Hej! Lever med min älskling och vår son på 7 år. Han är nykter alkolist sedan 5 år. Då för 5 år sedan gick det riktigt åt skogen en kväll/natt. Efter många år av kämpande innan dess med att försöka få honom att skaffa hjälp blev den här kvällen en vändpunkt eftersom det inte kunde gå mer illa. Han fick behandling i 4 veckor och har sedan dess varit nykter. Det har varit en lång väg tillbaks och vi har kämpat tillsammans men sedan blev han av med jobbet och nu 6 mån senare tar han ett återfall....det har hållt på i över 5 dagar nu men på kvällen. Om det var ett helvete tidigare så vet jag inte vad jag ska kalla det här. Det här känns som ett svek. Att åter igen välja flaskan framför oss. Vår son tar illa vid sig eftersom pappa inte är som vanligt. På frågan om det hade hänt om vi inte haft alkohol hemma sa han nej. Det tog något år innan jag ville ha alkohol hemma men har kunnat dricka vin själv ibland och så har vi till matlagning bara. Allt var slut..och jag har hört och misstänkt och gamla känslor kom tillbaks men har förnekat, trängt undan, trots att han har varit påverkad!! Snacka om att mitt medberoende fortfarande sitter i ryggmärgen. Han måste sluta!!! Vad ska jag göra? Har tidigare sagt att jag lämnar om han börjar igen men ett återfall, vad kan jag göra? Hur kan jag hjälpa honom? Är det helt kört för honom nu om han inte tar hjälp? ( han har aldrig gått på AA och är väldigt rastlös som person). Ska jag prata med hans familj? De visste såklart inte om något tidigare men blev varse efter den kvällen men nu lever man sådär "hemligt" igen och medberoendepersonen inom mig håller på att gå sönder! Vet ej om jag orkar med det här igen om han inte slutar nu! Tacksam för all hjälp jag kan få. Kramar

PP

Har själv haft alkoholproblem och kommer i och med det "från andra sidan". Först av allt välkommen och fint att du hittat hit. Du kommer säkert få massa svar från medlemmar som har mer erfarenhet från detta ur ett medberoende-perspektiv. Oavsett ska du inte skuldbelägga dig att han dricker på grund av att ni haft vin hemma. Det tror jag efter 5 år inte är det som ska bära huvudansvaret för återfallet. Ja, och vad gör du nu då? Jo jag tror att det är lika bra att lyfta frågan hela vägen på direkten. Tala med honom när han är nykter och varför inte även tala med andra anhöriga. Du vinner ju inget på att behålla det för dig själv. Men att lämna på stubinen pga. av ett återfall? Ja i grund och botten måste alla ta det beslutet själv, men det låter som att det finns all anledning till att stötta i att häva återfallet.

Varmt lycka till!

//PP

Leverjag

Har du pratat md honom om den och hur du ser på hans återfall och hur det får dig att må? Kan du få honom att säga något om hur han mår och vad han tänker nu? Tala med honom eller skriv ett brev från hjärtat. Han kanske behöver forma ett nytt beslut. Du kanske måste lämna om han inte slutar igen. Berätta om varför och hur sonen upplever sin pappa.

Jag kämpar också med eget missbruk och det är hemskt att veta och se hur man skadar sin familj och sig själv med sitt beroende men beslutet måste komma inifrån. Han kanske skulle behöva AA och kanske antabus första tiden? Ni kan ju gå båda till ett öppet AA-möte som ett första steg eller till beroendemottagning om han vill.

Tror att du måste vara tydlig mot dig och honom och ta beslut om hur långt du vill gå i detta.

Önskar all lycka till! Han har ändå klarat fem år. Det är strongt och så synd att kasta bort.

Mini

Tusen tack för bra tankar. Måste försöka prata med honom mer. Har gjort några försök men fått lite mothugg pga att han känner skuld såklart. Han vet vad som utlöste det och jag också nu. Sedan kommer det tyvärr upp många sanningar när det var varit såhär och eg vill han nog skiljas tex. Det skulle vara bra om han själv berättar för de närmsta att han tagit ett återfall. Vill man det om man har insikt i sin sjukdom? Hans bror hade märkt skillnad på sms på kväll och dag. Han kom till mig igår. Det känns bra att fler märkt det och jag kommer att prata med hans bror och en syster som ett första steg. Tack.

