Återfall

Profile picture for user Kristoffer

Hej!

Att döma av det du tidigare skrivit i andra trådar så är det du har skrivit här en del av en större berättelse om en tuff situation som du under en tid befunnit dig i. Klokt av dig att skriva igen! Några konkreta svar på vad som händer nu är det svårt att ge, men om du vill får du gärna skriva och berätta lite mer om hur läget är för dig och er just nu. Ett tips är också att försöka skriva i en och samma tråd, på så sätt blir det lättare för dig och andra att hålla reda på det som skrivs! Det är då också lättare för en tråd att "ta fart", så att säga.

Som sagt, skriv gärna mer och berätta om hur du har det.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Vet inte vart man ska ta vägen

En utredning kommer att starta nu om ca 2 veckor. Vet inte exakt hur det kommer att gå till. Men samtal blir det ju och utredningen kommer att pågå i ca 4 månader. Det har varit helt okej här hemma sedan januari iår tills i början på maj då han hade återfall och sen även om han i te varit full ändå verkar ha druckit nån öl då och då nu under hela maj. Denna vecka som har varit har varit jobbig,(fick reda på anmälan förra veckan). Det som har varit tuffast denna period är att vår dotter som går i 6an inte har klarat av att gå till skolan utan varit hemma. Är glad för att min man har varit nykter under denna tid tills nu dåra. Detta kan självklart va en påföljd av hans drickande i perioder som har inneburit oro för mina barn och mig. Hon går på utredning på bumm för Adhd men tror väl själv inte att det är det. Får svar på den nästa vecka.
Ja så det är mycket. Att någon myndighet nu ska vaka över mig som förälder känns självklart jobbigt även om det inte är för mig oron är. Men jag blir ju självklart utstuderad då jag bor med pappan som har missbruksproblem. Även om jag rent logist förstår att detta bara är bra och att det förhoppningsvis leder till en vändning i hans missbruk så har jag en fruktansvärd ångest. Mina barn är det bästa jag vet och skulle aldrig aldrig vilja göra så att de mår dåligt. Självklart så klandrar jag mig då för att jag skulle lämnat honom för längesen. Men hoppet har alltid funnits där och när det är bra så är det ju så bra. Förra sommaren när det va som värst så va det ekonomiska skäl. Jag skulle aldrig klara mig och barnen på endast min inkomst och jag fick inte tag på annat billigare boende. Och nu har vi haft några bra månader och då tänds ju hoppet igen.
Jag är lättad med rädd. Men åter igen så hoppas jag att han ska bli bra även om vägen är lång för att bli helt nykter. Söker dock fortfarande andra lägenheter.

Profile picture for user Vet inte vart man ska ta vägen

Kanske ska nämna grunden till orosanmälan. Min man blev nämligen sur på mig för ca 3 veckor sedan och drog iväg och va borta fredagskväll och kom inte hem och svarade inte. På lördagen hade han fortfarande inte kommit hem eller hört av sig. Min kompis ber mig att komma dit med dottern på .idag för att få tröst och nått annat att tänka på. På middagen dyker min barndomsvän upp som jag inte umgås med privat men på gemensamma tillställningar. Mun vän som jag är hos verkar ha berättat läget och barndomsvän kopplar detta till min mans missbruk och anmäler honom till soc.