Ofokuserad

Profile picture for user nycat

När man haft en långvarigt missbruk, blir man väldigt ofokuserad? Känner att sambon är extremt ofokuserad och känns liksom dum…, han förstår inte konsekvenser av något! Han förstår inte ens att om han inte fixar eluttagen så kan våran ettåring få stötar och dö… han känns bara helt lam liksom (nu har jag själv löst det provisoriskt genom att ställa en as tung bokhylla framför) det gör mig så arg. Han förstår inte att han måste hålla sig vaken när han tar hand om en klättrande ettåring så är på precis allt..
Blir hjärnan så förstörd av allt drickande så man inte förstår bättre? Han är liksom som ett litet barn.. (Han får aldrig längre vara ensam med vårat barn då jag inte kan lita på det)

Profile picture for user TappadIgen

Ett långvarigt missbruk kan ta lång tid att återhämta sig ifrån. Tiden det tar innan man mentalt fungerar som man ska kan vara ganska lång. Sen kan man såklart också ha påverkat leverns förmåga permanent att rensa ut ammonium från blodet och det i sin tur kan påverka förmågan att koncentrera sig. Men det är ju inte direkt alla som det har gått så långt för. Är han diagnosticerad med någon leversjukdom?

Profile picture for user nycat

Tack för ditt svar 🙏🏻@TappadIgen
Han vill inte ta hjälp och har inte fått nån diagnos, men han har druckit väldigt mycket i 15 år, extremt mycket det senaste året. Både kroppsligt och som person har han förändrats väldigt mycket under våra fyra år. När vi träffades gick han och lämnade leverprov pga rattfylla tidigare så jag såg inte att han hade detta beroende fören allt gick snabbt utför igen efter han slutade med proverna…

Profile picture for user nycat

Leverproverna då sa han alltid var okej för dom kollade bara så dom inte blivit sämre, det skulle bevisa att han fortfarande drack förmycket? @nycat

Profile picture for user TappadIgen

Att bara vara ofokuserad kan ju ha väldigt många orsaker. Jag säger "bara" men det är klart att det inte är så bara för det kan vara ett svårt problem i vardagen. Vi kanske ändå ska börja med att konstatera att det kan ju finnas en lång rad med möjligheter på varför han är så ofokuserad, varav väldigt många inte har med alkoholen att göra alls, eller endast indirekt som t.ex. depression. Vi får väl också konstatera att vi inte kommer att kunna diagnosticera honom här, utan det måste han ju söka hjälp för i så fall, men vi skulle kunna spekulera kring några av möjligheterna om det är just alkoholen som orsakat oförmågan att fokusera. För som jag förstår det är det ändå en ny grej som du inte märkt av förut?

Först och främst, är du säker på att han är nykter numera? För det skulle ju kunna vara en förklaring, att han fortsatt döljer sitt drickande på något sätt annars.

Om han är nykter, hur länge har han varit det? För min egen del märkte jag på jobbet att det tog flera månader för mig innan jag lyckades komma tillbaka till samma fokus och då var det ju endast efter min upplevelse. Hade man objektivt kunnat mäta det så har det säkert tagit ett år innan jag hade samma fokus som innan jag började dricka. Det är många som vittnar om att det tar en lång tid innan man mentalt är på banan ingen när man slutar att dricka och det kanske ändå är det som vi får se som mest troligast är fallet med din sambo utan att egentligen veta något mer. Jag vet att fler på forumet har vittnat om samma sak och fler kan säkert fylla på med svar här till dig om hur lång tid det tog för dem. Man är kanske inte heller den bästa att avgöra sin egen förmåga. Tror du att din sambo själv är medveten om sin oförmåga att kunna fokusera på en uppgift?

Det sista är ju som sagt en leverpåverkan. Det tar ju dock väldigt lång tid innan man kommer dit, men vi kanske inte ska utesluta möjligheten. Nu vet vi ju inte vad det är för utredning han har fått och vi har väl ett litet dubbelt problem i att som jag förstår det har du endast andrahandsuppgifter på hans vårdkontakt, eller har du fått se något med egna ögon eller pratat med någon läkare själv? Har han själv uppgett vad han hade för värden på blodproven så kanske det inte är helt sanningsenligt och samtidigt om han bara har tagit blodprov så är de en inte helt tillförlitlig indikator på leverpåverkan. Man brukar göra en samlad bedömning och ofta har man bra resultat på blodproven, trots leverpåverkan, och då har ju läkaren kanske främst att gå på vad din man har berättat och han kanske inte är helt sanningsenlig med hur har mår eller hur hans konsumtion har varit. Men nu vet vi ju kanske inte fullt ut hur hans utredning har sett ut. Har han problem med förstoppning eller att han inte behöver gå på toaletten lika ofta som tidigare? Det skulle kunna vara en indikation som ofta sammanfaller med förvirring skapad av leverpåverkan.

Annars är det väl rätt svårt om han själv inte är villig att söka någon vård. Men har han nyligen avslutat sitt drickande är i så fall det bästa att se till att han inte återgår till drickandet och att han får tillräckligt med sömn och en god kost så har koncentrationen en möjlighet att komma tillbaka med tiden.

Profile picture for user nycat

Tusen tack för dina svar@TappadIgen hjälper mig mycket i mina tankar.
Han dricker igen, han åker och ”lagar båten” direkt han kommer hem på fredagar, kommer hem söndagen och är så där odräglig och fortfarande full. När inte båten var i var det mycket ”städa garaget” komet in fyra på natten och försöker smyga upp i trappen, jag låtsas som jag sover.
Jag har gett upp hoppet men försöker få ihop lite mer pengar och ordna inför en flytt med våran pojke. Även att han aldrig får vara nära vårat barn när han är full så är ju inte pappa särskilt kul som bara sover och luktar..
det här med ofokuserad är nåt som jag märkt ett tag men som verkligen blivit extremt mycket värre det senaste halvåret, han känns helt borta hela tiden och inget man säger förstår han. Han förstår inte ens hur han ska sköta sitt barn…
Jag tänker att dom även borde notera detta på hans jobb men han säger ju inget till mig.
Detta med leverproverna är bara vad han sagt till mig, jag har inte varit med vid någon läkarkontakt.
Tusen tack för att du tagit dig tid att skriva,

Profile picture for user Åsa M

Har du varit i kontakt med hans jobb? När jag först började skriva här fick jag så fina råd om hur jag skulle hantera mitt ex som var på väg utför snabbt, vi jobbar på samma arbetplats. Fick rådet att berätta för hans chef så han skulle få hjälp. Det fick han också, även om han var i förnekelse och troligen fortfarande är.
Att berätta för externa parter är ett sätt att dela bördan. Var inte rädd för att göra det. Arbetsgivaren har ett stort ansvar enligt lag för sina anställdas hälsa.

Profile picture for user nycat

Tack för kommentar @Åsa M 🙏🏻
Jag har funderat så många gånger på att kontakta hans chef men har aldrig vågat steget ut, rädd att han blir arg på mig.
Jag har tidigare pratat med BVC om detta och dom har i sin tur pratat med honom flera ggr och erbjudit hjälp utan resultat. Men tänker att jobbet kanske kan ställa högre krav på honom.

Profile picture for user Åsa M

Jobbet är skyldiga att hantera personalärenden med sekretess. Om du hör av dig med din oro får de inte sprida det. Känner du att du inte vill prata, så skriv ett brev - men jag tror det är enklare att prata. Jag bokade tid med hans chef så vi kunde prata i lugn och ro.

Profile picture for user TappadIgen

@nycat Det är ju väldigt svårt om han inte är intresserad själv av att göra någonting åt saken. Jag är ledsen att det är som det är :/ Jag förstår att det tar emot att kontakta hans jobb, men även om har inte ser det själv så gör du ju honom faktiskt en tjänst och du ger ju också er son en chans till att kanske ha en far i sin uppväxt. Det är ju inte säkert att jobbet kan lösa problemen för honom heller, såklart. Någonstans måste han ju hitta en vilja och motivation själv också och kanske kan en påtryckning från jobbet bli det som gör det för honom. Men det går ju inte att säga.

