Min lille bror missbrukar både alkohol och droger. Han "åkte dit" via jobbet för några år sedan och fick börja ett behandlingsprogram. Det var ett stort hopp för mig och våra föräldrar och tiden efter verkade väldigt ljus. Han resonerade mycket klokare och började öppna sig mer för oss. Det gick också bra för honom med jobb och träning och han höll sig helt ifrån sitt gamla umgänge. Jag och min bror kom varandra närmre och han berättade mycket för mig om sitt missbruk och svårigheten med att bryta med sina vänner och ensamheten han kände. Innan jul ungefär träffade han en tjej. Jag va så glad för hans skulle men ändrade mig snabbt då denna tjej också har problematik. Hon har troligtvis flera diagnoser som hon inte får färdigställda pga att hon dricker och tar droger. Hon blev snabbt väldigt beroende av min bror och det har verkat ett tag som att han har trillat dit igen. Ibland ringer han mig och är orolig över henne och verkar väldigt trött. Mamma är förtvivlad över den här nya flickvännen. Nu är han och flickvännen på utlandsresa och jag ser på deras sociala medier att de båda dricker mycket och tar droger. Jag är fruktansvärt orolig! Det här tär så på familjen. Mina föräldrar blir osams för att mamma blir arg och fördömande mot min bror och min pappa blir då arg på henne för att han är rädd för att vi ska stöta bort honom helt. Min bror har börjat låna pengar av både mig och min pappa. Mina föräldrar är pensionärer och jag vill inte att han ska ta deras pengar så jag har sagt att att jag får låna ut isåfall. Jag är så rädd för allt som kan hända, jag är rädd för att han ska dö hela tiden, min bror och jag har alltid stått varandra så nära. Jag är också rädd för hur det här tynger mina föräldrar. Jag vet att min bror sa för ett tag sedan att han gärna skulle gå behandling igen. Jag vet dock inte vilket tillstånd han kommer vara i när han kommer hem, om han kommer hem. Vad ska jag göra? Behöver alla tips och råd jag kan få! Har kämpat med honom länge och kastats mellan hopp och förtvivlan.

Usch ja vilken situation du befinner dig i. Jag tänker att du behöver först och främst inse din maktlöshet. Jättesvårt men det är att släppa taget. Missbruk/beroende är en dödlig sjukdom så rädslan är självklart befogad. Oehört smärtsamt men det är inget man kan undkomma, det är väldigt plågsamt att se någon nära anhörig eller vän rasera sitt liv och inte kunna förhindra det. Ni behöver nog hjälp allihopa men du verka tar ett väldigt stort ansvar över en situation du inte kan påverka. Mitt råd ta hand om dig själv först och främst. Kommunen brukar erbjuda anhörigstöd, kurator vårdcentralen kanske. Alanon är också ett väldigt bra alternativ, du kan leta efter lämplig grupp på nätet.