Make med hög alkoholkonsumtion

Profile picture for user Sell

Oj, ny här. Blev nog lite knasigt men här kommer mitt inlägg...

Har en man och två barn, äldsta 11 år.

Min man har alltid kunnat dricka en hel del. Innan barnen var jag på honom om att dricka mer vatten osv. Han blev ofta ordentligt full på fest och spydde dagen efter. Tillfällen där han sagt/gjort konstiga grejer el nära på att kissa i garderoben har förekommit.

Jag anser att han dricker för mycket, dricker inget själv pga detta bland annat.

Han kan dricka 4-7 dagar i veckan., Vilket är det som oftast inträffar. Han kan ibland dricka endast 2 gånger i veckan vilket gör att jag tänker att han kanske inte har något problem då det känns mer normalt. Han sitter och dricker själv. Om vi haft gäster hemma el om vi umgåtts på sjön med någon kan han efter att de gått hem el man gått till sin båt fortsätta dricka, eller rättare sagt det är så han gör.

Hans humör är inte bra. Blir ofta arg och skäller. Vänder allt till sin fördel och kan vända en diskussion så att allt blir mitt fel mm.

Vi har det inte bra i vårt förhållande nu, vilket jag känner beror på hans intag. Jag vill inte umgås med honom då han blir så arg mm vill heller inte se honom dricka då de triggar mig att bli både arg och ledsen.
Tar jag upp diskussion ang drickande så säger han att det är mitt fel då han har så tråkigt på kvällen då jag inte är nere och sitter med honom i soffan (dricker även om jag är där och börjar innan jag går upp med barnen). Han säger att han behöver varva ner (" ok, du tycker inte vi ska renovera något då.." som svar) gäller även om det varit tufft på jobbet mm.

Han dricker 6 öl/tillfälle hemma om inte mer, vissa dagar endast 3 dock. Umgås vi med vänner så kan han dricka 8 öl samt 3 glas vin och någon drick el whiskey... Ibland mer. Jag har högre takt än andra och blir inte så påverkar. Ibland sluddrigt tal och sämre balans. Men känns som han "hanterar" den mängden nu.

Har en vän som haft en släkting med problem som säger att min man är alkolist. Min mans morfar var det.

Har pratat med hans mamma om detta. Hon har också regerat. Pratade även med henne för flera år sen om detta.

Tar jag upp det så säger han som sagt att det är för att vi inte har det bra, mitt fel, han har inga problem osv. Han blir sur och säger att jag ska sköta mitt och han sitt. Han har vid flera tillfällen sagt att vi ska gå isär, men sen händer inget.

Ikväll, som många andra gånger, blev han högljudd och som om han var världens bästa. Jag skämdes. Satt med vänner (i dessa tider för jag väl även skriva... Med avstånd utomhus) och han tror att jag kan bete sig mot mig hur som helst. Jag hade tagit lite popcorn och han bara tar en näve ur min hand istället för att be om påsen. När jag blir lite sur så blir han ännu mer sur och tycker att jag är löjlig och säger "nej nej, du ska bara ha själv" och slänger popcornen på mig. Jag kan skälla på mig för allt. Om jag satt mig på fel plats om jag inte kom i tid med maten osv. Skäller även inför vänner.

Han behandlar mig dåligt även nykter och även andra som hans far som hjälper oss renovera.
Han har kort stubin med barnen.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag orkar knappt umgås med honom då han är så arg mm. Jag vill inte se honom dricka då jag mår dåligt av detta. Jag kan inte ta upp något då han bara vänder allt emot mig och hittar något han kan gnälla på hos mig. Har pratat med hans mamma, som sagt, och hon skulle prata med honom men då de var med oss på lite semester så drack han inte så mycket ( drack minst 6-8 öl samt vin. Men då han inte blir så påverkad så märks det inte riktigt) så ev pratar hon inte med honom då hon kanske "tror" att det blivit bättre.

Då jag själv inte dricker vet jag inte riktigt vad som klassas som beroende. Har självklart läst på men om det kommer en vecka mer endast 2 tillfällen så känns det rätt normalt?

Har läst att humöret kan påverkas? Han fick för ett tag sen psoriasis... Läst att det kan komma från missbruket. Tänker att det kan komma ändå?

A... Jag känner att detta blir lite rörigt. Ledsen.

