Vet ej vad som är acceptabelt

Min man och jag har varit tillsammans i 10 år. Vi har tre barn tillsammans. Drickandet har alltid funnits där men i början av vår relation har jag inte reagerat över det då han druckit några gånger i veckan bara. Jag har vid flertalet tillfällen uttryckt oro över hans alkoholvanor men han säger alltid att han har allt under kontroll. Han hänvisar ofta till att det är gott med alkoholhaltiga drycker samt att drickandet är ett sätt för honom att slappna av. Nu dricker han som oftast dagligen (mellanöl), alltid 1-2 burkar per kväll. På helgerna blir det oftast mer. När jag är borta dricker han också mer så jag har väl blivit lite som en polis här hemma. Han ser alltid till att det finns öl hemma. Han kan bli lite påträngande, trött, extra argumenterande och extra busig med barnen när han druckit lite mer. Han blir inte elak eller arg. Jag känner ändå någon stans att detta är för mycket för min del vilket nu gjort att jag tvekar över huruvida jag fortfarande älskar honom. Samtidigt så kan jag även fundera om jag överreagerar kring hans alkoholvanor. Han har gått från att dricka 5-7 mellanöl två ggr i veckan till att nu dricka 1-3 mellanöl i veckan och för min del så känns båda alternativen dåliga. Jag vet inte hur jag ska tänka eller resonera kring detta. Jag vill att han ska vara en ansvarsfull vuxen och en engagerad familjefar som kan ha flera vita dagar i veckan. Jag ber inte om någon helnykterist utan jag vill gärna kunna dela ett vinglas tillsammans med honom men som det ser ut just nu så har jag inte så stor lust att köpa hem alkohol eftersom jag tycker att han redan dricker mycket. Hur ska jag tänka kring allt det här och hur ska jag ta mig än detta, jag älskar ju honom fortfarande långt därinne i hjärtat :(

Profile picture for user Li-Lo

Hej mrs109

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet. Fint att ha dig här. Det kan ta lite tid innan en tråd får fart så medan denna får fästa hoppas jag att du kan finna stöd i någon av de andra trådarna. Det låter som att du uppmärksammat ett skifte i din relation och du kan se att det är kopplat till din partners alkoholvanor. Klokt av dig att ta det på allvar och våga fundera på vad som är ok för dig. Den tanken är ibland svår att tänka och än tuffare att börja tala om. Nu gör du det, strongt.

Kanske har du redan märkt att du är långt ifrån ensam och jag hoppas att du får fler gensvar.

Igen, varmt välkommen.
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user EsterHanna

@mrs109 "Om någon reagerar på dina alkoholvanor så finns det ett problem" sa en numera nykter alkoholist till mig. Du tvivlar och vet inte om du känner rätt. Du känner rätt. Om det inte hade varit något som inte är ok för dig så hade du aldrig frågat oss om du känner rätt. Och du hade aldrig sökt upp denna sidan. Så lita på din magkänsla och agera utefter den. Här inne finns det många som sitter i just din sits. Att skriva är också att se saker tydligare och klarare!
Hoppas du söker hjälp och stöd, här inne eller utanför. Det är svårt en viktigt, dels för din egen skull men också för barnen. Stor kram sänder jag dig!

Profile picture for user EvaViola

Hej, jag tvivlar också! Min man dricker också för mycket fast bara på helgerna. Både fredag lördag och alltid mera när jag inte är med. Vi har haft det här problemet i 15 år och alltid tyckt olika om det, och blir alltid osams om det. Vi umgås bara med folk som vill dricka, har slutat med att jag inte gärna bjuder hem folk på middag.
Det är tufft när man tvivlar på sin egen åsikt, tänker att det inte är så farligt. Tänker att det är mig det är fel på som överreagerar! Skönt att höra att det är ok att lita på sin magkänsla! Han har försökt att dra ner på mängden, det går bra ibland men jag har fortfarande ont i magen inför varje helg. Jag skulle önska att han gjorde ett uppehåll en längre tid, eftersom han har svårt att hejda sig när han väl börjat dricka, men han vägrar.
Jag är livrädd att konfrontera honom om det, är så rädd att om han var tvungen att välja mellan mig och alkoholen att han väljer alkoholen! Skönt men tragiskt att vi är flera i samma båt här, men man känner sig inte lika ensam!Kram!