När ska man gå?

Profile picture for user Ljus framtid

Hej hej, För 4 år sedan flyttade vi utomlands för att få en fantastisk tillvaro i ett varmare land som nyblivna pensionärer. Och ja allt runt omkring är (var) fantastiskt. Men det blev ett tag "lördag-hela-veckan". Min man och jag drack alkohol nästan varje dag men för min del måttligt dvs jag hade koll för det mesta och hade inte problem med att inte ta ett glas vin varje dag. Min man däremot drack mycket varje dag och ägnade sig mycket åt att "titta på unga tjejer" på nätet. Och när jag upptäckte det gick han med på att gå i terapi. Men.
Åren gick och pandemin kom och sedan ett år, tror jag, så dricker han från tidig morgon och stiger till och med upp mitt i natten och dricker. Han gömmer flaskor överallt och jag har slutat att kolla honom. Han skriker åt mig och kallar mig allt man kan inte ens kan tänka sig.
Men det värsta är att han börjar bete sig mot mig och nu även mot våra barnbarn, vi har fem, när inte deras föräldrar är med. Han slänger deras saker om de står fel, tar bort deras tandborstglas, slänger deras saker runt i huset om de är på fel plats. Det är helt helt fruktansvärt. I kväll var jag med ett av de yngsta barnbarnen på dans och det yngsta var ensam hemma med henne. Han skulle ha lagat till maten som jag förberett, eftersom deras föräldrar skulle komma och hämta barnbarnen men först skulle vi äta tillsammans, men inget var gjort. Han var jättefull. Barnbarnet spelade iPad och jag frågade om hon hade haft det bra och hon sa ja. Men jag är så rädd för att han ska ha sagt något åt henne. Och jag vet inte vad jag eller hur jag ska kunna fråga henne. Vad ska jag göra?
När vi alla var samlade och jag lyckades "rädda upp" så skärpte maken upp sig och var "trevlig" trots att alla nog märkte att han var ganska berusad. Efter middagen väntade han till dess att alla lagt sig innan han själv gick och la sig. Han var då så full att han knappt kunde gå och kröp uppför trappan till sovrummet.
Jag har pratat med yngste sonen och hans flickvän om detta tidigare i sommar men jag vet inte nu vad jag ska göra, ska jag belasta dom igen. Jag vet inte om jag med säkerhet kan ta ansvar för att ha barnbarnen hos oss längre pga hans utbrott. Och jag vet inte vad jag ska göra överhuvudtaget.
Jag har bett honom att han ska söka hjälp men han säger att det är mitt fel att han dricker (en klassiker). Säkert helt fel att göra så men vad ska jag göra?
Mitt eget drickande är mycket måttligt sedan några år tillbaka, det är inte trevligt längre och jag behöver ha koll på allt runtomkring. Har ingen som jag kan anförtro mig åt då alla (de flesta) tycker att min man är fantastisk, charmig och snygg. Men ingen har sett den där andra sidan av honom.
Behöver råd och pepp. Är trött på att tassa på tå.

Profile picture for user Kennie

Hej! När jag läser ditt inlägg känner jag att det är så orättvist att du ska behöva stå ut med en person som inte ta ansvar för sig själv. Det vore en annan sak om han försökte bli kvitt sitt beroende och bad om ursäkt för sitt beteende, men som han verkar bete sig nu förnekar han beroendet. Och ska du behöva ge upp att träffa dina barnbarn för att istället vara barnvakt åt din man som är otrevlig och elak mot dig? Vad ger han dig för positivt? Vad håller dig kvar hos honom? I mina ögon är det dags för ett ultimatum, såhär ska du inte behöva ha det!

Profile picture for user Ljus framtid

@Kennie Tack. Tack. Jag är så sjukt ensam i detta och vare sig ut eller in. Han dricker ju dygnet runt och är ju därför aldrig riktigt nykter utan skriker bara "Håll käften. Jävla kärring. Polisjävel. Det är ditt fel din jävel." Det här är dom snällare uttrycken.
Och nej han ber inte om ursäkt. När han förstörde sitt älsknings-barnbarns samling i går, då undrade jag verkligen och blev riktigt rädd. Jag frågade försiktig i morse men han sa att "Nu har jag gett upp allt" Tidigare på morgonen sa jag att han måste söka hjälp och under denna vecka. Jag sa även att jag inte tänker tjata (eftersom han blir galen då) utan att han får själv ta ansvar. Om inte så får han flytta / alternativt jag.
Å andra sidan så vet jag att det är "heaven" för honom, då dricker han och porrsurfar hela dagarna. Jag låg t ex för döden i mars i år då min blindtarm var perforerad och jag låg på sjukhus i 10 dagar. Han kunde inte ens hålla sig när han satt och väntade på mig i bilen...
Varför är jag kvar? Ekonomi. Han har pengarna jag har inget. Jag är beroende av honom. I grunden har vi en stark kärlek. Han är (var) ju underbar som nykter.
Frågan är: När ska jag och ska jag prata med våra barn (de är vuxna) och berätta? Jag vill ju inte förstöra deras bild av sin pappa. Eller lurar jag mig själv igen?

Profile picture for user Kennie

Hej,
Jag tycker du ska berätta för barnen och ta hjälp av dem att konfrontera honom. De är vuxna och behöver inte skyddas som jag ser det. Jag vet inte vilken vård som kan hjälpa, men om han har pengar finns privata alternativ. Det låter akut som han dricker, vänta inte, ring barnen, berätta, du ska inte vara ensam i detta. Jag skulle inte vilja att min mamma led som du gör utan att få möjlighet att hjälpa. Styrka till dig!

Profile picture for user EsterHanna

Vill bara poppa in och sända en kram till dig. Du är inte ensam och nu har du tagit första steget , att berätta för andra dvs oss. Vi sitter alla "i samma båt", detta slår skoningslöst mot alla samhällsklasser. Samla dina barn, berätta-de vet säkert redan men kanske inte vidden av det. De vill säkert ha en "frisk" farmor/mormor i sina barnbarns liv och inte någon som skyddar en person som är oberäknelig och ev onykter. Det behövs kanske bara en konfrontation från er alla och behandling, pröva!! Du fixar det-man ska bara över tröskeln! Stor kram!!!