Nu får jag skuldkänslor

Profile picture for user Hummelhonung

Jag har varit gift i över 30 år och min fru har druckit för mycket i perioder. Senaste perioden har varat i 3 år ungefär, hon sköter jobbet men är onykter nästan all ledig tid. För drygt en månad sen flyttade hon härifrån för att barnen började konfrontera henne och det har inte varit så jättedramatiskt förutom det faktum att dom inte vill ha någon kontakt med henne. Jag har sagt att mitt villkor för ett fortsatt äktenskap är att hon tar hjälp och blir helt drogfri livet ut, men hon har inte gjort nåt för att förändra sitt missbruk vad jag kan se.
Idag kom hon förbi här och berättade att hon var helt utan livslust och det enda som håller henne uppe är jobbet. Hon talade om att ta livet av sig och att hon inte vill ha någon hjälp. Sen åkte hon.
Så kvar sitter jag då med jordklotets sämsta samvete och har inte särskilt många att prata med.
Därför skriver jag mitt första inlägg här, har väl läst i forumet lite nu och då senaste halvåret och förstått vilken kunskap som finns och även vilken extrem frustration man kan komma att hamna i.

Profile picture for user Backen123

Exakt det där är vad vi som anhöriga får tillbaka, era barn har gjort helt rätt. Men du får sitta lite mellan, du får ta allas frustration. Det är inte ditt fel, du gör helt rätt och klart som attans att hon mår sämre när ansvaret läggs på henne. Men det är inte ditt fel och inte ditt ansvar, hon behöver ju bara ta tag i sitt liv så får hon allt tillbaka. Försök att hitta någon att prata med, lång väntetid på vårdcentralen till en kurator men det finns privata som ger valuta för pengarna. Försök att börja prata med dom som finns nära, du kommer att mötas av stor empati och medkänsla, för det behöver du. Kämpa på nu och som ett mattar här, ta hand om dig, motionera, boka in något kul även fast det känns motigt så stärker det din självkänsla.

Profile picture for user EsterHanna

Känner med dig men det är precis vad man som anhörig får höra. Jag har haft självmordsmeddelanden på telefonsvararen och man känner sig ju iskall när man svarar med att "Du gör dina egna val" när vederbörande säger att "nu skjuter jag mig" . Så bra att dina barn satt ner foten, fortsätt skriv här det hjälper många genom den svåra och snåriga vägen. Ta hand om dig, gör något för att skingra tankarna-vad som helst! Jag började träna och sökte polishögskolan-det var mitt sätt att få ordning på mina gränser som hade flyttats åt alla håll och kanter.
Det, och all förståelse och hjälp här inne plus att man faktiskt sätter ord på det man upplever är till stor hjälp.
Så det dåliga samvetet kan du släppa-du har inte gjort något fel. Sänder massor av styrka till dig samt varma tankar.

Profile picture for user Åsa M

Bra att att du är här och att du fokuserar på ditt mående. Hon vill inte ha din hjälp, eller är inte mottaglig för den. Oavsett vad som är orsaken till det så behöver du se till att du är stark för att orka hantera situationen. Det är inte lätt att se någon gå ner sig. Instinkten är att hjälpa. Var snäll mot dig själv - du har försökt. Mer kan du inte göra.