Jag vill inte lämna då jag också känner att jag inte litar på honom med barnen. Dels pga alkoholen men också för att han är mer "slapp" i uppfostran och inte har full koll, enligt mig. Sen kan de bero på att jag tar hela ansvaret och alltid gjort och han därav inte behöver. Men jag har ofta fått höra " de gråter för att mamma är där och gullar, innan de såg henne var allt ok" jag känner mer att de gråter för att de vill/behöver men att de inte kan visa dessa känslor inför honom. Jag har alltid varit deras trygghet och de kommer alltid till mig med allt. Haft problem med båda på förskola pga de blivit slagna och mobbade mm. Det är mig de berättat för och ingen annan.
Han kan tycka att äldsta barnet får ta gummibåten själv på sjön en ganska lång bit i stora vågor vilket jag inte tycker är ok osv.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Kan inte prata med honom, han ser inget problem. Vill lämna men inte för barnen osv. Eg tror jag mycket löst sig om han bara slutat att dricka vilket jag allra helst vill såklart. Jag vill inte att mina barn ska växa upp med denna syn på alkohol. Jag vill inte att de ska se så mycket alkohol och att det alltid intas oberoende på dag. Han jobbar skift så det går att dricka lite när som. Hindrar endast att dricka de dagar han jobbar natt. Inför förmiddag/eftermiddags pass går det är dricka antingen dagen innan el efter passet.

Hjälp.... Vad kan/ska jag göra? Är detta normalt drickande? (Vet innerst inne att det inte är det) mm

Profile picture for user Tofu

Enligt mig är 2 glas vin "normalt". Då dricker man troligtvis inte för ruset. Hans beteende, att dricka själv och den argsint biten kommer nog från alkoholen som du säger. Full avhållsamhet i 6 mån skulle nog förändra den bilden. Det är inte ovanligt att använda alkoholen som medicin.

Det trista är att alkoholen är starkt kopplad till ångest. Den kanske hjälper 30 min när den kickar in sedan kommer mest negativa effekter.

Hans taggar utåt kommer kanske från skamkänsla. Det är ju oftast inte ett karriärval man gör utan snarare en progressiv sjukdom.

Han måste vilja själv för när man slutar så kommer skölden vara borta och man inser att man måste jobba med sig själv för att få rätsida på orsakerna bakom. Alkohol hjälper en inte att slappna av. Snart dyker ångest / aggressivitet upp som en bomerang...

Finns det något sätt att prata med honom för att undvika taggarna? Från en mer empatisk och förstående sida? En som vill hjälpa?

Profile picture for user Sell

Hej! Jag har försökt på alla sätt. Pratat lugnt om det. Tagit upp det då kan inte varit påverkad. Jag har hintat med vatten osv. Men inget fungerar.. Känns som att han då, som jag skrivit, hotar med att gå isär, hoppar på mig om annat el bara svarar " Sköt du ditt så sköter jag mitt".

Min tanke var ifall hans mamma skulle kunna ta det på något annat sätt än mig.

Jag gillar inte att han tar det så ofta. Har sagt att han får fundera på vad han "visar barnen". Vid något tillfälle så minskade drickande vid kvällsmaten men sen kom det tillbaka igen.

Jag har i perioder försökt göra mat som inte passar med alkohol tex mannagrynsgröt. Men han har öl iaf.

Har köpt på systemet för 2000 kr per månad nu i två månader. Och som sagt jag dricker inget. Han har iofs fyllt upp båten men. Köper alltid öl i flak/låda. Börjat dricka halvliter. Tidigare tyckte han att det var onödigt då det sista inte smakade bra, nu är takten ändrad så inget problem längre.

Han har tidigare inte druckit vin el whiskey... Det här kommit senaste året. Känns som jag ska vara "vuxen" som andra. Fast innerst inne tror jag det är för att kunna dricka mer och att det ska se ok ut.
Han har tidigare sagt att han inte kan blanda utan tex tar han öl så är det de som gäller, tar han drink så är det det som gäller. Nu blandar han vilt.

Så normalt är två glas vin på en kväll? En vardag el en helgdag?

Behövs det 6 månader? Sen dricka igen?

Känner att jag bli blind i allt. Vet inte längre vad som är normalt.

Vi var iväg på resa med min familj. Han tycker de skulle ha in två vinflaskor till bordet då min familj pratade om ett glas var. Han blev full och sådär livvakt full. Hink och busade med andras barn och jag såg på föräldrarna vad de tyckte. Jag skämdes. Tog upp det då semestern var slut. Han ljög då och då att min bror tyckte att mina föräldrar var löjliga som inte ville dricka mer. Han sa att de tog mer efter osv. Pratade med brorsan som absolut inte sagt detta.

