Jag lever med en man sedan fyra år. Jag märkte ganska snabbt att han drack lite väl mycket.
Jag har väl trott att jag ska kunna få honom att dricka normalt. Han har levt upp med en alkoholiserad mamma och hamnade i fosterhem när han var tolv år.
Han har aldrig gått i någon terapi, vilket jag har föreslagit. Han har svårt att kontrollera sin ilska. Han kan bli väldigt arg på mig och glömmer då allt han har sagt om att han älskar mig. I fyra år har han nu ljugit såå många gånger för mig. När jag kommer på honom så blånekar han totalt. Han gömmer öl och dricker i smyg. Jag vet inte omfattningen riktigt.
Han säger att han tycker om öl och aldrig kommer sluta dricka det. Han har sagt åtskilliga gånger att han vill dricka öppet för mig, men senast igår upptäckte jag att han druckit och jag hittade massor med tomma och fulla ölburkar. Extra starka dessutom, vilket han inte har druckit förut.
Det här sårar mig så otroligt mycket. Att han går bakom min rygg och ljuger för mig gång på gång. Han skyddar sig med att han inte gör något mot någon annan och att han sköter jobb och så. Det är sant, men jag är så orolig att det ska förvärras. Jag älskar honom så mycket och vill absolut inte lämna honom, men vill inte leva med lögner och denna ständiga oro och misstänksamhet.
Dessutom blir han inte speciellt trevlig när han druckit. Jag skäms för honom om vi är bland folk. Han sluddrar och kan inte gå rakt, men ändå nekar han till att han druckit. Jag har en 11-årig dotter och han skriker och säger olämpliga framför henne när jag har kommit på honom. Det är också som att han projicerar sitt beteende på mig. Han försöker hitta saker som jag har gjort fel istället för att förstå att det är han som gjort fel.
Idag har han lovat att om jag upptäcker honom igen, så ska han söka hjälp. Han har lovat det innan, men idag har jag spelat in det när han lovar och bedyrar att han inte ska ljuga mer. Jag är inte dum, jag vet att det kommer att hända igen. Hoppas bara att han håller vad han lovar då.

Vi får väl hoppas han håller sitt löfte. Vad gör du om h?an inte gör det? Detta måste du nog tänka på. Hoppas det går bra.

Ja var så jag menade. Som fd missbrukare så lovade man mycket och höll inget. Tänkte bara på sig själv och dricka. Så därför är jag skeptisk för jag pratar av egen erfarenhet. Så du måste vara beredd på reservplan om det skulle skit sig.

Blåögd

Låter inget bra alls. Har oxå lämnat efter alltför många löften en man jag älskar men alkoholen tog över honom. Visst att du inte vill lämna men hur tänker du när det gäller din dotter, ska hon behöva uppleva detta och vilka spår lämnar det i henne att se sin mamma behandlas illa? Tror du måste fokusera på dig nu, har du provat alanon? Det var jättejobbigt att gå dit men det blev en del av min egen räddning.
Kramar till dig

Li-Lo

Du har länge försökt kommunicera med din sambo om det som är viktigt för dig och att hans drickande oroar dig. Din sambos sätt att dricka får ett flertal konsekvenser som inte känns okej för dig. Inte för dig som partner och inte för dig som förälder. Du är klok som tänker på hur det kan vara för ditt barn nu och i en framtid. Om du påverkas är det mest sannolikt så att även ditt barn påverkas.

Att du tar din oro på allvar är ett viktigt steg för att du ska kunna göra annorlunda oavsett vad din partner väljer. Jag hoppas att detta forum kan hjälpa dig att hitta en väg, eller kan vara ett steg år det håll som känns rimligt för dig.

Välkommen igen
Li-Lo
Alkoholhjälpen