Så tacksam att jag hittade hit!

Har suttit och läst en stund och inser att det kunde har varit jag som skrivit mycket av det jag läst.
Långt förhållande, stora barn, man med beroende. Står inför ev separation men orken till detta finns inte. Skäms, är arg, ledsen och besviken hela tiden. Innerst inne finns önskan om att allt ska bli bra men inser att det kanske inte blir så.
Så tacksam över att ha hittat hit iaf.

Profile picture for user Livrädd igen

@annalena11 Välkommen hit!
Ja, vi är många som önskar att vi hade ett annat liv. Jag har nu blivit bearbetad i ungefär 10 månader att jag ska komma hem igen. Och jag försöker stå emot. Ingen bodelning är gjord ännu. Han lovar att han aldrig mer ska bli hotfull och han säger att han dricker mycket mindre. Han säger att 12 starköl torsdag till lördag är "ingenting" Efter väldigt många år tillsammans med honom VET jag att det inte kommer att bli bättre, snarare sämre. Men ändå så tänker jag "tänk om?" Hur ska jag bli av med mitt beroende av honom? Han har på något sätt hjärntvättat mig och gjort att jag inte kan frigöra mig helt från honom. Han vägrar sluta dricka helt för han anser att han har kontroll över det.

Profile picture for user gladpålåtsas

@annalena11
Ja jag har också precis hittat hit och vi verkar dela samma erfarenheter och känslor. Långt förhållande med beroende man och vet att jag vi borde separera men orkar inte ta tag i det. Hoppas att det ska vända men befarar nu, efter att ha läst inlägg här, att det jag är med om nu är antagligen början på det riktiga förfallet.
Vill inte flytta! Vill inte bo själv! Vill inte bryta upp en familj! Men vill heller inte leva det kärlekslösa liv jag har nu. Hur ska jag kunna visa kärlek genom kramar och ord till någon som konsekvent ljuger och talar nedsättande till mig? Omöjligt!

Profile picture for user Livrädd igen

@gladpålåtsas Exakt! Jag ville verkligen inte flytta heller! Jag vill inte vara ensam. Jag har aldrig ens bott ensam. Men förfallet blev så enormt att det inte fanns något annat att göra. Nu säger han att han aldrig mer ska bete sig hotfullt mot mig, det ska bli mindre alkohol och allt ska bli annorlunda. Men jag har hört detta förut. Jag tror att detta är femte gången på säkert 14 år som jag har flytt. Ja, jag säger flytt istället för flyttat. Nu ringer han varje kväll eller tvingar mig att ringa och det slutar varje gång med gap och skrik. Jag har insett att jag har en fruktansvärd traumabindning till honom och det känns som att jag kommer få gå i terapi resten av livet. I morgon går jag på semester, vilket jag inte förstår hur jag ska klara. Jobbet har varit min livlina, min verklighetsflykt. Jag är så rädd för att jag inte orkar stå emot och flyttar tillbaka. Det kommer i så fall bli min död.

Profile picture for user gladpålåtsas

@Livrädd igen
Jag har bott ensam tidigare efter separation. Den första tiden, där du är nu, är hemsk. Men sen blir det bra! Jag vet det. Det tar några månader att hitta sig själv, först gråta, skrika, och framförallt sörja, men sedan är det skönt. Det värsta steget, att flytta, har du redan gjort! Jag önskar att jag var där men vet att om jag flyttar kommer jag aldrig gå tillbaka och det kommer att knäcka honom. Det är det som skrämmer mig. Han är ju ändå mina barns pappa och vi älskar honom.

Profile picture for user Livrädd igen

@gladpålåtsas ❤️❤️ Tack! Jag önskar att jag kan stå ut och inte gå tillbaka. Jag var ung när vi träffades och vet inte hur ett sunt förhållande ska vara. 26 år med honom har gjort mig till en våt fläck. Det känns som att jag använde min sista styrka till att gå därifrån. Jag är konstant trött, medicinerar en alldeles för hög vilopuls och det känns som att livet är slut.

Profile picture for user gladpålåtsas

@Livrädd igen
❤️ Det kanske känns som att livet är slut men så är det inte! Du har gjort ett riktigt tufft och klokt beslut som tar ännu mer på dina krafter. Vila. Ta hand om dig. Tänk att du är din bästa vän och gör det som en bästa vän behöver. Inga mer beslut just nu. Bara vara. ❤️❤️❤️

Profile picture for user MalmMia

Ja, det är tufft att separera och att ta tag i den processen. Den är tuff och då kan det vara bra med lite hjälp, skriv här, tala med en vän/släkting, al-anon eller någon annanstans för att få hjälp.

Profile picture for user annalena11

Hur har det gått för er här i tråden? Själv haft en lugn semester men i helgen var det dags igen. Inte så mycket men tillräckligt. Känner mig inträngd, vill inte träffa någon längre. Rädd för frågor eller att han ska bete sig illa. Jag kvävs!

Profile picture for user Livrädd igen

@annalena11 Jag tillbringade hela min semestervecka instängd ensam i lägenheten. Gick bara ut om det var absolut nödvändigt och pratade inte med någon. Jag inser att det kanske inte är det smartaste att göra så, det har gjort att jag är ännu mer mottaglig för hans påtryckningar om att jag ska komma hem.
Om vi leker med tanken att jag säger upp ställplats och lägenhet och flyttar tillbaka, vad kommer att hända då? Ärligt talat så tror jag att det vore droppen, då kommer jag inte att orka mer. Men det är svårt att leva så här också.

Profile picture for user annalena11

Det är så otroligt många som har problem men det känns som man är ensam och skäms. Jag pratar inte öppet om detta men är fullt medveten om det mesta. Vad jag borde göra, att det kan vara likadant hos grannen och att det är typiskt att jag som anhörig drar mig undan. Känner att jag har alla svar men orkar inte…allt kommer komma upp på ytan. Han kommer spåra ur…återvändsgata!!!

Profile picture for user Tröttiz

@annalena11
Haft en lugn sommar, förra sommaren var rena kaoset. 🤯 😔
Singel till skillnad mot sommaren 2020. Haft svårt släppa taget men, inser att det är det mest förståndiga.
Man kan inte rädda någon annan, men man kan rädda sig själv.

Tänker ofta på min väns ord. :
En sund relation ska bygga ett vi utan att förstöra ett jag. Klok vän, men nog något jag insett länge men tar ett tag komma loss från en relation.

Men så himla frustrerad över vad alkohol kan göra, totalt bryter ner de beroende och dem runtomkring.
Så glorifieras alkohol överallt. 😩
🌹