Han har taggarna utåt hela tiden förutom den stund efter första/andra ölen då han är löjligt glad. Efter de så är det taggarna ut mot mig. Men glad i andras sällskap, de som dricker ihop.

Profile picture for user Sell

Jag har alltså tagit upp det och sagt att jag är orolig för honom och hälsan. Att jag kan hjälpa. Bett honom snällt att försöka iaf minska. Sagt att det påverkar mig mycket med oro mm.

Jag har även sagt att jag borde ta vatten istället el varva. Ibland har jag sagt det irriterat då jag kokar över. Det sista hemma har jag nog mest gått undan.

Finns alltid öl kyla hemma och i båten. Han tog med det flak till båten nu, varit ute en vecka, och en påse med flera öl. 2 dunkar vin (har bjudit men också blivit bjuden) detta är slut. Sen har han tagit av "lagret" som innebär ca 3 flak till (har fick inte tagit allt men jag förstår inte varför han tog med extra då "lagret" är så stort) han har även gin, whiskey mm här.

Han sitter och berättar att han nu "lärt" sig dricka whiskey. Tränat på detta under några helger i höstas. För mig känns det fel att "träna" på det. Han gillade det inte tidigare så varför träna? Jag tror det handlar om att få en kick till, ölen tar inte. Samt att han har mer än öl att dricka då andra tar vin då de lagar mat el whiskey efter. Nu kan han ta det med och det är lite mer som kaffe, socialt typ.

Profile picture for user Sell

Förlåt för all text... Men har ingen att prata med om detta och det har pågått i flera år och bara blivit värre.
Han tror sig alltid vara bäst och att hans vilja/åsikt är alltid rätt. Kan inte erkänna ett fel el liknande. Känner att jag är mycket låg i mitt mående. Då jag mår "bra" nu är de tillfällen han inte har skrikit åt mig.

Profile picture for user Tofu

@Sell Måste säga att du verkligen försökt då. Han verkar inte vara mottaglig...

Alltså 2 glas varje kväll skulle jag reagera på det med. Blir ju 14 glas på en vecka... Det jag tänker på när jag säger 2 är att vineffekten kickar in vid 1 glas. Man snackar och slappnar av. Ytterligare 1 är ok men vid 3 och uppåt går det enligt mig inte att försvara längre. Då är det inte smaken då är det fyllan. Vidare fyller man bara på då men den trevliga vineffekten uteblir.

Dricka till mannagryn 😫. Men den var smart måste jag säga. Där fick du väl bevis på att det hela är lite galet? Det är ruset. Inte smaken precis...

Det är en tuff omställning att sluta. I början är man mest villrådig och har fullt upp med avhållsamhet. En trötthet infaller med. Kanske svårt att sova med.

Efter ett tag kommer positiva effekter så som att man inte behöver skämmas över vad man gjort/sagt, ångestkänslan lägger sig. Dock har ju alkoholen dövat känslor. De måste man hitta nya vägar att förhålla sig till. Man behöver hitta en ny identitet som en som inte dricker. Plötsligt ska man ju inte ha något när folk frågar. Det måste man hitta ett sätt att förhålla sig till.

Man blir piggare, hyn bättre, magen kommer i schack och efter 6 mån ca infaller ett lugn. Det skiljer sig såklart från person till person men det lugnet är oerhört befriande. Då släpper aggressivitet och man blir mer i balans. Klarar av att hantera svåra situationer bättre. Vissa säger testa nykterhet i 3 mån och se hur det känns. Jag tycker man missar en viktig bit då. Det tar längre tid att nå det där inre lugnet.

Om man efter 6 mån känner att nu vill jag dricka så kanske man kan det? För egen del ser jag ingen anledning. Jag vet att jag är en på och av person. När jag snusade var det tillslut galna volymer ex... Jag typ vet att det kommer stegra sig. Varför äventyra det för 30 min positiv vineffekt? Det är de enda positiva jag personligen hittar med vin. 30 min sedan går det utför. Nej tack säger jag bara.

Skulle någon sagt att du ska föralltid vara nykter min första månad hade jag nog brytit ihop. Känt mig utpekad och missförstådd. Va faan det klarar jag nog typ och sedan en sorg. Därför klarade jag inte säga så då. Däremot när jag känt de positiva effekterna så har jag svängt. Varför ska jag dricka nu när jag känt skillnaden?

Jag tycker inte du ska tolerera den behandling du får. Det enda du kan vara säker på är att det inte blir bättre än vad det är idag. Detta är en progressiv sjukdom. Det går utför...

