När barn är inblandade

Profile picture for user mamma2barn

Hej!
Jag ska försöka göra en 15 årig historia kort. Jag blev blixt förälskad i en nykter alkoholist/ungdomsnarkoman i tidig ålder. Vi har haft många fina bra stunder och hon har hållt sig ifrån droger under alla dessa år. Vi fick 2 fina pojkar som nu är 11 och 13. Under dessa år så har det mer eller mindre alltid funnits alkohol och ett stort behov av att festa på helger. Jag har gnällt en hel del gånger och hotat med att lämna ca 3-5 gånger under årens lopp. Sen barnen kom så har jag velat hålla ihop familjen, gjort allt för att dölja, skydda och sopa problemet under mattan för barnens skull i tron om att det var det bästa jag kunde göra. MEN nu är mina barn stora, dem märker, jag ser avskyn i äldsta barnets blick och hur han håller koll på hur mycket hon dricker. Dem brukar även säga åt henne ”måste du dricka” ”drick inte mer nu” ”du är full mamma” Yngsta kan gapa rätt ordentligt åt henne och ifrågasätter men hon avfärdar alla deras känslor. Dem vet och dem ser på mig. Hon blir inte alltid stupfull men det har hänt många gånger att hon knappt kan gå hem och komma in genom dörren utan att ramla, slänger sig brevid barnen. Hon dricker 1-2 gånger i veckan och har gjort det alla dessa år så det har blivit normaliserat, alla hennes vänner gör det också, på våra familjeträffar så är alla vuxna fulla och jag nykter som tar hand om allas barn. Jag for själv iväg på ett kalas på annan ort och ena sonen ringer mig och säger att mamma är full mitt i natten, förstå den paniken när jag för en gångs skull åker bort och tar mig ett eller två glas vin, inte kan ta mig hem till mina 8 & 10 åriga barn som känner sig otrygga.
Nu har jag bara beskrivit en liten bit men ni kan ju tänka er vilka situationer vi har hamnat i genom åren ni som vet hur det kan vara. Hon sköter jobbet galant, är fantastisk när hon inte är full eller bakis, hon blir inte elak utan bara väldigt full och tål rätt stora mängder alkohol. Kan bli osams med folk på krogen så att hon far rätt illa. En normal hemma kväll framför tvn kan bli 2-3 vinflaskor. En öl till maten är 6 öl och vill inte ens veta hur mycket det är vid fest. Många gånger tvivlar jag på mig själv och undrar om det är jag som överdriver att det är jag som är alldeles för mycket nykterist och gör en stor grej av det hela. Alla andra i vår omgivning verkar ju ha ett sådant liv!? Det ska drickas till tamefan precis allt man gör på helgen, semestrar, resor och aktiviteter.
Jag orkar inte mer! Jag klarar inte av att se sorgen i mina barns ögon när dem ser på mig att jag är besviken, hur dem tittar med avsky på henne och hur dem sen försvarar upp henne för att dem inte vill att vi ska skiljas. Det är inget jag säger men dem förstår. Ibland har det varit lite lugnare= att hon dricker mindre mängder alkohol eller har 1-2 veckors uppehåll och det har hållt mitt hopp uppe. NU har jag tagit steget och ställt ett ultimatum: Att hon måste vara helt nykter en tid för att bevisa att hon inte är beroende av alkohol. Gränsen sattes till 3 månader och om hon inte klarar det så får hon ta en behandling. Om inte så får vi flytta isär och skilja oss. För mig hade ett sånt val varit självklart men hon vägrar! Hon tycker att jag överdriver och varför skulle hon vara utan alkohol nu när det är sommar och för vem? ”Du gör en för stor grej av det här” Så nu sitter jag här, vacklar ibland på grund av sorgen och besvikelsen och känner även ibland om det är jag som tänker fel. MEN när jag ser barnen och tänker på dem så är jag fullt stenhård med att det är så det får bli om hon väljer alkoholen. Det hjälper inte att göra något halvdant med att komma överens om att det ska drickas mer sällan, det har vi redan provat. Sen kommer nästa problem: vad säger jag till barnen? Jag vill inte att dem ska hata eller ogilla sin mamma men vem skulle kunna säga till sina barn att Mamma valde att dricka alkohol istället för att leva som en familj? Hon säger att hon kan tänka sig att dricka mer sällan men att det är viktigt för henne att få festa och träffa sina kompisar. Hur hade ni gjort i en sån här situation?