Oförmågan att fokusera är ju ändå oroande i sig. I och med att han har ett aktivt missbruk så kan det ju vara så att det är det som förklarar saken, men svårigheter att koncentrera sig och ta in information är också ett tecken just på att levern börjar tröttna och som sagt, blodprov kan man ofta ha bra värden på ändå och är man samtidigt inte helt ärlig med läkaren så finns ju risken att man missar att bli diagnosticerad. Många förlitar sig tyvärr blint på blodprover och samtidigt så är man rädd att berätta för läkaren hur det egentligen ligger till, vilket är ett dubbelt problem.

Profile picture for user BEATNGU

@nycat Hjärnan tar ju mycket stryk av alkohol. Kan ju bidra till demens om man inte får i sig vitaminer man behöver. Om han är frånvarande och trög kan det ju hända att han kanske tar andra saker än bara alkohol.

Profile picture for user nycat

Tack för era kommentarer! Betyder jättemycket för mig.
Det sista har jag börjat tänka mycket på om han i varje fall när han kom hem för ett tag sedan hade tagit nåt annat också, han var så annorlunda ”full” då, och helt plötsligt blev han extremt illamående och svettades, hjärtklappning och blev själv rädd, satt och ojjade sig och sa att han trodde han skulle dö.. jag frågade om han tagit nåt annat men nekade ju såklart. Först nu efter jag tänkt mycket på att det säkert kan varit annat inblandat den kvällen..
Men igår kom han ner (vi sover på olika våningar) sa inte ett ord till varken mig eller sonen, verkade helt borta och såg extremt ledsen ut. Jag hade gett sonen vatten som han spillde ut och jag stod med händerna fulla så jag sa till pappan att han kunde kanske se till så han inte halkar i vattnet ( i min värld torka upp det med handduken som låg precis brevid, alternativt hålla i honom) men han bara stod mitt framför honom och tittade i golvet och han halka mitt framför honom utan att han reagerar…, jag blev helt ställd och såklart slänger jag ur mig ”men jag sa ju till dig varför reagerar du inte?” Han tar upp honom och försöker trösta. Jag torkar vatten och får honom till mig. Varpå han byter om till arbetskläder 3 timmar innan han ska åka, men han tar bilen och bara åker utan ett ord, kom inte hem, inte hört ett ljud och jag är orolig för om han ens lever…, fruktansvärt detta. Han behöver hjälp innan det är försent och jag kan bara stå och se på..

Profile picture for user Tackohej

Illamående och kraftiga svettningar är ganska vanliga abstinenssymtom för dom som druckit mycket en längre tid och sen slutar. Kemin i hjärnan blir helt störd när man blivit fysiskt beroende och då behövs promillen gå upp bara för att vara ”normal”. Hoppas han kommer till insikt med sina problem och tar hjälp. Jag själv är ”tillfrisknande” och min första riktiga insikt var när jag läste boken ”Skål ta mig fan”. Sen har jag stöd från AA och vården också.

Profile picture for user nycat

Tack för kommentar @Tackohej 🙏🏻 svettningarna och illamåendet kom när han fortfarande var full vid det tillfället. Men i övrigt svettas han enormt mycket. Går man fråga hur det kommer sig att du började läsa boken? Kände du ändå att du hade problem?

Profile picture for user Tackohej

Känner igen det där mer svettningar. För mig (och fler vet jag) kunde dom komma både när man fyllde på med alkohol men även redan när promillen började gå ner i blodet. Även efter en tids nykterhet och jag tog återfall kunde svettningar komma.
Obs - har ju ingen aning hur det är för din man, kanske kan vara något helt annat, men när jag varit nykter en tid försvann alla typer av svettningar (förutom träning) Ja jag insåg att jag hade problem och att det gick snabbt utför för mig på slutet, men när jag läste just den boken trillade verkligen en polett ner. Den beskriver olika typer av ”problemdrickande”. För vissa är det kaosfyllor varje gång de dricker, för andra kan det vara dricka dagligen vara för att vara normala osv osv. Svarar gärna på frågor om det kan hjälpa någon annan, det är hemskt att vara/bli beroende och det måste vara ett helvete för närstående. För den missbrukande måste verkligen ur det själv (med hjälp kanske från vård/aa), men det är ju inte närståendes uppgift att hjälpa. Otroligt svårt att förstå sig på beroendet, jag har av nyfikenhet läst allt som finns i ämnet känns det som för att förstå den sjuka delen i mig själv.