av Emilie

Hej allesammans!

För ca en vecka sedan hittade jag min bästa vän 56 år kräkandes blod. Ringde ambulans och sen har det varit tuffa oroliga dagar där han svävade mellan liv o död.
Jag har varit hans kontaktperson och tagit alla samtal och ringt själv för att ta reda på vad som händer.
Nu är han vaken från respiratorvård på IVA och flyttad till hepatolog. Snackas om att det måste till en ny lever.
Han är så rädd och ska aldrig dricka mer.
Han beräknas skrivas ut i nästa vecka. Jag är den som kommer att bli hans stora stöd, han är ju på massa mediciner och jag antar att abstinensen kommer spöka en hel del framöver. Även hepatitbehandling ska sättas in.
Rent konkret, hur gör man?
Aktivering?
Framåt i tiden, ska man själv hoppa det där glaset i hans tillvaro på fredagen?
Är det en dag i taget eller ska man tänka långsiktigt eller både och?
Är det svårt att hitta tillbaka till sig själv efter 40 års missbruk?
Kan det gå fort?

Många tankar som snurrar...
Tack ❤️

Li-Lo
mån, 2021-06-07 - 08:20

Hej Emilie

Vilken uppskakande upplevelse du haft. Och sannolikt något av ett trauma för din vän. Vad klok du är som söker dig hit, och kanske till andra arenor, för att förbereda dig på det du står inför. Att vara anhörig/vän till någon med alkoholproblem kan vara utmanande. Du vill vara till hjälp. Att inte dricka tillsammans är en stark och hjälpsam gest. Den största gåvan i det är att visa att livet har annat än alkohol. Vänskap är annat än gemensam berusning.

Det råd jag skulle vilja ge dig, eller kanske mer av en reflektion är att du redan nu funderar på vad som är rimligt för dig. Vart går din gräns för att finnas till hands. Hur ser det ut i relation till annat i ditt liv som är viktigt. En annan tanke är att du kan stötta din vän att upprätthålla sin vårdkontakt och fortsatt ta emot stöd. Din uppgift är så att säga inte att gå in i hur drickande ser ut, inte ser ut eller bör se ut. Det ligger hos vården.

Hoppas att du får många svar här så du kan välja vad som passar dig!

Ett varmt välkommen till oss,
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

TappadIgen
mån, 2021-06-07 - 15:19

Hej,
som Li-Lo säger så är det väldigt bra att fundera på vad din uppgift är. Du beskriver honom som din bästa vän och på det sätt du skriver så tycks du redan ha tagit ett väldigt stort ansvar. Jag förstår ju såklart att du vill vara där för din vän.

För att komma till dina frågor så är de stora och svåra och väldigt individuella. Ta bara en sån fråga som: Är det en dag i taget eller ska man tänka långsiktigt eller både och?

Just denna frågan har kommit upp här på forumet och svaret på den och nästan alla andra frågor är att det är väldigt individuellt. Det känns som att det är vanligare att föredra en dag i taget, men för mig t.ex, fungerar det inte alls.

Är det svårt att hitta tillbaka till sig själv efter 40 års missbruk?
Det är det ju garanterat. Det är en lång resa din vän har framför sig, men det positiva är att det kommer att vara värt det. Sådant kan såklart vara svårt att se när man är i början av det dock.

Däremot är det ju väldigt viktigt att din vän klarar att hålla sig nykter. Den här biten är en sak jag själv har stött och blött på forumet väldigt mycket. Din vän har säkert en del rädslor och ångest angående den skada han har orsakat sin lever. Det är ju befogat, såklart, men det finns ju en risk här att den ångesten och rädslan leder till drickande. Egentligen är det ju ganska enkelt. Med tanke på de symptom han har uppvisat så innebär ju ett fortsatt drickande att det inte kommer sluta väl för honom. På uppsidan dock har du, med tanke på att det snackar om att det måste till en ny lever, att många som utreds för transplantation, vilket kräver att man håller sig nykter i 6 månader, visar sig att de efter att de varit nyktra så länge att de inte längre behöver någon eftersom leverfunktionen har förbättrats så mycket.

Det bästa vore ju om han är orolig nog för sin hälsa för att vara tillräckligt motiverad att hålla sig nykter, men inte för orolig så att han känner ångest hela tiden som måste dämpas, men samtidigt positiv för att många som gör helomvändningar och står ut och slutar dricka och håller sig hälsosamma till slut mår bättre än de gjort på mycket länge, t.o.m innan de fick diagnosen. Om du på något sätt lyckas förmedla det så har du ju en bra start. Det är klart att det kommer bli tuffa tider, men det kommer att vara värt mödan.