Min särbo skuldbelägger mig

Särbo sedan 1,5 år tillbaks. Vi kallar honom K. När vi träffades lade jag märke till att han direkt när han kom innanför dörren gick till kylen...och tog ett glas vin. Det slutade inte vid ett glas utan han drack sedan hela kvällen. Detta var ett mönster som upprepade sig. Började prata med honom om det och han sade att detta var ett sätt för honom att lugna sin hjärna. Jag bad honom om att vi kan väl dricka till maten och göra det tillsammans iaf? Ja detta har ju aldrig slutat. Har försökt att få honom till att lära sig mer om männsikan och beroende men han har aldrig velat. Han tycker det är jobbigt och ja, han har erkänt att han dricker för mycket men att det får honom att må bra. Han dricker 7 dgr i veckan och på helger från ca 11 tiden tills han går och lägger sig. Han är aldrig aggressiv eller så och det är det som han försvarar sig med om jag tar upp det.
Nu till problemet ( denna gången ).
Jag var hos honom över helgen. Han går till systemet och kommer hem och säger...nu har jag köpt rött vin istället för vitt ( vitt är det han dricker mest ) för att undvika att jag går och trattar hela dagen. Vad bra sade jag. Vid 12 äter vi räkmacka. Jag tar ett glas vin och han en öl. Men sedan tar han boxen och börjar dricka rött. När han tagit ett par glas häller jag upp till mig och säger...nu är det kanske bäst att vi tar undan boxen så att vi inte fortsätter dricka. Det skulle jag aldrig sagt. Han blev skitarg och vräkte ur sig att jag minsann dricker också och röker så vad ska jag säga. Att han inte fixar att någon säger till honom vad han ska och inte ska. Han blev som ett åskmoln. Jag förklarade att han själv tagit beslutet att inte köpa det vita vinet och att jag gjorde detta inte bara för hans skull utan vår. Han lackade ur och det slutade med att jag åkte därifrån. Idag skickade jag mess om min upplevelse och hur jag hade tänkt och om vi kan ha en gemsam plan på ngt sätt för att undvika att det blir så här. Då fick jag till svar: Tycker det är löjligt det du håller på med. Du själv trattade i dig i fredags medans jag tittade på..då gick det bra..så berätta inte för mig vad jag skall göra.
Problemet är: Vi äter gott och vi båda dricker under kvällen...Han ser inte att hans drickande från det han kommer hem från jobb och hela helgerna är en problematik. Han dricker för att döva sig. Jag dricker på ett annat sätt och kan vara utan. Han kan inte det. Han skuldbelägger m ig för att inte behöva titta på sig själv och det gör ont!
Hur gör jag?

Profile picture for user Tröttiz

@Karin19
Det jag lärt mig är att inte säga hur någon annan "ska" dricka. Det är upp till den. Att speciellt sen då den andra är onykter och man försöker stoppa drickande med argument, att liksom tala till förnuftet - det funkar inte.

En person med missbruksproblematik kan inte sluta, det går inte att kontrollera det. Kanske de i sitt huvud tänker, "idag ska jag dricka mindre" men sedan så driver det iväg. Missbrukshjärnan tar över. Kanske det bästa nu åtminstone för ett tag vore att inte dricka med honom?
🌺

Profile picture for user Sisyfos

Det blir ju tydligare vad du har för inställning till alkohol om du inte heller dricker. Så länge du dricker så är det legitimt för honom att dricka tillsammans med dig och det är kanske svårt för honom att veta (eller att tro på) att du dricker på ett annat sätt.
Att han säger att han inte vill gå och tratta hela dagen är ett gott tecken. Det visar att han tänker på det. Han säger att han dricker för att må bra och för att stänga av hjärnan. Det är en vanlig anledning bland oss som finns hos”förändra sitt drickande”. Det sämsta med alkohol som medicin är att det blir många negativa effekter. Personlighetsförändring är en. Passivitet är en annan. Ångest, nedstämdhet. Ser han inte problemet kan du inte göra så mycket annat än att föregå med gott exempel och kanske föreslå att ni ska hitta på saker tillsammans istället. Du kan ju rekommendera honom att läsa här på forumet. Det finns andra mer hållbara sätt att lugna hjärnan.

Profile picture for user Kennie

En tanke från mig- det är han som har problem, inte du. Att han använder ditt måttliga drickande för att rättfärdiga sitt eget får stå för honom. Det är han som behöver ändra sina vanor, och då måste han erkänna att han är beroende och vilja ändra på det. Vad vill du? Trivs du med honom fast han dricker? Om inte kan det vara en utgångspunkt för samtal, att du inte trivs i en miljö där man dricker från 11 tills man somnar. Att du önskar att ni hittar annat att göra tillsammans. Bra att du skriver här, det verkar vara många medberoende som blir manipulerade till att tro att det är deras inställning som är problemet, istället för alkoholism en hos livskamraten.