Min sambo är alkoholist

Profile picture for user flundran

Varit tillsammans med min sambo i snart 8 år!
Alkoholen har alltid funnits där, han har fått behandling och haft vita dagar! Men faller alltid tillbaka!
Problemet ligger inte i att han dricker ibland bara fredagar, men på semestern allt mer.

Utan Problemet ligger i att han blir aggressiv och elak! Han kan sitta i flera timmar och bara mata ut elaka saker.
Om min familj, om mitt barn ( vi har gemensamt och jag har en sedan tidigare) om hans jobb, om pengar ( att jag bara är tillsammans med honom för pengar. )
Att jag är en hora, slampa, parasit, äcklig kossa, hemsk häxa.
Ja alltså sådant man inte ska få höra!

Det är (oftast/alltid) mitt fel att han dricker enligt honom , det är jag som är tjurig och gör att jag får ångest. Mitt barn gör honom irriterad för att hen inte följer det han säger. Listan kan bli lång!

Ikväll/idag blev det ett stort bråk, där det slutar illa.. Inga slagsmål ( varit tidigare) utan en jävla massa elaka ord. Jag är helt tomt efter att jag fått höra!( nu ligger han och sover men inte jag!)
Han tycker bara jag kräver pengar, handlar onödiga saker och han får aldrig köpa något.
Han vill spara flera tusen varje månad, men jag anser att vi inte kan det för det blir skrapet varje vecka innan barnbidrag! Anser att vi kan spara, men inte 6 tusen som han tycker.
Köper jag grejer till barnen så som vinterjackor osv kläder och allt tycker han det är bra.
Ska jag köpa det till mitt andra barn blir han sur och tycker jag bara lägger pengar på det barnet. Men i själva verket är det inte så..

Han tjänar ca 13 tusen mer än mig varje månad. Vi ha delad ekonomi. Men nu vill han ha separat ekonomi? Då kommer jag ha ca 5 tusen kvar och han typ 16 000 kr kvar.. inte rättvist.
Han säger så varje gång han blir arg.

Han tycker bara det är jag som bestämmer vad vi ska göra om helgerna men bestämmer inte jag blir det inget gjort.

Enligt han gör jag aldrig något med barnen, men de sista året är det jag som planerat allt 9/10 gånger.
Det är bara jag som se till att dom leker med kompisar, åker på kalas osv

Jag har varit medlem här tidigare..

Svamligt innehåll men ah...
Familjesamankomster med min familj får jag alltid åka på själv, han börja aldrig bråka på fm för att slippa och kunna sitta och tycka synd om sig själv att jag åker utan att tänka på vad han vill. Få dricker han och ör ofta full när vi kommer hem..
Då får jag höra att jag är en äcklig häxa som aldrig tänker på hur han mår, att jag sviker honom när jag åker iväg när han har så grov ångest att han gråter. Men så fort vi åkt åker han till bolaget och är sedan as förbannad hela dagen. Så när man kommer hem är allt kört och man få ännu en gång bråka..
Jag är inte världens bästa heller. När jag får nog får jag nog och då står jag och skriker mig hes, oftast kasta jag saker runt om mig som går sönder. Kan säga saker som att han är en jävla alkoholist osv..
Men när det kommit så långt är det jag som ska lugna ner mig inte han? Utan då kasta han det i ansiktet på mig i stället.. och det hela slutat med att jag ber om ursäkt och inte han...
Han ber aldrig om ursäkt..

Nu försökte jag krama om han innan vi skulle sova men då skulle jag inte komma och äckla mig för han hatat mig och vill inte alls leva med ett lider som mig...

Vi har ingen kärleksfull relation, inga pussar kramar eller sex relation och jag vet att skulle vi ha der skulle vi båda mår lite bättre. Men det är enklare sagt än gjort. Ingen vill väl röra någon som precis kallat en hora och verkligen visat hur mycket han hatat mig.

Visst är det konstigt att man älskar en sådan person?

Profile picture for user Tofu

@flundran Relationer är svårt. Många slutar i skilsmässa. Det är så lätt att råda andra men att titta på sin egen och reda ut vad som är tokigt är inte så lätt.