Mini

Tusen tack för dina råd Leverjag! Jag ska verkligen försöka prata mer med honom. Det har varit ganska iskallt mellan oss det senaste halvåret eftersom hans beroendepersonlighet har gjort att jag inte har orkat vara så nära ( tabletter och chattande med tjejer...orkade ej gå in på allt strul eftersom jag lärt mig leva med alla konstigheter....) men funderar på om jag "håller om honom" mycket och försöker visa att jag bryr mig om honom kan hjälpa? Testade det igår morse och även om han blev förvånad tror jag att han blev lite glad. Igår tog han ingen alkohol och det finns inte heller något i huset. Tror hans steg att ta sig till bolaget är ganska obefintlig?Tack!

Mini

Hej alla snälla, det har varit ett rent h-vete i natt. Var nära att åka ifrån. Det där återfallet tycks vara länge. Är helt förkrossad. Vart ringer man? Kan han få hjälp idag? Vi kan ej bo här i natt men är orolig för vad som ska hända.

Taesa

Hej vännen! Vill så gärna svara något klokt som kan hjälpa dig, hör hur jobbigt det är!
För det första, att det fanns alkohol hemma när han började sitt återfall tycker jag inte du ska ta på dig. Tyvärr är vi alkoholister (nykter sen 1,5 år) experter på att skylla ifrån oss och lägga skulden på annat när vår beroendehjärna är igång. Jag tror absolut att återfallet kommit ändå, ok?
Hur är det, har han några nyktra stunder? Går det att prata med honom alls? För någonstans tror jag att det vore bra om du kunde säga vad du tänker, antingen genom att prata med honom eller kanske skriva ett brev till honom. Är lite ute efter att lägga tillbaka ansvaret på honom, kanske kunna säga att nej jag accepterar inte det här, tar du ansvar för detta och söker hjälp på nytt så stannar jag och stöttar - annars går jag nu. Förutsatt att det är så du tänker såklart.
Har du möjlighet att kolla vad för hjälp det finns att få där du bor? Ring t.ex vårdcentralen och kommunen och hör vad som finns. Kan ni få hjälp nu på en gång? Han verkar ju inte vara i skick att ta tag i det, tänkte om du kan lämna ett konkret förslag till honom.
Om du känner att du behöver lämna, har du någonstans att ta vägen? Eller finns det möjlighet att han kan åka någonstans? Hur är det med hans familj, kan du prata med dom? Kan ni gemensamt gå ihop och försöka prata med honom? Jag vet inte vad som är rätt, försöker bara bolla ur mig lite ideer.
Om jag går till mig själv så skulle jag, om jag trillade dit igen, nog behöva ett "bryskt" uppvaknande. Och kanske är det som någon skrev att kanske behöver han forma ett nytt beslut, ett beslut bara han kan ta. Kanske han behöver ny behandling, AA, antabus osv.
Vännen, var nog inte till så mycket hjälp här. Ta hand om dig och tänk i första hand på dig själv och framförallt sonen. Försök att inte lägga skuld på dig själv, beslutet att sluta är det bara han som kan ta för ansvaret är ju faktiskt hans. Kram

Jag tror inte heller att det är kört. Men jag tror heller inte att du ska tänka så mycket på om mer kärlek hjälper. Det här är hans ansvar, inte ditt. Så visa kärlek för din skull, för att du tycker om honom, inte för att det ska läka honom. Tänker också att du ska säga ifrån. Och återfallet har inte varat så länge, det är definitivt inte kört. Känner en nykter Alkoholist som hade ett några dagars återfall efter flera års nykterhet. Familjen förenade sig, ställde ultimatum och hjälpte till att få honom på rätt köl igen. Nu har han säkert ytterligare 15 nyktra år bakom sig igen. Så det finns definitivt hopp, men det är kanske lite bråttom.

Li-Lo

Du har fått många bra råd om hur du kan göra nu och precis som du skriver så är det nog en bra idé att ta med dig sonen bort från situationen. Du skriver att din partner har varit nykter i fem år efter en behandling som verkar ha passat honom väl. Hur skulle det vara att ta kontakt med dem idag? Fint att du är här och talar om din situation. Du är inte ensam.

vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Li-Lo

Du har fått många bra råd om hur du kan göra nu och precis som du skriver så är det nog en bra idé att ta med dig sonen bort från situationen. Du skriver att din partner har varit nykter i fem år efter en behandling som verkar ha passat honom väl. Hur skulle det vara att ta kontakt med dem idag? Fint att du är här och talar om din situation. Du är inte ensam.

vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Li-Lo

Du har fått många bra råd om hur du kan göra nu och precis som du skriver så är det nog en bra idé att ta med dig sonen bort från situationen. Du skriver att din partner har varit nykter i fem år efter en behandling som verkar ha passat honom väl. Hur skulle det vara att ta kontakt med dem idag? Fint att du är här och talar om din situation. Du är inte ensam.

vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Mini

Hej vännen och tusen tack för mycket varma och kloka ord. Det betyder väldigt mycket och grattis till din nykterhet. Du har så mycket insikt så det kommer att bli så bra! Orkade inte med att vara hemma i natt om något skulle hända även om han lovade mig att han inte skulle dricka. Jag är på ett hotell med sonen. Har blivit kontaktad av honom med sms hela kvällen. Han vill aldrig mer se mig, jag ändrar mig aldrig, jag är inte välkommen tillbaks etc Jag mår så dåligt så jag skakar. Känns som en så dålig tajming med konfrontationen som kommer att ske i morgon nu när han förmodligen var helt nykter ikväll och vill komma ur det själv. Han sa på dagen att han inte är beroende igen. Jag har ju svårt att lita på det och ena sidan men samtidigt vet jag att han ej vill fastna igen. Det kommer inte hjälpa att jag älskar honom för att jag vill visa det för han är inte mottaglig. Så den här konfrontationen kommer ej att gå bra. Jag bara vet det. Kommer nog inte att kunna vara med nu heller för han är så arg. Ska man hoppa över det här? Ge honom en chans till så man kan lösa ev separation under mer kontrollerade former? Nu känns det bara fruktansvärt. Han kommer att hata mig så mycket och det känns ej bra. Jag mår så dåligt. Kram

Taesa

Bra jobbat tycker jag att du åkte! Och jag förstår hur skitjobbigt det måste vara. Ok, han är arg just nu. Kan det vara så att han är jättearg för att du säger ifrån och inte accepterar hans beteende? Låter för mig som att han just nu slåss med näbbar och klor och allt han har att tillgå för att du ska låta honom "ta sitt återfall" ifred. Jävla missbrukshjärna är vad jag tänker spontant.
Jag förstår av vad du skriver att ni ska ha någon typ av konfrontation. Vilken tur han har som har människor som bryr sig om honom! För det är ju det ni gör. Sen är det klart att han inte direkt kommer jubla, det förstår jag ju.
Det gör ont nu. Åk med några dagar, låt det som händer hända och se hur det blir. Du kan inte göra mer, eller borde iallafall inte, göra mer än att tänka på dig och sonen just nu.
Jag önskar dig av hela mitt hjärta lycka till idag! Jag önskar dig också lite lugn i själen och att du ska iallafall stundvis få må lite bra. Håll oss uppdaterade. Kram

Mini

Hej igen och ledsen för att det tog ett tag att skriva. Tack för alla fina råd och kloka ord! Det betyder mycket. Jag mår väldigt dåligt. Kan inte äta och har en klump i magen 24/7. Sover knappt alls. Vi bodde 3 nätter borta. Konfrontationen gick åt skogen. Det blev motsatt effekt och nu är alla ovänner och han skyller allt på mig såklart. Nykter men arg som ett bi. Pratar inte men skall separera antagligen. Allting är så sorgligt och tragiskt. Han förstår inte att jag och hans familj bryr sig. Jag visste att han menade det när han sa att han tagit ett återfall men att det är slut med det. Jag vet det och förstår såklart frustrationen han har men han är fortfarande sjuk. Vad det än är så är han inte okej. Vet att jag nu måste jag fokusera på vad jag vill och hur vår son skall må så bra som möjligt. Det gör han inte nu. Kramar!