10 år av medberoende

Profile picture for user mus-lusen

Jag har aldrig förstått hur medberoende jag är , hur mycket jag har fått stå ut med under alla dessa år .
Jag träffade min nuvarande särbo för 10 år sedan , han va alkoholmissbrukare redan då. Men inget jag tänkte på eller visste om .
Det blev en hel del drickande både på helger och vardagar och tyvärr va jag inte sen med att haka på till en början .
Vi träffades när han hade fått en dom för grov rattfylla och blev av med körkortet ( ja jag vet jag skulle varit uppmärksam på det direkt )
Vi flyttade ihop rätt så tidigt och efter det gick allt bara utför . Det va mycket fylla och bråk oss i mellan och det drabbade även då min unga dotter .
Efter mycket om och men så flyttade vi isär och han blev satt på gatan av socialen som inte ville ha honom i samma lägenhet som min dotter .
Det är nått jag är lycklig för idag .
Men trots detta så fortsatte jag att vara tillsammans med honom. Det har varit en berg och dalbana i mitt liv , då han dricker och skickar sms som är så otrevliga och hemska som man inte kan tänka sig . Som sen är glömda dagen efter ... Eller inte vill kännas vid . Han har inga problem med alkoholen och kan styra det sägs det , men ändå är det alltid flaskan han faller offer för när han letar en anledning att dricka .
Jag har både varit gravid medans jag hjälpt honom komma in på avgiftning och sen samma dag han skulle ner till Soc och diskutera sitt missbruk fick jag missfall , men satt snällt med på mötet för att få honom att känna sig stark medans jag bröts ner mer och mer inifrån.
Jag har alltid satt honom och hans mående i första rum inte mitt eget .
För ett år sedan när han druckit och tagit tabletter och gått upp och slagit sönder sin grannes balkong och hamnat i häktet för en misshandel , skickat mig otaliga sms om hur jävla dum i huvudet jag är , fuck you och dra åt helvete ungefär .
Så började jag sakta men säkert få nog och mitt hjärta fanns inte där som det alltid gjort . Jag gick totalt in i väggen på min 45 års dag , för då låg han återigen inlagd för avgiftning.
Jag har som idag försökte prata med honom om hans drickande , att dricker man 12 dagar i rad , tappar plånbok och mobil , inte hör av sig och skiter i allt . Använder sina sista pengar för han måste köpa alkohol .
Letar pant om han inte har pengar till alkohol . Ta sig en återställare på morgon varje eviga gång han dricker .
Han har inga problem säger han , och vill han köpa en flaska vin och dricka det så är det precis som vilken annan människa som helst. Han är ju vuxen och jag är bara en diktator som har förstört vårt förhållande då jag inte kan ge av mig själv och låta honom känna sig behövd . Att jag har förändrats till det sämre och inte kommer bort och umgås med honom på samma sätt längre . Jag dock säga att än idag har vi det så här .
Jag har pendlat mellan att reagera med ilska på hans missbruk , och även med att vara snäll . Men det är som om han lever i en annan verklighet , han behöver ju inte dricka .
Ja det är sant att han kan vara nykter en vecka eller 2 , som max 6 veckor under vårt 10 åriga förhållande.
Och när det dricks så är det inte ett par glas vin eller 4 .
Utan helst en bag in box och det helt själv och sen fortsätter det i dagar tills hans kropp är så slut och ångesten kommer tillbaka igen ... Då ska det istället skäras ner med folköl under en vecka , för folköl är ju ändå inte att dricka.
Och mitt i allt detta sitter jag och försöker styra upp precis allting , jag älskar honom och vi har nått speciellt tillsammans och vill bara att han ska förstå sitt problem och inte leva i självförnekelse , ta hjälp och må bra !
Den där sjukdom men äter upp mig inifrån .
Nu har det snart gått 1 år sen jag gick in i väggen och jag stod vid ett vägskäl , jag står fortfarande kvar där och ingenting har förändrats.
Jag är rädd att jag kommer att mista honom till den där jävla alkoholen , att den vinner över vårt förhållande.
Men jag säger som jag sagt alla andra gånger , jag ska försöka vara stark och lämna nu och visa att mitt liv betyder och har en mening .
För det känns som nu eller aldrig !
Och älskar han mig och vill ha ett liv och en framtid med mig , få mig att må bra i vårt förhållande då måste han först inse sitt problem !
Och inte varje gång jag dra upp det , försöker leta fel hos mig för att avleda uppmärksamheten från honom .