Kommunikation är väl ändå centralt? Att hitta ett sätt så båda kan komma tilltals och man kan hjälpa varandra reda ut tankar / känslor. Att faktiskt vara nyfiken på sin partner.

Att förhållanden når komplicerade faser drabbar nog alla. Så lätt i barnaåren att glömma varandra och man nästan börjar leva parallella liv. Man slutar kommunicera.

Har allt låst sig så är ett tips. Ta dig tillbaka i tankemönstret till hur det var när ni träffades. Börja bete dig som då och gör det en längre tid. Börja intressera dig för din partner och ställ frågor. På något sätt måste destruktiva kommunikationsmönster brytas. Ersättas med ett mjukare samtalsmönster.

Någon måste börja... En terapeut kan hjälpa er reda ut varför just kommunikation går åt pipan. Hitta nya vägar.

Jag fattar att du älskar din partner. Jag fattar att du blir led på vad han gör. Det går att hitta tillbaka. Först tror jag man måste vara beredd att släppa hörnflaggan, förstå era olika personligheter, bli medveten om egna och sin partners försvarsmekanismer och vara beredd på att jobba på sig själv.

Det är en utvecklande resa. Spännande och befriande när man lär sig mer och hittar bättre vägar. En berg och dalbana på många sätt men värt att göra för sin egen skull.

Jag tror dock att din partner bör vara nykter under en sådan process. Hjärnan "hittar på" och överdriver en hel del om man dricker mycket under lång tid. Då blir det svårt att reda ut vad som är vad. Aggression kan vara svårt för en som trillat dit att hantera. Det är en av etanolen sidoeffekter när den sätter hjärnan i spinn. Utan alkohol lugnar sig allt mycket mer.

Profile picture for user flundran

@Tofu
Jag vet, han är go när han varit nykter ett tag! Ibland tror jag att hans arga sida kommer för att kroppen skriker efter alkohol och därmed har en anledning att dricka. Oxh då kan man skylla på något istället för att inse problemet.

Min sambo är väl medveten om sitt problem men väljer ändå att inte ta tag i det.
Han gick på 12 månaders behandling på nämndemansgården. För ca 2 år sedan. Men det gjorde ingen nytta alls.

Jag försöker prata med han varje dag, men han är liksom inte kommunikativ utan väljer gärna och bara bara tyst. Vill jag berätta något så bara hma han när jag fråga om han lyssna!

Försöker få barnvakt ibland, för att åka iväg bara han och jag. Men då så heter det att din familj passa fan inte mina barn! Alltid problem:(

Känns som att det bara är jag som jobbar i denna familj, han kan liksom fortsätta utan problem och går det åt pipan för mig får jag höra det.. men går det åt pipan för honom så är det helt okey..

T.ex andra får absolut inte ljuga
Men att han ljuger pga alkoholen är helt okey, för han ljuger ju inte
Han beter sig som ett barn...

Profile picture for user flundran

Sedan tror jag att han blir arg på alla andra för att det är enklare än att blir arg på sig själv. Det är enklare lägga problemet hos oss andra

T.ex fick jag skit igår över att jag åkte iväg när han var ledsen.
Men hur många gånger har han inte åkt iväg när jag varit ledsen och det varit helt okey?

Profile picture for user flundran

Nu ligger han och sura i sängen och ska liksom inte stiga upp.
Vet att han kommer sura ocj vara icke kommunikativ med mig idag! Få leva i ovisshet och det är jag som tillslut kommer få gå och be om förlåtelse att jag ballade ur igår.. inte han efter allt han sa. För det ska ju glömmas bort. Och att jag kallade han jävla alkoholist kommer jag få höra i flera veckor.. för hur kan jag vara så jävla känslokall att jag kalla honom det?
Jag är absolut inte stöttade enligt honom själv.. men att jag vänder ut och in på mig själv för att göra honom nöjd är inte att vara stöttande tydligen... ( en till anledning till att dricka....)
Men idag blir det inget drickande för bolaget är stängt!!!

