av Miss Lii

Miss Lii
sön, 2021-12-19 - 09:56

Jag har en mamma som är 82 som dricker.
Jag och min syster är så ledsna över det och mår naturligtvis inte bra. Det drabbar min syster mer för det är hon som umgås mest med vår mor och hjälper henne mycket. Jag har tagit avstånd för längesedan men behöver för husfridens skull hjälpa till ibland eftersom vi har en stuga tillsammans som behöver skötas om. När jag kommer på besök har jag ångest i flera dagar innan och vill bara helgen ska vara över när jag väl är där. Jag mår dåligt i flera dagar efteråt och vill verkligen inte åka dit fler gånger.
Jag ringer och pratar med henne ibland men jag har lärt mig att det går inte att ringa efter kl 18. Man får inget vettigt ur henne och jag känner att det är ingen mening att ringa längre. Jag försöker ringa tidigare på dagen men jag jobbar så det är svårt ibland.
I fredagskväll ringde min syster och sa att nu är hon full igen. Hon blir elak och dum när hon dricker så det är ingen lätt situation för min syster. Jag sa till henne att åk inte dit mer och kör hem nu. Men hon stannade och nästa kväll var det likadant.
Vi har pratat med vår mamma om hennes drickande och frågat varför hon dricker och då ser hon inga problem. Vi har sagt att det kommer att sluta med att ingen vill komma och hälsa på henne och då rycker hon bara på axlarna. Hon bryr sig inte. Det går verkligen inte att prata med henne för det är som att prata med en vägg.
Vad gör man med någon som är så gammal och inte vill se sitt problem eller göra något åt det? Jag skulle kunna säga tack o hej för gott men har dåligt samvete för min syster som inte är där. Hon envisas med att köra dit och känner väl att vi har ett ansvar för vår gamla mor och måste ”ta hand” om henne.
Jag har en bakgrund med att ha levt med en alkoholist och vill bara slippa allt detta.

Rosette
ons, 2021-12-22 - 19:17

Hej Miss Lii och varmt välkommen till forum för anhöriga!

Du är inte ensam om det du beskriver. Du och din syster är bekymrad över er mors drickande. Du ser att din syster är där hos er mor mer och du bryr dig även om hur hon påverkas av detta. Fint av dig att skriva här och vända dig står för stöd.

Ni har båda försökt att nå fram till er mor med önskningar om att sluta eller minska sitt drickande men hon rycker på axlarna och uttrycker inte att det är ett problem om jag förstår rätt. Även när ni försöker säga att "vi kommer inte när du dricker". Att ta upp det och vara rak utan att vara dömande eller kritiserande är en sådan sak en kan göra, fint gjort av er.

Vet inte alls om detta är något för er, men ger ett litet råd. Om ni blir mycket oroliga går det att göra en orosanmälan till kommunen, det går att göra anonym eller uppge vem som gjort det. En annan idé är att ni kan ge Alkohollinjens nummer till er mor 020-84 44 48 eller om du eller din syster behöver någon att prata med testa att ringa för egen del. Med att ringa kommunen, ge nummer till Alkohollinjen eller kanske kontakta hennes husläkare om hon har en blir det ett sätt att ta hjälp utifrån "flagga" om samtalen med henne inte nått fram. Det är inte säkert att det hjälper heller, det var en tanke, ni vet bäst själva vad som redan är gjort och vad som eventuellt skulle kunna vara bra i den situationen.

Det låter verkligen som du fått nog av alkoholens plats och vad den kan göra med människor, du har levt nära innan och plågas av detta. Kanske har det gett dig perspektiv och kunskap kring att du behöver ta hand om dig själv och sätta gränser, ansvaret kring valet att dricka eller ej ligger hos den som dricker. Det går att föreslå hjälp, att umgås med gränser som "bara när du är nykter " eller liknande samtidigt finns det ingen hjälp i världen som kan hjälpa någon som inte vill ta emot den.

Vad behöver du själv för att må så bra du kan just nu? Läs och skriv gärna mer, ibland kan det ta tid innan en tråd får fart och förhoppningsvis kan du få mer stöttning av andra närstående här inne.

Ta hand om dig

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Annixen
lör, 2022-01-01 - 20:30

Hej ! Känner igen mig i din historia. Genomgår någonting liknande med min gamla far. Han bor på annan ort och går ner sig i sitt missbruk, i perioder. Dessvärre har de senaste årens perioder blivit längre och längre. I höstas var det riktigt illa så jag åkte helt sonika upp till honom och hämtade hem honom till mig. Han låg dyngrak på soffan med 3 urdruckna stora vodkaflaskor framför sig. Nu 3 månader senare så är han fortfarande kvar hos mig, han är nykter och har inga problem att vara nykter så länge han bor här. Men jag misstänker att så fort som han åker hem så blir det samma visa igen. Jag tog honom till läkare här i min stad, och han fick läkemedlet Campral mot suget. Det ska han börja äta 1 månad innan han reser tillbaks hem igen. Vet inte om jag tror att medicinen kommer att hjälpa, men hoppet finns ju där.

Jag har inga nya råd att ge dig utöver de kloka råd du redan har fått här ovan. Försök vara så öppen du kan med din mor, mest för din egen skull. Berätta hur du känner och hur hennes drickande påverkar dig, skuldbelägg inte henne som person utan bara fokusera på hur hennes drickande påverkar dig. Tänker att det är viktigt att få sagt det du behöver fått sagt. Snart kan det ju vara försent.

Vi har testat med orosanmälan ett par gånger men eftersom vår far har passerat 75års strecket så verkar det som om han får supa fritt. Soc har ringt honom, men han avböjer hjälp. Kanske är kan en påringning från soc vara en signal för din mor?

Ville mest skriva ett par rader för att du ska känna att du inte är ensam i det här. Kram