Profile picture for user Morgonsol

Starkt inlägg ❤
Du gar verkligen gjort allt o ändå sker ingen förändring från hans sida. Det är så förbannat svårt att inse att denna hjärnsjukdom som kidnappar den beroendes hjärna inte har ett dugg med oss partner/ barn / övriga anhöriga att göra. Det går inte resonera med en som är inne i sitt beroende. Förnekelsen är sjukdomens starkaste vapen. Han måste braka ihop fullständigt känslomässigt för o få ett uppvaknande alternativ så får han det på annat vis. Men det ligger tyvärr utanför vår kontroll även om vi tror att rätt samtal vid rätt tidpunkt ska få hen att vakna osv. Ja har beroende sjukdomen själv o lever nu i tillfrisknande. Alkohol/mat/spel osv är samma bero endesjukdom men med olika utlopp. Att du ska va papperskorg åt hans ångest o dåliga mående hjälper ingen. Du har gått in i väggen. En rejäl varningsklocka. Din kropp visar dig men du förnekar allvaret. Precis så som en beroende agerar. Att du börjar känna efter o lyssna på dina behov är det bästa du kan göra. Agera inte som den beroende gör o kör på ändå. Kärlek räcker inte mot denna sjukdom 😪 Ja trodde med det men det är så stort o svårt att nå en botten i denna sjukdom att ja Lovar dig. Det ligger utanför allas kontroll. Din, den beroendes o övriga anhörigas. Varma hälsningar
Morgonsol

Profile picture for user mus-lusen

@Hallonpaj Tack så mycket för ditt svar . Jag har tagit mig så långt att jag har kontaktat medberoendestöd i min kommun och haft ett samtal där med en jätte bra människa . Så jag ser fram emot samtalen och att vara i början på att stärka mig själv . 🙏💖

Profile picture for user mus-lusen

@Morgonsol Tack så mycket Morgonsol 🤗 Jag har en lång resa framför mig vad jag förstår . Men jag har tagit tag i mitt liv och tagit kontakt med kommunens medberoendestöd och gått på mitt första samtal där . Jag har fått lite mer självinsikt om varför just jag hamnade i denna situationen och hur jag ska göra för att börja bli stark och inte finns mig i allt längre .
Personen i fråga , alltså den beroende har fått ett ultimatum och bära eller brista men jag ska stå fast vid detta . Han dricker fortfarande men han försöker att kontrollera sitt agerande mot mig och ännu har det inte dykt upp några sms av det nedlåtande hållet . Däremot så märker jag ändå direkt när han dricker , då det då ska tas upp saker som är helt enkelt meningslösa. Men jag säger ifrån och då slutar det och han hör inte av sig fören dagen efter .
Jag hoppas att min vilja och med hjälp av stöd ska kunna stå stolt och rakryggad i det här. Även om jag just nu inte riktigt vet hur allt ska gå .
10 år i ett förhållande är lång tid.
Men kan rekommendera till alla som sitter i samma situation som mig att läsa jävulsdansen .
Jag har försökt att berika mig själv så mycket i ämnet för att ha kunskap om vad det faktiskt handlar om och att jag kan inte påverka , styra eller avgöra vårt förhållande.
Jag måste släppa på kontrollen som jag inte ens förstod att jag hade . För annars mår jag bara sämre och sämre .
Jag är författaren över mitt eget liv , han över sitt .
Kram 💖