Om någon annan kan vara med och hjälpa till att konfrontera kanske det är bra? Kan du träffa hans mamma och ni kan diskutera ihop er? Finns det någon annan han kan öppna sig inför?

Profile picture for user Tofu

Det som hände i vår familj var att ingen konfronterade mig. Min make var rädd för mig och förhöll sig till barnen istället. Han tankade energi via dem. Började täcka upp för mina tillkortakommanden. Barnen blev oroliga för vad de såg "sin svaga" pappa. Det splittrade familjen i två delar. Det blev två läger och jag fortsatte att dricka för jag kände mig så ensam och ville skoja till vardagen för mig.

Alla mår dåligt då. Jag ville inte att min man skulle vara rädd för mig. Jag såg inte hur allt påverkade honom. Blev på riktigt chockad när jag fattade digniteten av hans rädsla. Han var tillslut ingenting. Det provocerade mig och blev en ond spiral.

Idag tänker jag att det kanske inte är så ovanligt gällande beroende / medberoende? Därför tror jag det är viktigt att du jobbar på din egen självaktning. Hitta ett sätt att bygga dig. Gå inte med i hans skit. Säg nej och sätt gränser. Ta hand om dig. Se till att få verktyg att hantera dina gränser. Detta handlar inte bara om honom. Även du ska må bra 🤗🤗🤗

Profile picture for user TappadIgen

@Sell Din situation som den ser ut nu är ohållbar. Om man bortser från alkoholmissbruket så beskriver du hur det inte går att diskutera med honom om något då han alltid har rätt och så ska man inte ha det i ett förhållande. Genom åren har jag läst och skrivit en del på relationsforum på nätet. En återkommande fråga är vilka krav man kan ställa på sin partner och från andra sidan, min partner kan ju inte ställa krav på mig för hen måste acceptera mig som jag är, eller hur?

Svaret som egentligen borde vara självklart är ju att man kan ställa vilka krav man vill på sin partner. Vi är ju alla olika människor med olika brister och fel och olika behov. Det vore ju märkligt om det inte fanns några frågor där man inte hade 100% samsyn. Förhoppningsvis har man ju ändå en partner som man har en liknande syn på det mesta och så får man kompromissa om resten. Sen kan man ju ha vissa saker man tycker är för viktiga för en att ge upp eller förändra sig i för att ha ett förhållande, men då är det väl krasst så att det är bäst att man avslutar förhållandet.

Du har all rätt att ställa krav på hans drickande, speciellt med tanke på det sätt det går ut över dig och barn. Tyvärr är det alkoholisten i honom som vägrar att ens se det som något att diskutera och det är ju ett tecken. Tänk dig själv om du gjorde något som du inte upplevde som ett problem men som din man tyckte att du skulle sluta med. Du hade ju satt dig ner med honom för att förstå situationen i alla fall och se vad du kunde göra, även om du kände att det handlade om ett missförstånd från hans sida och att du inte gör något fel. Det är man skyldig sin partner. Man är inte skyldig att förändra sig i slutändan för man kan ju kanske komma överens om t.ex att det är bäst att man separerar istället, men man kan inte bara vifta bort det.

Profile picture for user Tröttiz

@Sell
Vad du försöker och försöker ... 🙄 ❣️
Kom ihåg dig själv i detta elände. Lätt att förlora sig själv då man försöker förstå den andra och att man fokuserar på den. Been there done that. 😔

Man kan tyvärr inte ändra någon annan, man kan dock alltid berätta vad man upplever. Andra gör ändå vad de vill. Allt behöver man som partner inte känna att är okej. Då ska och kan man agera utifrån det, och kanske man inte gillar alla beslut. I ditt fall har du också barn att tänka på.

Då det finns barn med i bilden så är det bra om det finns en plan. Blir det ohållbart hemma, att det finns någon stans att ta vägen.

Gå inte på manipulation. Verkar som att han gör vissa saker för att legitimera sitt drickande samt att känna sig lite bättre för ett tag genom att klanka ner på andra. Kanske en skam som tittar fram nu och då.

