Jag lever med en man sedan fyra år. Jag märkte ganska snabbt att han drack lite väl mycket.
Jag har väl trott att jag ska kunna få honom att dricka normalt. Han har levt upp med en alkoholiserad mamma och hamnade i fosterhem när han var tolv år.
Han har aldrig gått i någon terapi, vilket jag har föreslagit. Han har svårt att kontrollera sin ilska. Han kan bli väldigt arg på mig och glömmer då allt han har sagt om att han älskar mig. I fyra år har han nu ljugit såå många gånger för mig. När jag kommer på honom så blånekar han totalt. Han gömmer öl och dricker i smyg. Jag vet inte omfattningen riktigt.
Han säger att han tycker om öl och aldrig kommer sluta dricka det. Han har sagt åtskilliga gånger att han vill dricka öppet för mig, men senast igår upptäckte jag att han druckit och jag hittade massor med tomma och fulla ölburkar. Extra starka dessutom, vilket han inte har druckit förut.
Det här sårar mig så otroligt mycket. Att han går bakom min rygg och ljuger för mig gång på gång. Han skyddar sig med att han inte gör något mot någon annan och att han sköter jobb och så. Det är sant, men jag är så orolig att det ska förvärras. Jag älskar honom så mycket och vill absolut inte lämna honom, men vill inte leva med lögner och denna ständiga oro och misstänksamhet.
Dessutom blir han inte speciellt trevlig när han druckit. Jag skäms för honom om vi är bland folk. Han sluddrar och kan inte gå rakt, men ändå nekar han till att han druckit. Jag har en 11-årig dotter och han skriker och säger olämpliga framför henne när jag har kommit på honom. Det är också som att han projicerar sitt beteende på mig. Han försöker hitta saker som jag har gjort fel istället för att förstå att det är han som gjort fel.
Idag har han lovat att om jag upptäcker honom igen, så ska han söka hjälp. Han har lovat det innan, men idag har jag spelat in det när han lovar och bedyrar att han inte ska ljuga mer. Jag är inte dum, jag vet att det kommer att hända igen. Hoppas bara att han håller vad han lovar då.