Hur tänker en alkoholist?

Profile picture for user stardustinthesky

Hur tänker en alkoholist?

Min man som jag har flera barn med dricker. Semestern är alltid en svår period. Man kan väl kalla honom periodare. Men perioderna han dricker är nog fler än de han är nykter.

Nu är vi iväg på några veckors semester i skåne. Hans packade resväska är fylld med alkohol, och nåt klädesplagg på toppen. Men han vaktar den noga, som att man inte skulle förstå. Inte en dag är han nykter.

Humörsvängningarna är stora och aggressioner kommer ofta om någon gör fel, även om han är nykter för stunden för han vet att vi ska iväg med bil tex. Även små elaka kommentater dagligen. I aggressionerna kan han även vara fysisk både mot mig och barnen. De är lite rädda för honom då han visar den sidan. Mot barnen kan det vara en liten örfil och mig kan han ta tag i, knuffa eller kasta saker efter. Även om barnen ser på. Även hög elak röst mot barnen då de gjort "fel" vilket gör dem rädda. Men det mesta är mitt fel för jag är torr och tråkig vad gäller tex vårat sexliv. För osugen helt enkelt. Otroligt misstänksam mot mig avlyssnar mig och försöker snoka. Tyvärr finns inget spännande att hitta.

Jag själv har börjat få symptom från min egen kropp det senaste året, symptom som tyder på stress. Känner mig inte stressad men jag förstår ju att situatuonen vi lever i påverkar mig väldigt mycket. Trots att jag känner mig stark, friare än på länge.

Jag har dragit ner rejält på mitt sökande efter gömmor, jag vet ju redan. Ibland letar jag ändå men känner inte att jag måste söka. Bryr mig inte längre att förmå honom att sluta dricka och jag har för länge sen slutat hoppas. Och det är så skönt.

Har mer och mer börjat fundera på hur han tänker och känner. Hur tänker en alkoholist? Hur känner han? När han är elak? Trots att han är nykter? Varför gör de så?

Och en till fråga, hur kan en kropp ändå hålla så pass bra när man dricker så ofta så länge. Detta har ju pågått mer eller mindre under många års tid. Hur kan kroppen orka? Varför blir han inte sjuk?

Ibland önskar man att han skulle bli sjuk så fler fick veta hur det står till. Ser inte hans närmsta familj, eller vill de inte se? Mamman och pappan?

Själv har jag öppnat upp mig för några nära vänner och närmsta familjen, vilket har hjälpt mig enormt.

Profile picture for user gros19

Mycket frågor vad det gäller mannen, men jag tycker det är viktigare vad barnen tänker och känner. Tror du har mer nytta av att fråga dig varför du lever med en man som knuffar dig, är elak, kastar saker på dig och slår barnen, som är rädda för honom. Du har för länge sedan slutat hoppas på att han ska bli nykter säger du och tycker samtidigt att det är skönt???

Finns det inga tankar på att separera från mannen speciellt med tanke på att du inte känner mågot hopp att han ska bli nykter? Mitt råd är sök hjälp för egen del. Det här är enligt mig inte ett sunt sätt att tänka och du säger ju även att du fått kroppsliga symptom som beror på stress. Kurator på vårdcentralen kanske alanon, något anhörigprogram som kommunen brukar erbjuda kanske är ett alternativ. Är du rädd för mannen finns det ju t.ex. kvinnojouren att rådgöra med. Det viktiga är att barnen har det bra och dom ska varken utsättas för att bli tilltalade med en hög elak röst eller som du beskriver en "liten örfil" och inte heller se på när han behandlar dig illa.

Profile picture for user miss lyckad

Det låter som en mycket jobbig situation du har..Men du kan förändra..Bra att du har börjat öppna upp för samtal med vännerna..Det gör att du kan ta fler steg i rätt riktning. Din man gör stora skador på barnen..Både fysiskt men framförallt psykiskt. Jag känner till liknande situationer, och familjeförhållanden som ert. Där har barnen beskyllt mamman som låtit det fortgå, och inte separerat. Det kan komma senare när barnen blivit äldre..Du låter förnuftig och stark. Ta kontakt med någon, som kan hjälpa dig vidare. Kommunen har ju många olika personer som kan hjälpa till. Familjeteam, osv. Ta hjälp snarast, innan barnen far mer illa. Ofta kan det vara svårt när man är mitt i situationen. Du kan välja ett fritt och bra liv, barnen kan inte välja alls. Styrkekram. 🍃

Profile picture for user stardustinthesky

Ja men ska de bo halva sin tid med någon som de inte riktigt litar på då jag i så fall väljer att lämna? Tänker på mamman i hässleholm som valde att ta sina barn med sig framför tåget. För ingen lyssnade på henne. Det är ju absolut ingen självklarhet att man får barnen på heltid. Nu har jag inga såna tankar men det visar ju verkligen hur stark rätten till båda föräldrarna är.

Profile picture for user Amanda

Hej stardustinthesky och varmt välkommen hit!

Vilken tuff situation du befinner dig i. Utöver att din man dricker stora mängder alkohol utsätts du för elaka kommentarer och fysiskt våld riktat mot både dig och barnen. Vad bra att du vill skriva om det du är med om, och vad bra att du har berättat om hur du har det för dina närmaste. Att söka stöd hos andra är ofta ett bra sätt att hantera de tankar och känslor som dyker upp, samtidigt som en får andras perspektiv på det en är med om.

Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå. Många tycker det är hjälpsamt att prata med en professionell kontakt för att få stöd och hjälp. Som någon skrivit här ovan ansvarar Socialtjänsten för att du och barnen ska kunna känna er trygga. En annan instans som har stor kunskap och erfarenhet av just våld är Kvinnofridslinjen, där det är möjligt att vara anonym: http://kvinnofridslinjen.se/. Har du varit i kontakt med dem vid något tillfälle?

Det kan också finnas fördelar med att berätta om fysiskt våld som en själv eller barnen utsätts för inom sjukvården eller för Socialtjänsten. På så sätt dokumenteras eventuella skador, vilket kan vara till hjälp t.ex. när Socialtjänsten beslutar om insatser.

Jag vill verkligen betona att inget av det du utsätts för är ditt fel. Varken du eller barnen ska behöva känna rädsla i er egen hemmiljö. Här på forumet finns många som delar dina erfarenheter, du är inte ensam!

Ta hand om dig och fortsätt gärna skriva här.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet