För en vecka sedan fick vi besked på vad vi oroat oss för länge. Sonen har återfallit i sitt alkoholberoende, konsekvensen har blivit att han nu har förändringar i hjärnan som gör att han har dubbelseende, legat på sjukhus i 1 vecka och får behandling. Om 3 v går jag i pension och hela livet har rasat. Vi har planerat en resa när jag slutar jobba för att komma iväg och känna av ledigheten. Nu vet jag inte om jag orkar. Klumpen i magen är för djävlig. Vet innerst inne att det hjälper inte honom om jag stannar hemma, men hur ska jag kunna koppla av och veta att jag inte kan hjälpa honom fast jag vet att det är inte min hjälp han behöver utan han måste själv ta tag i det. Vad händer om han inte klarar det?
Är så ledsen och känner mig maktlös.

Det är väl dilemmat, man vet vad man bör göra men det känns inte rätt. Förstår du sett fram emot att fira din pension och att lusten kanske försvunnit. Som du säger hur ska jag kunna koppla av när du vet hur din son har det och när du är rädd för vad som kan hända. Svaret har du men jag förstår dig om du väljer att stanna hemma. Ett normalt liv fungerar inte med ett barn, gäller även ett vuxet barn, är min erfarenhet. Har en son i samma ålder och det som hjälpt mig är anhörigprogram, det har hjälpt mig släppa taget inse min maktlöshet och uppleva den sorg det innebär. Något av det mest smärtsamma man kan uppleva tror jag.

Jag har gehomgått anhörigprogram på nämndemansgården. Det innebar att jag bott där under en vecka och fått "behandling" från morgon till sent på kvällen. Ovärderligt, men kommunen brukar också erbjuda anhörigprogram och så finns ju alanon på flera platser. Just nu genomgår jag ett sorgebearbetningsprogram, inte genom nämndemansgården men delvis personal därifrån. Det är ju mycket sorg förknippat med att ha ett barn som missbrukar droger i olika former.

Tack för att du delger mig detta. Befinner mig just nu i en berg och dalbanan. Vissa dagar bättre vissa sämre. Försöker komma på hur jag bäst kan ta hand om mig, för de har jag fattat att jag måste. Försöker just nu läsa mkt om beroende.

@gros19
Hej!
Jag har ett barn som är blandmissbrukare. Jag är livrädd att han ska bli vräkt från sin lgh, det är bara en fråga om tid.
Undrar om jag ska ta kontakt med kommunen för att få en behandling för medberoende på nämndemansgården , hur gör man?
Måste socialen kopplas in?
Mvh En medberoende

Jo jag förstår din rädsla. Bostadslös blir situationen ofta värre, om det inte blir ett uppvaknande som gör att man inser att en förändring är nödvändig, men det vet vi inget om.

Du behöver stöd nu och jag tänker i första hand alanon. Dit kan du komma med en gång, annars är det ju ofta väntetider och det ska även ibland utredas innan man får hjälp. Hör med kommunen vad dom kan erbjuda. Ofta går det genom socialförvaltningen. Sedan kan du leta på nätet efter anhörigstöd t.ex. Nämndemansgården. Det bästa tycker jag är att ringa de olika ställen man hittar och fråga hur man går till väga för att få hjälp där. Givetvis kan man betala för en behandling själv om man har möjlighet. Jag var på Nämndemansgården en vecka och det kostade 11000 kr men det kan inte värderas i pengar. På alkoholhjälpen finns stöd att för anhöriga och säkert mycket annat nätbaserat. Bra du tänker på dig själv i den här situationen.