Mamma dricker i smyg?

Varför dricker min mamma hela tiden?
Jag är 30 år. Jag älskar min mamma. Men hon har alltid haft problem med alkohol. Hon dricker aldrig lagom, hon blir alltid sjukt packad. Alla högtider och röda dagar, super hon, det är en ursäkt för henne att supa.
Honhar , fina vuxna barn, man och stort hus, och jobb.
Ringde henne nu, hon är ledig idag, ensam hemma, pappa jobbar. Jag hör direkt att hon druckit. För jag vet hur hon låter. Blir bara så irriterad. Har ingen lust att snacka med henne, detta är inte första gången.
Men jag blir bara lika besviken varje gång....även fast jag är vuxen.
Har försökt ta upp detta med henne, men hon blir vansinnig. Jag älskar henne, men jag blir så jävla trött på det.

Profile picture for user gros19

Tänker så här att berätta för din mamma hur du upplever det, att du känner obehag inför att ringa och mår väldigt dåligt när du märker att hon druckit. Säg inget om vad hon bör göra. Kanske kan du säga att jag ringer när jag inte längre känner obehag inför det. Ta ett steg i taget. Om du känner dig bekväm med det och kan avhålla dig från att ringa när du inte har lust, så avvakta en tid och se vad du får för reaktion. Tycker absolut du ska berätta hur du påverkas. Klart du blir berörd även om du är vuxen. Är det någon anhörig man bryr sig om, älskar så påverkas man ju det är ofrånkomligt. Sedan funderar jag lite över hur din pappa ser det. Han måste ju påverkas av situationen. Lite tankar jag har, men det måste ju kännas rätt för dig.

Profile picture for user 007🙈

@hjalpmigut Frågan är svår. Hur närmar man sig någon som inte är redo? Att hon inte vet om att hon har problem är nog osannolikt tänker jag. Annars hade inte frågan varit så svår att ta på.

Var förra veckan med ett gäng personer som numera är nyktra. Frågan kom upp om någon lyckats komma igenom och forsera någon som inte riktigt är där? Alla svarade nej på frågan.

Diskussionen gick därför kring att enda man kan göra är att visa att man finns där utan att dömma. Annars är risken stor att man skrämmer iväg personen ifråga / taggarna utåt.

Tror att de svåraste är att säga de första trevande orden. När man gjort det kanske man mer kan visa att man lyssnar. Öppna med jag märker att du har druckit. Det gör mig orolig. Hur mår du? Sedan låta ordet gå över till din mamma.

Kanske får detta ta lite tid. Kanske kommer man inte igenom på första försöket? Är ingen expert men tänker givet vår diskussion att det kanske är bättre att dela upp detta samtal i flera delar än att satsa på ett? Enklare för en själv med kanske för att sänka prestationskrav inför sådant samtal.