Profile picture for user uddda

Wow.. Detta inlägg kändes i hjärtat! MEN så himla starkt & modigt av dig att ”våga” berätta & dela. Vad du går igenom & känner skulle jag tro är mycket mer än normalt, att era barn redan ska behöva uppleva & känna detta dem gör är otroligt sorgligt.

MEN att hon inte redan tagit åt sig, ser felet i hennes beteende, eller känner någon ångest eller ens verkar vilja förändra, ger dig nog svaret på om det är ett beroende eller ej? MEN du ska verkligen ta åt dig av att du gör INGET fel med att ställa krav eller ultimatum, inte heller gör du något fel när du gör allt som är rätt för dina barn, deras uppväxt & trygghet. Det är något man önskade fler föräldrar kunde göra.

Jag har ett A beroende sen 20år tillbaka, men jag ser inte mig själv som en A missbrukare utan som A beroende. Jag tror där är en stor skillnad, min far va en missbrukare & skulle aldrig ens erkänna ett beroende eller ens att där va något problem, vilket är otroligt sorgligt. Men gör också att jag kan känna att jag är tacksam att inte behövt växa upp med någon som tänker som han gjorde.

Min farfar däremot, som jag dock aldrig träffat tänkte mer som jag gör idag, då vi erkänner våra beroende & problem & försöker lösa eller förändra dem istället för att förneka. Jag dricker än idag, MEN berusar mig inte längre, det är också mycket pga av två olika mediciner jag börjat på, som ska dels ”minska intaget” när man väl börjat dricka & sen en annan som ska minska suget.

OM hon nu inte vill erkänna sina problem, eller ens ta sitt ansvar så blir det nog svårt för er & du måste vara stark nog att göra vad som är bäst för dig & barnen. Men vad du kanske kan prova är att berätta om att där finns mediciner som kan minska & förändra på ett sätt hon kanske kan gå med på än att hon skulle gå all in & sluta tvärt? För hon pratar & beter sig precis som en alkohol mänska gör, vi kan bli egoistiska, vi kan tro vi har allt under kontroll.

Men om hon iallafall inte vill försöka prova göra en ”förändring” som kommer det bara sluta illa för henne då jag tror hon kommer välja A framför dig & barnen. Något jag verkligen ber för inte ska behöva ske.

Vet inte alls om jag fick fram något vettigt eller något som du kan ta åt dig av, men jag kände att jag va tvungen att svara efter jag läst ditt inlägg.

Jag själv skriver under ”förändra sitt drickande” Men sen läser jag också under denna för anhöriga.

Vet ej om det är många med beroende som gör det, men jag gör nog det för att jag vill veta hur ”anhöriga” tänker & känner. Hur jag kan försöka förstå er sida & försöka vara den bästa jag kan, förändra för att bli ”frisk” TROTS mitt beroende. För är där något jag VET så är det att jag inte vill ha ett missbruk den dagen jag väljer att skaffa familj, jag vill aldrig någonsin att mina barn ska behöva känna eller ens tänka tanken som tyvärr dina barn gör idag.

All stryka till dig, ditt inlägg va otroligt modigt & starkt av dig att dela med dig. Kram 💜💜💜

Profile picture for user Liten tjej

Hej @mamma2barn, jag säger som @udda ditt inlägg kändes rakt in i hjärtat. Jag har själv problem med att dricka för mycket ibland och hatar det så mycket att jag nu funderar på att sluta dricka helt men har inte bestämt mig ännu då det funkar bra när det bara är jag och maken som dricker något tillsammans. Dricka på fester får det vara slut med för det är där jag spårar.

Jag som själv är mamma kan inte förstå att det är så att hon inte förstår sitt problem och vill göra något åt det. Tror du inte det är så att hon innerst inne vet men inte vågar (orkar) ta tag i det? 2-3 flaskor vin en hemmakväll är ju väldigt högt intag enligt mig, måste vara olidligt att sitta bredvid och titta på. Du skriver att hon var nykter alkoholist /narkoman när ni träffades? Svårt med vad du skulle kunna säga till barnen för att skona dem vid en separation men ni kanske kan sitta ner och komma fram till vad ni ska säga eller tror du hon kommer sätta sig på tvären och göra det ännu svårare för dig?

Jag tycker det var jättebra och modigt av dig att skriva här och du kommer säkert få bra tips från fler som är i din situation. Du är fantastisk som tar hand och månar om dina pojkar på allra bästa sätt. Alkohol är en djävul som förstör så mycket för så många. Önskar att den bara togs bort och ej fanns mer...

Varma kramar till dig💙