Så bestämde jag mig

Efter många turer så har jag nu sagt för första gången, tar du inte hjälp så är vår relation över.
Tar du hjälp så finns jag och stöttar.
Det har nu utmynnat i att nu vill han flytta.
Vår relation är över, han letar lägenhet.

Hur ser ni på detta?

Profile picture for user Ullabulla

Hej anhörig.
Du har fått ditt svar,han valde alkoholen.
Eller lika gärna,den valde honom.
Kort svar,men läs gärna min tråd jaha och nudå där jag beskriver nin resa.
Med betydligt fler turer och längre ord.
Välkommen hit!

Profile picture for user Åsa M

Jag säger som ovan. Du gav honom två val och han fattade sitt beslut. Det jag frågar mig är om du känner dig obekväm med att du gav val som gjorde att du inte kan backa? Många av oss som är medberoende kan uppfatta det som obehagligt att sluta stötta, fast det är ju egentligen det enda vi vill är det blivit för jobbigt. Så frågan är väl om du vill stötta även i fortsättningen eller om du är redo att gå vidare med ditt liv?

Profile picture for user mulletant

Hej anhörig! Jag svarar som Ullabulla och övriga här ovan, han valde alkoholen.
En drog, oavsett vilken, är en mäktigt kraft och motståndare. Om du är intresserad kan du läsa min tråd i Det vidare livet: Mitt nya år. Jag skrev nyligen ett inlägg så den borde ligga någorlunda högt på listan. Jag har lärt mig mycket här på forumet genom att läsa trådarna på ’den andra sidan’ - det har hjälpt mig förstå alkoholens makt. Jag avslutar med det som blivit mitt mantra: Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv. Jag önskar dig Lycka till med det! / mt

Profile picture for user anh@rig

@Åsa M
Vi kommer att leva särbo, så får vi se hur detta blir. Han har nu varit nykter i drygt en vecka. Han flyttar 1/1, har fått lägenhet.
Det är väl då han verkligen får visa sitt ansvar.
Jag jobbar på som vanligt och gör sådant som är bra för mig och mina killar.

Profile picture for user anh@rig

@mulletant Tack, kämpar på med alla känslor. Känner mig sviken verkligen.
Hade samtal häromdagen med honom, om han tänkte ta hjälp. Han blev upprörd och sa, det är mitt ansvar, ja det är det sa jag. Stöttar dig om du gör det. Dock så sa han efter vårt samtal att han tänker inte sluta dricka helt.
Så än verkar han inte redo. Han har tagit 5 öl på två veckor, ville unna sig lite efter en arbetsvecka. Hmm,,
Jag tar ansvar över mitt mående, har begärt samtalsstöd genom jobbet. Inväntar tider.
Detta vet han. Han vet också att jag inte skyddar honom längre. Har berättat för både mina och hans nära och kära samt min chef om situationen.
Just nu är det lite stel stämning här, det märks att han kämpar, men är rätt känslofrånvarande. Jag själv vet inte vart mina känslor är idag. Det har hänt för mycket när jag ser tillbaka.
Jag flydde 2013 från våld i nära relation med mina killar. Fick ensam vårdnad, fadern får inte ha kontakt med killarna. Tingsrätt, Utväg m.m bearbetning har vi gått igenom.
Så hamnar jag i detta!
Jag är starkare idag, och kan stå på mig. Är inte rädd för att ta hjälp.
Men så tragiskt!
Känner ändå en befrielse inom mig, ser visionen med mig och killarna i lugn och ro i vår fina lya.
Kram alla kämpar,