Jag är uppe med barnen sedan länge. Få försöka vara glad för barnens skull iaf.

Profile picture for user Tofu

@flundran hm, låter inte kul alls. Låst läge... Har ni testat parterapi? Ibland är det svårt att se mönster och fatta varför saker låser sig. Några sessioner kanske kan hjälpa?

Jag känner en person som gick på Nämndemannagården. Hans beroende var gravt. Han var där en månad och gav ingenting. Han tyckte det var bra men gav ingen längre effekt. På min fråga varför svarade han de hade ingen tid att förstå mig. Att verkligen lyssna på mig så jag tog inte åt mig deras budskap.

Det är ju det som är så svårt. Att nå igenom. I min väns fall var det nog kanske inte framförallt skammen utan snarare att han kände sig ditsatt och att andra styrde över hans huvud. Att ingen lyssnade in hans version och jobbade på lösningar utefter den. Det är ju även en konst att nå igenom någon med starkt skyddskal.

Har du testat att sätta skarpa gränser? Tala om vad du accepterar och sedan hålla dig till det? Jag tror på gränser men gränser som är satta med empati. Det är skitsvårt att sluta dricka. Så många mekanismer som gör det så svårt. Hjärnan blir helt kapad. 🤗

Profile picture for user Li-Lo

Hej Flundran
Välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet. Vilken svår situation du befinner dig i. Klokt av dig att du skriver och söker stöd och information, kanske för att få klarhet i vad som är möjligt och rimligt för dig att göra nu.

Utifrån det du skriver gissar jag att du har mycket erfarenhet och även kunskap om vad som inte gör skillnad för din partners motivation och vad som kanske är hjälpsamt. Att stå bredvid någon som till synes gör val som är destruktiva är oerhört påfrestande. Speciellt då valen påverkar omgivningen. Påverkar dig. Påverkar barnen. Det som sägs under berusning påverkar naturligtvis den nyktra tiden! Precis som du själv är inne på är det inte hjälpsamt att kommunicera då han är påverkad.

Det oroar verkligen att du är utsatt för våld, psykiskt och även fysiskt. Det kan även vara svårt att identifiera sig som brottsoffer. Självklart påverkar dig. Att vara utsatt för psykiskt och/eller fysiskt våld är traumatiskt och du kan behöva stöd i att hantera det. Ett steg kan vara att tala med en vän eller anhörig som du litar på. Ett annat steg kan vara att exempelvis ta kontakt Kvinnofridslinjen som har kunskap om detta. http://kvinnofridslinjen.se/ .” tel 020 505050, du kan vara anonym.

Något annat jag gissar att du funderar på är vad du vill och behöver göra för att själv må bra och kunna vara en trygg förälder i detta läge. Något vi uppmuntrar anhöriga att göra och fokusera på är att sätta de egna behoven främst. Redan nu beskriver du att du börjat göra saker som du mår bra av, som att vara med din familj. Bra.

Kanske har du redan en uppriktig och tydlig dialog med barnen? Att var mycket tydlig och att våga lyfta alkohol som samtalsämne är avgörande för att minimera risken för att barnen ska ta på sig ansvar eller känna skuld. Tysta barn kan vara oroliga barn. Även om barn säger att det är okej så blir det viktigt att säga saker som ”Du säger att det är okej och du förstår att detta inte är ditt fel samtidigt tror jag att du ibland undrar varför det är som det är och du undrar varför jag gör som jag gör. Vi vuxna arbetar med detta och mitt jobb är att skydda dig/er…” osv. Att återkommande initiera samtal med barnen och visa att du gör saker för att förändra situationen gör dem mer trygga.

Du skriver att ni samtalar nu och du skriver att han mår skit. Oavsett vad han väljer att göra åt sitt mående vad tror du att du kan göra för att må bättre? Har du möjlighet att göra något med barnen idag?

Jag hopppas att du får många svar och andras trådar kan hjälpa dig att reda i dina tankar och känslor för att kunna ta steg mot en bättre situation.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet