av Mimzan

Mimzan
lör, 2021-07-17 - 21:49

Jag hittade mitt eget inlägg från 2018 här när jag googlade runt efter råd om hur man hanterar/hjälper ett vuxet barn som dricker för mycket. Det var smärtsamt att se hur jag redan för flera år sedan insåg att min dotter håller på att förstöra sitt liv. Nu har hon fått barn (hon var nykter under graviditeten tack och lov!) och håller därmed på att förstöra även för sitt barn och sin sambo. Jag är rätt säker på att hon dricker som ett sätt att självmedicinera mot ångest och otillräckllighetskänslor och att hon nu även tar olika tabletter/legala droger som förvärrar Hon dricker/tar tabletter i smyg och man märker det genom att hon plötsligt blir väldigt konstig, frånvarande och påverkad. Som ni förstår är det helt ohållbart och fruktansvärt, och hon kan ju inte ta ansvar för sitt barn i sådana lägen.

När jag skriver det här är det som att jag är utanför mig själv, blir som avstängd - smärtan är för stor för att rymmas i mig. Hur oss helst, i morgon planerar jag och hennes bror att åka dit och prata med henne. Hennes sambo orkar inte vara med just nu utan behöver inrikta sig på att ta hand om sig och deras lilla barn, vilket jag stöttar honom i. Jag vill tala om för min dotter hur mycket vi älskar henne och hur oroliga vi är. Att hon behöver hjälp. Jag är rätt säker på att hon antingen kommer förneka och/eller bli hysterisk och kasta ut oss och är rädd att ho ska göra något självdestruktivt. Jag skriver här nu för att höra om någon har erfarenhet av en sådan situation. Finns det något jag INTE ska göra och VAD kan jag göra?

starten på det nya
lör, 2021-07-17 - 22:34

@Mimzan jag har inte erfarenhet av just det.. Men jag har ett alkoholberoende och tänker ge tips utifrån mig själv..

Det viktiga är att tänka på att hon måste vilja själv. Sedan tror jag inte att man löser det på ett samtal. Jag hade rätt många samtal under lång tid innan jag själv insåg att jag håll på att förstöra mitt liv totalt.

Mitt tips gå inte till angrepp och ta det försiktigt, hon vet säkert att problemen finns men är hon inte mottaglig så ja så ett frö och jag vet att detta är svårt men ha tålamod tänk på att hon är extremt sårbar och troligen skäms men kanske inte är där ni är riktigt än…

Vet inte om du blev något klokare alls men ja ta det lugnt, prata om annat smyg in det och gå konfrontera inte direkt.

gros19
sön, 2021-07-18 - 09:52

Låter bra att berätta vad som gör er oroliga och skönt att det finns en pappa som tar hand om barnen. Sedan tycker jag det är viktigt att inte tala om vad som din dotter bör göra, tänka på att logiska argument mestadels inte har någon effekt. Som du själv skriver är det känslor som styr beroendet, känslor man inte kan hantera på ett konstruktivt sätt. Så tänker jag. Tjat, förebråelse eller tårar tror jag blir ett hinder och det bör man undvika. Sedan fick jag lära mig under ett anhörigprogram att man inte ska berätta, konfrontera följderna av ett missbruk. Tror att den beroende är fullt medveten om allt men som jag tidigare sa det är inte logiken som styr ett missbruk. Man kan ju också berätta att man är beredd att hjälpa till när din dotter visar att hon vill ha hjälp. Berätta vad som gör er ledsna. Hoppas du har nytta av något. Det är mycket smärtsamt och ibland även skamfylld att ha ett barn som missbrukar. Har själv en son som under många år haft ett väldigt destruktivt missbruk. Idag drogfri men med svåra psykiska problem som nog varit orsaken till att han levt så destruktivt. Lycka till!

Tröttiz
sön, 2021-07-18 - 16:44

@Mimzan

Jag har inte barn själv, men annan anhörig som har beroende. Måste tära så mycket att ha son/dotter med problem. Jag har dock tagit upp drickande själv med anhöriga och det är jobbigt ...

Ett tips är att man tar upp saken ur sitt perspektiv, hur situationen upplevs.
Att hänvisa till vissa situationer kan man också göra, vad som hände och hur det upplevdes. Kanske även att ta upp följderna om hon fortsätter i samma bana.

Fast man försöker att vara "mjuk" men bestämd kan det ändå tolkas som att man går till angrepp konstaterade jag. Då är det på sin plats att ta upp de saker personen gör bra, och att också hänvisa till dessa.
Kram. 💕

Ragna
sön, 2021-07-18 - 22:49

@Mimzan
Jag känner så med dig. Jag har själv en dotter i 35-årsåldern som håller på att förstöra sitt liv på grund av alkoholen. Eller om det är alkoholen som håller på att förstöra hennes liv, kanske mer adekvat uttryckt. Det är en lurig, djävulsk sjukdom. Gros 19:s synpunkter är som alltid bra. Min dotter har inga barn, men det är så smärtsamt att se hur hennes liv håller på att gå åt pipan. Hon har jobb, lägenhet osv...hur länge? Tyvärr har jag svårt att känna hopp längre, hennes sjukdom har gått så långt. Precis som du skriver, smärtan är för stor för att rymmas i mig. Känns ibland som om jag inte orkar leva längre, men jag har två (vuxna) barn till som behöver mig. Så jag fortsätter försöka hitta ett sätt att leva med detta. Stor kram och hållna tummar till dig!

Mimzan
mån, 2021-07-19 - 17:22

Varmt TACK för era kloka och inkännande kommentarer. Jag och hennes bror har pratat med henne. Som väntat var hon helt emot att prata. Vi försökte verkligen hålla oss till vår oro, det vi ser, situationer som oroar oss och gör oss rädda och ledsna. Är rädd att en del saker ändå blev konfrontativa ur hennes synvinkel, men vi gjorde vårt bästa. Det jag är nöjd med är att vi i familjen runt henne nu öppnat upp och delar våra tankar och vad vi ser, hemligheten håller på att spricka, medberoendet håller på att minska. Vi är fler som delar, som ser, som bryr oss som vill hjälpa, som kan stötta både henne och varandra. Vi har gjort en överenskommelse om att ha daglig kontakt nu under våra respektive semesterresor och ett OK att jag även har kontakt med hennes sambo. Inget smussel, vi bygger upp insynen, kontrollen och stödet öppet. Sen får vi ta det från det ... Jag återkommer säkerligen till forumet, så skönt att kunna dela detta smärtsamma med andra som vet hur det kan vara.