Jag vet inte var jag ska vända mig med detta. Jag hoppas att någon här kanske känner igen sig och kan dela med sig av några kloka ord. Annars får det bli mitt sätt att lätta lite på hjärtat då jag inte har pratat med någon annan om allt detta, bara skrapat lite på ytan för mina vänner. Är rädd att de ska säga åt mig att lämna honom om jag berättar exakt hur det är.
Jag har alltid haft en aning om min killes alkoholproblem sedan början. Han hade det redan när vi träffades för ca 2 år sedan. Han är min stora kärlek och jag har så otroligt kul med honom 99% av tiden. När han är sig själv så är han så rolig, mysig, känslosam och knasig. Allt på samma gång, precis sådär perfekt spännande, kärleksfullt och galet som man vill ha det. Dock har han alltid druckit mycket i perioder. När vi träffades minns jag att han var hemma från jobbet en gång och drack hela dagen. När han kom hem till mig luktade han ofta alkohol, och även när jag kom över till honom. Vi hade redan då många snack om detta och han lovade att bli bättre. På den tiden kändes det som att han på något sätt förstod att han hade problem. Han berättade att han gick till psykolog ett par gånger. Dock har han haft lyckade vita uppehåll och blivit jätteduktig på jobbet och blivit befordrad med ny tjänst och han har aldrig mer stannat hemma från jobbet för att dricka.
Vi flyttade ihop, och nu har jag märkt mer och mer efter detta att han nog har ett större problem än vad jag velat tro. Han dricker alltid flera öl när han kommer hem från jobbet, när han är med sina vänner är han alltid den som blir fullast. Dock har han inga problem att vara helt nykter när vi är hos mina vänner. Troligtvis för att försöka ge sken av att han inte har några problem.
När jag menar att han har alkoholproblem så baserar jag det på detta: Jag har aldrig sett honom bara dricka en öl, det blir alltid flera, han dricker ofta på dagarna på helgerna, han är oftast den som föreslår att jag ska ta ett glas innan jag själv hunnit tänka tanken, han kan lätt dricka en box vin på en dag (en gång när han var arg drack han två), vi har inte kunnat ha ett barskåp hemma eftersom han har tömt alla flaskor jag köpt hem för att börja spara på, en gång drack han upp nästan hela min whisky och försökte fylla upp resten med vatten så jag inte skulle märka.. Osv.
Han vet vad jag tycker om hans drickande så när han är full nu för tiden så undviker vi varandra. Han vågar inte prata för att jag kommer bli ledsen för att han är full igen, och jag vill inte prata med honom för att jag inte har något bra att säga, och varje gång vi bråkar när han är full så blir vi så otroligt osams så att han säger så elaka saker till mig. Bland annat att han inte vill vara med mig, att han försökt göra slut med mig så många gånger redan och att det är jag som tvingar honom att vara med mig, att "vi säljer lägenheten på måndag", han har dessutom kallat mig fitta och hora en gång förut.
Det gör mig så orolig att vi inte kan prata om detta längre, förut verkade han vilja ändra på sig men nu för tiden blir han bara sur när jag försöker ta upp det och ryter till att "jag aldrig kommer släppa detta" och att jag liksom aldrig kommer bli nöjd med honom, att jag försöker ändra på honom, att det här liksom är den han är.
Idag har han druckit igen. Jag skulle jobba sent och han skulle vara hemma och börja skruva ihop våra nya garderober vi köpt. Jag kommer hem sent med middag och märker direkt att han är full. Jag blir irriterad och därför tyst, och han blir tyst tillbaks, vägrar äta och jag antar att han tycker jag är oförskämd som inte är tacksam för att han har skruvat ihop så mycket av garderoberna redan. Nu ligger han och sover på soffan. Snarkar högt, andas ojämt, stressat med kläderna på. Jag sitter här bredvid och gråter. Känner mig så ensam i vår relation när det blir så här. Jag finns ju här alla dagar för honom, till 100%, alltid när han behöver mig, men det känns som att jag aldrig vet vilka dagar han kommer finnas där för mig. Eller vilka dagar han kommer ligga utslagen på soffan, precis som idag, då jag hade behövt en partner som hade tittat mig i ögonen med en ärlig, stadig blick och varit nyfiken på min dag. Hur ska jag kunna berätta allt det här för honom utan att han stänger av så fort han förstår att det handlar om hans drickande?