Hej, alldeles ny här. Min sambo är alkoholist. Han erkänner det och är väldigt insiktsfull när vi pratar om det. Senaste incidenten gjorde att han själv insåg att han inte kan dricka längre ( åkte till jobbet full). Höll sig nykter och nu har det varit lugnt, men för ett tag sedan meddelade han att han ska dricka när vi har sociala sammankomster. Hela släkten här i helgen. Hittade honom Kl 08 packad i trädgården, suttit hela kvällen, natten och druckit. Fick honom i säng innan familjen vaknade. Jag konfronterade honom igår, ledsen & uppgiven. Han är nu arg på mig, jag bara gnäller, klagar på honom… inte rolig att leva med osv osv ”kul sista semestervecka om jag bara ska vara sur”…och ngnstans har det gått så långt att jag hinner tänka att det r fel på mig. Känner mig förvirrad och ledsen. Vet ju att jag inte är den som äger problemet men han är en mästare på att skuldbelägga mig istället.
Vet inte var jag ska börja, vill ju inte leva såhär. Behövde bara skriva av mig.

@Pernilla_pilla
Fint att du skriver här, bra att skriva av sig.

Klart att han tycker du är gnällig, klagar .. du "hotar" ju det som är viktigt för honom. Och näjj! Det är inget fel på dig. 🌹
Han har ett beroende, inget fel på ditt omdöme. Dina upplevelser kan inte ha fel. Gå inte på det han försöker med, manipulation ...

Kram. 💕

Anfall är bästa försvar. Han vet att han dricker och det stressar honom att du påpekar det och kritiserar. Om han inte varit djupt i missbruk hade han själv reagerat på sitt drickande men nu verkar han inte ha den förmågan. Acceptera inte att han lägger skulden på dig!

@Pernilla_pilla
Funderar på hur "kul semestern" är för dig med en partner på fyllan som du ständigt måste ta ansvar för. Men så tänker inte en aktiv alkoholis, på andra alltså.
Ibland verkar det som att konfrontationer bara tar ännu mer energier av en.
Inte bara ska man leva med en person som är totalt frånkopplad, man ska även ta hand om denne och sedan få skulden.
Jag kan säga att jag är så glad att jag, med hjälp, tillslut klarade av att lämna.
Det höll på att ta livet av mig.
Min hälsa höll på att krackelera, min ekonomi, ja allt.
Jag lämnade för att inte gå under.

Hej och tack för era inputs. Har efter ytterligare incidenter och att jag återigen kommit på honom att intensivt chattat intimt med en kvinna på jobbet under längre tid bestämt mig för att lämna. Han förstår inte vad han gjort för fel, är i total förnekelse. Lägger som vanligt all skuld på mig, " om jag varit lite roligare att leva med" så hade han inte haft behovet att bli uppskattad av ngn annan osv....
Men hur kan man få hjälp? Ekonomin är såklart kraftigt påverkad då han inte skött den på många år heller, jag har försökt. Kan tyvärr inte para packa väskan och flytta i nuläget.
Om han mot all förmodan inser att han behöver professionell hjälp, hur kan jag hjälpa till där? Vem ska man kontakta?
Slutkörd.

Om vi separerar innebär det att vår 8 åring skall bo hos honom varannan vecka. Det är en skrämmande tanke, eftersom att kommer att dricka när han är där. Inte initialt kanske men framöver. Hur kan jag skydda mitt barn?

Mycket funderingar och oro du har. Mitt råd är att vänd dig till socialförvaltningen. Börja med råd och stöd vad det gäller ert gemensamma barn. Hittar du inte rätt så ring kommunens vöxel och framför ditt ärende. Socialförvaltningen gör vårdnadsutredningar vid separationer. Du kan helt anonymt be om råd inledningsvis om du vill. Socialförvaltningen kan erbjuda försörjningsstöd och är ansvariga för missbruksvården,om du vill kan du berätta det för din sambo. Ett samtal till kommunens växel börja där är mitt råd.