blånekar han helt och stegar iväg har ni också kommit åt något tror jag. Ge honom tid att bearbeta. Och behåll lugnet. Var inte rädda för tystnaden utan vänta in hans svar. Säg att det inte är ok att dricka så mycket och att det inte är bra. Hänvisa honom till forumet här.
Och en sak till, han verkar dricka starksprit och vad har han för procent på ölen? Fråga hur mycket det rör sig om och ge honom lite siffror på riskbruk. Starksprit är lätt att överkonsumera, så få honom att tänka till lite när ni pratar. Jag tänker att ni börjar så små fröer. Och din mamma då? De kanske ska börja ha lite gemensamma aktiviteter och planer. Jag tänker att han låter lite ensam, din pappa och alkoholen gör också att han blir än mer passiv.