Och alla har samma erfarenheter, allas respektive beter sig mer el mindre på samma sätt....lögner, sprit gömmer, humör...ångest och förlåtelse tal.
Jag vill inte på något sätt sticka ut hakan, inte döma ( då dömmer jag även mig själv ) men vad håller vi på med??????
Jag e arg mellan varven, o tror det tar ett tag till innan jag e klar med mig själv....har även läst etanoldrifts checklista och förklaring varför man inte lämnar tidigare och den stämmer säkerligen för väldigt många!!!!
Men för oss som läser här, stöttar varann här...varför e vi blinda och inbillar oss att det blir bättre????
Vad e det med oss som gör att vi vänder oss ut och in, tillåter någon trampa på oss när det är 2016...är det för att alkoholism är en sjukdom?
Hörde på radion för en tid sen att om alkohol 'uppfunnits' idag hade det klassats som tung drog, ingen sjukdom....
Men visst, den gör ens anhörig sjuk!!!
Sjuk i huvudet, sjuk i kroppen...men det är oxå en gen i kroppen som gör att vissa lättare blir alkoholist, genen är även ärftlig....
Jag bara undrar, vad är kärlek och vad är ren skär omsorg???
Hade hela världen varit befolkade av medberoende så hade vi möjligen inte haft en massa elände i världen.
Sen jag skrev här första gången, läste andras berättelser, sen tog det inte många månader förrän jag bröt...vill väl kanske säga att det gör ont att läsa att så många stannar så många år...hela sitt liv vissa.
Vad vi vet har vi bara ettliv och det borde vi va rädda om...