Hemska alkoholskador

Profile picture for user mamma-julia

Nu är min son, och jag, hemma från sjukhuset efter en dramatisk vecka. Han hade blödande bråck i matstrupen och man opererade akut förra fredagen. Efter vård på sjukhuset med antibiotika, B-12, glucosdropp, mediciner för att blodkärlen inte ska ansträngas, magmedicin, kalium m m blev han utskriven idag. Men han känner att vrister och mage är lite svullna och känns obehagligt. Läkaren sa att det beror på att man efter alkoholmissbruk och dåligt näringsintag får lågt albumin vilket i sin tur gör så att kroppen kan samla på sig vätska när man slutar med alkoholen och börjar äta och dricka som vanligt. Han hade för några år sedan så mycket vätska att de fick tappa. Så nu är han rädd för det och jag också. Ska det aldrig ta slut. Han har ju skrumplever och det enda som nu hjälper framledes ett totalt alkoholstopp. Läkaren verkade inte alls orolig för vätskeansamligen. Han hade gått upp nästan 5 kg under sjukhusvistelsen men han har ju fått massor av vätska både genom dropp och att dricka samt att han börjat äta igen men jag är orolig ändå. Han verkar i alla fall äntligen ha förstått att det faktiskt måste bli så att det aldrig mer får intas så mycket som en droppe alkohol, har anmält sig själv för behandling i kommunens öppenvård. Nu vill jag bara att detta får ett slut, att han blir piggare och att det inte finns några symtom att oroa sig för. Jag avskyr alkohol, det är en livsfarlig drog som borde förbjudas. Önskar att alla vi anhöriga får lugn och ro någon gång.

Profile picture for user mamma-julia

@Snödroppen Hej. Det är på gränsen till att jag klappar ihop. Jag har varit medberoende så länge och gjort så många fel, jag har ju bidragit till resultatet av hans missbruk, skadad lever och alla möjliga problem. Nu när han kom hem från sjukhuset igår så hade han vätskeansamling. Läkaren sa att det beror på att han varit undernärd och att albuminet då blir lågt. Men vätska verkar öka och han vill inte till sjukvården igen. Hans Asperger och panikångest gör att han, som han själv säger, "fått nog". Jag tar ansvar för allt och gör allt och är med i alla svåra stunder och stöttar. Men nu vet jag inte vad jag ska göra, sa till honom att han får bestämma själv och att jag tyckte han skulle åka in till sjukvården igen men det gör han inte. Samtidigt beklagar han sig för att det är så besvärligt med vätska både i fötter och buk. Känns som om jag snart förlorar förståndet, hans resonemang blir ju så motsägelsefullt. Jag har haft stöd genom kurator, jag har skaffat en kontakt i anhörigstödet i kommunen. Men jag tycker inte att de når fram till själva problemet och jag kan inte bara göra som de säger, att tänka på mig själv. Det går inte när min son har sådana alkoholskador att det är farligt och inte går att prata med. Han mår bra i alla fall, äter och orkar mer och mer. Men vätskan i kroppen förstörde ju allt igen, nu är man åter igen i den här oron. Hur ska det gå, vad behöver göras?

Profile picture for user Snödroppen

@mamma-julia ibland kan jag tycka att det skulle behövas behandlingshem för medberoende. Vi behöver komma bort när vi är såninklistrade.
Det är såna krafter i detta att det är nästintill omöjligt att leva mitt i det och tänka på sig själv. Man sugs liksom in i att ta ansvar för det.
Jag är absolut inte en expert, bara en helt vanlig människa som upplevt medberoendet och det lidande som det innebär men det låter som du tar på dig lite för mkt ansvar när du säger att du hjälpt till missbruket.
Det måste vara väldigt svårt att sätta gränser när det gäller ens egna barn.
Var snäll mot dig själv, du har säkert gjort mer än vad du egentligen kunnat.
Tyvärr så är man som anhörig fullständigt maktlös inför andras missbruk och tyvärr är det sånatt oavsett om han fått nog eller ej så är allt detta en konsekvens av alkoholen.
Oavsett hur mkt du än gör så kommer han behöva ta konsekvenserna och ansvaret för sitt liv och missbruk.
Kan det vara en idé tror du att backa lite från att stötta i allt?

Styrkekram till dig