Tidigare tänkte jag att vad är normalt drickande? Räknade till exempel de burkar som var kvar i flaket för att veta antal burkar han minst druckit. 🤯 Ganska snabbt kom jag att fokusera på hur det känns inombords, själva mängden blev orelevant. Det är väl alltid onormalt att dricka, det är ju gift man stoppar i sig. 🤔

Kram. 🌺

Profile picture for user Sell

Tofu
Känner igen mig i det du skriver. Vi har två läger i familjen. Jag och tjejerna och sen han. Han väljer att avvika ofta, sätter sig själv. (Vilket helt ärligt är väldigt skönt)
Dock undrar jag hur tankarna går hos tjejerna då han hela tiden hoppar på mig. Ser de mig som svag också?
Jag är också rädd för honom, som du skrev om din man. Han är så obalanserad och kan ena stunden vara lugn för att sen gå i atomer. Jag försöker anpassa mig och göra som han vill, det lite lugnast då. Men han skiftar så och då jag nämner tex " nu gjorde jag såhär för sist blev du arg och sa att jag gjorde fel och skulle göra såhär istället. ." o jag tror eg han inser att det blev fel men säger aldrig det. Vet aldrig om ursäkt Ian hittar något annat sätt skälla på.

Om jag står på mig kommer "hoten" om att gå isär mm. Han säger att det är mitt fel att han mår dåligt. Mitt fel att han dricker mm.

TappadIgen
Förstår vad ditt skriver. Men hur får jag honom att förstå att det är pga alkoholen? När jag nämner temperament mm så lyssnar han inte. Han svarar inte och tar inte diskussion. Jag pratar till en vägg. O går jag på mer så säger han att allt är mitt fel för att jag tagit avstånd typ.
Säger jag något om hur mycket han dricker så säger han " men då kan ni gå någon annan stans" alltså vi behöver inte åka med på sjön mm.

Pratade i vängruppen om alkohol och då en vän till mig sa att vi kunde ha någon vit dag/vecka på sjön så sa han till henne " då kan ni stanna hemma"

Tröttiz
Jag har förlorat mig själv. Jag gör allt som jag vet att han inte reagerar på el iaf hoppas att det ska bli lugnt. Jag är inte mig själv just nu och har inte varit på ett tag. Känns som om jag tassar runt i mitt eget hus. Går gärna och "gömmer" mig i huset för att få lugn och ro.

O ja, han manipulerar med mycket för att få sin vilja igenom.

Jag skrev under 2016-2017 exakt vad han drack i min kalender antal per dag mm. Nu har jag skrivit ner vilka dagar han dricker, orkar inte räkna mm längre blir så ledsen och arg. Kan också se hur mycket han köper på systemet.

O med barnen i bilden blir det värre. Det är helt fel som jag har det. Jag är rädd för separation då barnen kommer vara hos honom 50%. Dels pga drickande men också för humör och kort stubin. Jag litar inte på honom. O jag anser att han inte har full koll på dem i alla lägen.

Om en separation blir resultatet av detta kommer tjejerna bli helt förkrossade. De vill alltid vara med mig inte med honom. Jag är deras trygghet och har skött allt med dem hittills. Jag skulle heller inte klokare av att vara från dem den tiden .

Vi har ju haft det bra tidigare, tror att om han kom ifrån alkoholen så skulle det bli bättre. Men vet inte hur vi kommer dit då han inte går att prata med.

Profile picture for user TappadIgen

@Sell Det jag menade var att det blir väldigt svårt när han inte ens vill diskutera det problem han har. Jag förstår att en separation känns skrämmande, men du har försökt i så lång tid nu och du ser fortfarande ingen ljusning. Någonting måste ju hända snart. Det är klart att det är enkelt för mig att säga. Jag önskar att det fanns en bra lösning på din situation :(

Profile picture for user Tofu

@Sell Mina barn har sett igenom det. Ena har tom sagt till min make du är för feg. Du kan inte gömma dig bakom rädslan. Väx upp. Säg vad du tycker och sätt gränser.

Är maken emot parterapi? Kan det vara en väg frammåt?

Då vi inte kunde prata alls. Det hade gått så långt så såg jag till att båda fick skriva sin story och skicka in till psykologen inför första mötet. Det gjorde att hon kunde hjälpa till att trycka på rätt frågor relativt omgående.

Jag bestämde mig för att vara 100 % ärlig där. Det handlar ju om att vända en ohållbar situation. Då måste man vara modig och säga som det är.

Det går att välja en KBT terapeut med erfarenhet av beroendeproblematik. Det kostar men ibland får det kosta för att fixa till en ohållbar situation❤

Profile picture for user Pan pan

@Sell Hejsan. Känner igen mig i allt du skriver. Har precis på samma vis här hemma. Han drack nästan ingen ting på ca 10 månader och jag märkte att vi hade det mycket bättre och hans humör var så mycket bättre. Men började för en månad sedan att dricka igen och helvetet har börjat igen. Ser inte framemot sommaren över huvud taget. Kram till dej.♥️